En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 29 januari 2010

Lador











Dessa små byggnader försvinner efter hand och det kan vara svårt att göra något åt. En del av dom räddas emellertid för att bli förråd och uthus. Dessa tre lador har jag i min närmaste omgivning, möter dom ofta på mina hundpromenader. Ladan på vår gård får inte vara med i dag, den syns så ofta ändå. Den nedersta ladan kommer från Segerstedts keramik och har sin egen historia.

Då min man växte upp fanns det gott om barn i hans ålder här i byn, några lite äldre, andra lite yngre, och många hade dubbelnamn, Karl-Erik, Hans-Olof, Torbjörn, Karl-Ingvar, Lars-Ove, Lars-Erik men även Astor, Roland och Kurt. Det fanns naturligtvis även flickor, men dom är jag inte lika bekanta med efter som dom ofta har gift sig och flyttat härifrån.

Då dessa pojkar började likna farbröder skulle dom förstås uppvakta varandra på den stora födelsedagen och då kom dom på att en lada, det skulle det naturligtvis vara. Så det bar av till Segerstedts keramik där en lada beställdes med kulor som visade namn på den firade, datum och vad han fyllde.

Numera har skaran decimerats och alla farbröder blev inte gubbar, men några finns fortfarande kvar om än spridda i vårt land.

cicicicicicicicicici

4 kommentarer:

  1. Men herre guuu, har du en sådan gräslig pjäs?
    Vi tillverkade massor men har lyckats undvika dom i vårt hem!
    Lador i verkligheten är mycket vackra, ibland undrar jag vem som kom på att utforma dom på detta speciella vis...och varför?

    SvaraRadera
  2. Vi ser kanske keramikladorna ur ett annat perspektiv. Den vi har kommer absolut att få sitta kvar på sin plats.

    SvaraRadera
  3. Spikar kan rosta och så finns det hammare... var inte så säker!

    SvaraRadera
  4. PS vi har kanske byns äldsta nu levande (!) lada på vår tomt. Den är byggd 1827. Vi har skrivit om den på den andra bloggen för länge sedan...

    SvaraRadera