En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 18 januari 2010

Sällskapshundar


Har man en gång lärt sig att leva med dessa ofta lurviga varelser är det svårt att vara utan dom. Vi försökte och framhärdade i ett och ett halvt år, sen gav vi upp. Vi hade tänkt att vi skulle resa, gå på teater, åka till badstränder, ja göra allt det där som man inte kan göra då man har hund. Och gjorde vi det? Nej, vi trampade nog på i gamla spår, bortsett från att vi inte fick den dagliga motion som man får då vovvar ska rastas. Resultatet blev att vi blev tjocka och bekväma, iddes inte gå på promenad bara för att gå. Så det blev till att leta ny hund och då blev det vårt krulliga monster Cilla, en lagotto från Kalix.
För ett år sen utökades familjen med en Russkaya Tsvetnaya bolonka (rysk färgad knähund), Helen, som är foderhund och ursprungligen kommer från Moskva, men som vuxit upp och bott i Umeå.
Husse och matte återfick det mera normala midgemåttet, och grannarna blir åter utskällda då dom passerar vår gård.


cicicicicicicicicici

5 kommentarer:

  1. Känner problematiken :-)
    Ser härligt ut på bilden!

    Kram från mig!

    SvaraRadera
  2. Sååå mysigt! Jag har varit utan hund i drygt ett år, efter nästan trettio år med hund. Och jag saknar det enormt.

    SvaraRadera
  3. Promenader hmm, jag tycker det ser ut som om du har valt att vila dej i form...

    SvaraRadera
  4. Ja det kan man ju tro. Det är bara det att det är dotra som ligger där inte jag!

    SvaraRadera