En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 12 februari 2010

Änglar


I dag har det flyttat in en ängel i vårt sovrum.
Hon är dock inte den första utan det bor redan en  där, men hon är av lite hårdare material, porslin, inte tyg. Denna ängel kommer från min mormor, efter att ha mellanlandat hos min mamma i ganska många år. Men jag minns denna ängel från det jag var liten, hur den stod högt uppe på ett skåp i hennes lilla etta på 26½ kvadrat i Fredhäll. Hur jag fick knäppa mina händer och be "Gud som haver.." innan det var dags att sova, med ängeln där uppe på skåpet.

Min mormor, Sara Maria, föddes 1893 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Hennes mor var ogifta amman nr 113 Maria Wilhelmina, och hon  och hennes dotter tillbringade de två första månaderna i Barnhuset, innan Sara Maria utlämnades till arbetaren August Larsson och hans hustru.

I januari året därpå återlämnades hon till Barnhuset med notering i papperen att hemmet var dåligt. Maj 1894 utlämnades hon åter. Denna gång till Karl Johan Högström och hans hustru Karolina Kristina, boende i Funbo församling, Uppsala. Denne Karl Johan och hans fru var Saras mormor och morfar .

I augusti 1897 noterades att flickan var "stor för sin ålder och verkade kry.......ett lydigt barn, tycktes vara något bortskämd och självsvåldig".  Vid 13 års ålder togs hon in till Akademisjukhuset i Uppsala för förlamning efter difteri. Året därpå noterades att hon var välartad och hade utmärkta betyg.

Senare i livet träffade hon min morfar, som tydligen var en stor slarver, och senare lämnade min mormor ensam med två små flickor. För att försörja sig var hon tvungen att lämna barnen till ett barnhem och arbeta som barnsköterska(!) åt andras barn.  Hennes äldsta dotter dog 13 år gammal, troligen i cancer, och min mamma blev utan sin syster på barnhemmet. Min mamma stannade där tills hon blev 18 år och fick börja försörja sig själv. Men jag tror att hon hade det ganska bra där och dom såg till att hon fick gå i realskola, vilket inte var alla förunnat på den tiden.

Jag minns min mormor som mycket sjuklig och hon hostade skrällande för jämnan efter som hon hade TBC. Hon hade gift sig med farbror Karlsson, en frälsningssoldat, och själv gått med i Frälsningsarmen, där hon lärt sig spela munspel. Tyvärr hade farbror Karlsson drunknat i badkaret långt innan jag föddes. Han fick antagligen en hjärtinfarkt eller stroke då han badade.

Efter många och långa vistelser på sjukhus dog hon i sviterna av sin TBC då jag var 13 år.
I flera år efter hennes död fick vi fortsätta att gå på våra årliga kontroller på dispenseren i Stockholm, för att försäkra oss om att vi inte blivit smittade.

Allt detta kan jag tänka på då jag betraktar ängeln som står på en byrå i vårt sovrum.

cicicicicicicicicici

3 kommentarer:

  1. Vad mycket du vet. Har du släktforskat?

    SvaraRadera
  2. Nej jag har inte släktforskat, men en syster till mig som bor i Stockholm har sökt lite.

    SvaraRadera
  3. Var rädd om den skulpturen Cici!
    När jag har forskat i min och Makens släkt så har jag ofta förundrats över våra förfäders livsöden. Det var tuffa tider.
    Att ha en viss kunskap om gångna tider tror jag är bra, man får liksom ett större perspektiv.
    Att äga en ängel från förr kan öppna en dörr....

    SvaraRadera