En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 25 februari 2010

Flyttning

I alla tider har människan flyttat. Först var hon inte bofast överhuvudtaget, hon vandrade till platser där det fanns mat. Det kanske inte är så stor skillnad som man kan tro ibland på människan då och nu. Hon får fortfarande flytta till de platser som kan föda henne, även om hon i dag inte behöver gå till fots. När hon blev bofast var det begränsat vilka som kunde stanna kvar på boplatsen, de andra fick söka nya områden.

Det kan tyckas vara lite mera komplicerat i dag då man måste flytta från en stad till en annan på grund av arbetsbrist, eftersom man ofta är två  som ska försörja familjen, men enkelt har det nog aldrig varit.
Fram till början av nittonhundratalet anställdes många, särskilt inom jordbruket, på ett år och sen fick man en veckas ledigt för att flytta med hela familjen till nästa ställe. Man kunde av naturliga skäl inte bo för långt bort från sin arbetsplats innan det fanns allmänna kommunikationer, och många bostäder var knutna till själva arbetet.

Många är vi väl som har läst Fogelströms romaner om landsbygdsbefolkningen som flyttade in till Stockholm. Det är inte så länge sedan som man kanske kan tro.  Tredje och fjärde generationen före min var berörda. Sedan har det ju alltid varit en stor tillströmmning av folk till just storstäderna.

Min egen gubbe utvandrade på sextiotalet från norrländska landsbygden till Stockholm för att få arbete och utbildning,och det var han inte ensam om. Där var han med om att bygga ut vägnätet i det som skulle bli Stockholms nya förorter. Arbetade från tidig morgon och hela dagen utomhus, slängde i sig lite mat och kanske sov nån kvart för att sen bege sig till aftonskolan. Kom hem sent på kvällen, fort i säng för att orka upp tidigt nästa dag. Varje dag, sex dagar i veckan, med lite paus på söndagen, men då skulle läxorna läsas. Detta pågick i fem år! Och sen ett år till! Under denna tid hann han bilda familj också.

Det är kanske inte konstigt att den generationen ibland tycker att nutidens ungdomar ibland klagar lite för mycket över hur dåligt dom har det.

Men flyttarna kommer nog att fortsätta. Jag har själv bott på elva platser under min livstid. Då har jag inte räknat med tillfälliga boenden, som bara varit under en begränsad tid, som t ex den i Saudi.
Årsta-Björkhagen-Bagarmossen-Skarpnäck-Huddinge-Stuvsta-Fedhäll-Solna-Hallunda-Skellefteå-Norrlångträsk.

Nu känns det i alla fall som om jag landat för resten av min tid. Men om framtiden vet man inget och rätt vad det är kanske man måste bryta upp igen.


cicicicicicicicicici

4 kommentarer:

  1. Jag skulle inte ha något emot att bo här tills det är dags att byta sfär... men poängen är den att man har andra människor att ta hänsyn till, och även ting som hälsa och yttre faktorer, vilket kan ändra planerna fortare än man förväntat.

    Härliga bilder!

    Kram från mig :-)

    SvaraRadera
  2. Varför ska man lämna ett vinnande koncept?
    Själv har jag bara flyttat från Kåge-Lidköping (1år)-Kåge-Skellefteå-Norrlångträsk. Och det räcker gott!

    SvaraRadera
  3. Pennelina, det kan hända saker som man är helt oförberedd på, och dessutom kan man själv ändra mening om både det ena och det andra.

    SvaraRadera
  4. Inger, vi får hoppas att vi får stanna i denna by, i alla fall så länge vi själva vill.

    SvaraRadera