En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 4 februari 2010

"Ur vulkanens mun" av Helena von Zweigbergk

En semesterresa till Sicilien ska få familjen att slappna av och svetsas samman igen. Tror dom i alla fall. I stället ställs allt på sin spets. Mamman skaffar sig en SMS-älskare och pappan flirtar med 20-åringar. Barnen genomskådar allting och blir allt ängsligare. Kanske lite Noren över det hela.
Boken är skriven i jag form och det är kvinnan som berättar. Det gör att jag känner mig så irriterad på att hon beter sig som hon gör, lever i sin låtsasvärld, ältar samma sak om och om igen och är fruktansvärt omogen. Samtidigt som mannens avståndstagande och kyla får allt att verka hopplöst. Mest synd är det om barnen.
En del upprepningar tråkar ut mig, som att föräldrarna stup i kvarten lägger sina händer på sonens axlar. Lite för många och detaljerade klädbeskrivningar och redogörelse för varje mat- och dryckintag.
Men spänningen tilltar och man undrar hur i hela friden dom ska klara ut det hela. Antydningar om att det skulle kunna sluta med ond bråd död finns.
De över 360 sidorna kunde ha varit betydligt färre utan att själva historien hade förlorat på det, men det verkar som alla böcker i dag ska vara på minst 300 sidor.
Läsvärd? Helt klart.

cicicicicicicicicici

2 kommentarer:

  1. Tjocka böcker lär visst sälja bättre än tunna. Antagligen för att folk tycker att de får mer för pengarna på det viset.
    Tyvärr får de också, precis som du påpekar, en massa onödigt bråte på köpet.
    Stryk hälften och skriv om resten, är en regel som fler borde följa i sitt skrivande.

    SvaraRadera
  2. Liten men naggande god, kanske borde vara ledorden.

    SvaraRadera