En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 1 februari 2010

Varma minnen 1



Vårt lilla sladdbarn föddes i september 1978. Mina förutsättningar för att vi skulle skaffa ett barn till var att barnets far skulle vara på hemmaplan, inte i Narvik, Luleå, eller Östtyskland. På den här tiden bodde vi i Botkyrka. När dottern var två månader kom maken hem och berättade att han blivit erbjuden jobb i Saudi Arabien. Gissa vad jag sa då? Nej det ska jag nog inte skriva här.

Efter diverse turer blev det i alla fall beslutat att han skulle anta erbjudandet. Han skulle fara först och resten av familjen skulle komma efter, så fort alla papper och vaccinationer var klara. Det skulle dröja tre månader innan vi kunde fara. När maken kom hem för att hämta oss var han så mager att min mamma förskräckt undrade om vi verkligen skulle fara iväg med ett så litet barn. Grabbarna var då nästan 12 och 8 år.

Från flygturen ner, med byte i Jedda till inrikesflyg, minns jag att dottern försökte äta upp en tvål, det löddrade en hel del, att vi var fascinerade över Egyptens öken och att det var mörkt, mycket varmt och luktade konstigt i Jedda.
Vi kom fram mitt i natten, och under tiden vi väntade på att någon skulle komma och låsa upp vårt hus, satte vi oss på stenarna som kantade den lokala gatan. Det skulle vi aldrig få för oss att göra senare.

Enligt vår svenske läkare skulle vi utgå från att allt var giftigt, men det var nog lite överdrivet. Man lärde sig leva med det. Man tittade alltid på golvet om man gick barfota så det inte låg en skorpion där. Man lyfte inte på stenar hur som helst, man borde ha badskor på sig i Röda Havet. Det senare bröt dom flesta emot efter som det var så obekvämt. En av phillipinerna som arbetade på "vårt" bygge trampade på en skorpionfisk och avled. Det skedde dock sen vi farit hem till Sverige.

Det farligaste var, som på de flesta ställen, trafiken, men det var något utöver det vanliga. Inte för att det var så mycket bilar, utan för att dom inte hade något som helst trafikvett. För att få körkort i Saudi skulle du vara 18, tror jag, du skulle köra upp för en brant backe och backa ner. Klart. Även de svenska männen, kvinnorna fick naturligtvis inte köra, måste genomgå detta prov och få ett saudiskt körkort. De som inte fyllt 18 år körde utan körkort, det gick också bra.

En saudisk familj kunde bestå av en man, flera fruar och ett otal barn. När dom var ute och körde i sina små pickuper satt familjen på flaket, och om dom hade en get med sig, satt den i hytten. Om föraren hade fått för sig att det inte spelade någon roll vilken sida på motorvägen han körde, kunde de mest fasansfulla olyckor hända. Kom man och körde och såg att det hänt en trafikolycka vände man tvärt och for åt ett annat håll, och det berodde på att polisen burade in alla som befann sig i närheten av olyckan, för Allah hade någon mening med att du fanns där. Och blev man inburad var det ovisst när du skulle kunna komma ut. Inga anhöriga eller så underrättades, så det kunde bli vatten och bröd i många dagar.

Mer om vår vistelse i Saudi, som för familjens del kom att vara i ett och ett halvt år, följer en annan dag.


cicicicicicicicicici

11 kommentarer:

  1. Och jag som tyckte Norge var som yttre Mongoliet ;-)

    Härligt att du delar med dig!

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara sänd beundrande tankar till hela din familj. Jag skulle då aldrig ha klarat det!
    Modigt av er!

    SvaraRadera
  3. Pennelina, det gemensamma för dom tre är väl i så fall bergen.

    SvaraRadera
  4. Inger, jag tror inte man vet vad man ger sig in på, så det är inte så mycket att beundra.

    SvaraRadera
  5. Först fastnade jag för bilderna, mindes hur solen kan bränna skönt mot huden. (Fast jag har aldrig varit i SA förstås)

    Sedan läste jag det du skrivit. Vilken härlig berättelse! Jag läser gärna mer än gärna mer om din vistelse där.

    SvaraRadera
  6. Ninna, har tänkt berätta mer efter hand. Kan säga att solen inte brände SKÖNT mot huden.

    SvaraRadera
  7. Nej det trodde jag uppriktigt sagt inte heller. Det är nu när man sitter här och tittar ut i snöstormen, som man bara minns den sköna sidan av sommarsolen.

    SvaraRadera
  8. Ja den svenska sommarsolen är längtansvärd, särskilt sådana här murriga vinterdagar.

    SvaraRadera
  9. Tack för den trevliga läsningen!

    SvaraRadera
  10. Hej Cici
    Det var intressant att få läsa om dina äventyr i Saudi Arabien. Jag förmodar att det kändes som ett sådant.
    Nisse

    SvaraRadera
  11. Imse och Nisse, det kommer mera. Om man bor så pass länge i ett annat land blir det som först var ett äventyr snart vardag. Nu har det gått så många år så att jag kan börja tänka tillbaka på det som ett äventyr.

    SvaraRadera