En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 11 februari 2010

Varma minnen 6

Jag har tidigare berättat lite om djurlivet uppe på 2100 meters höjd, vid campen där vi bodde. Nu tänkte jag berätta lite om hundarna. Dom ska få ett eget kapitel.
Saudi har en nationalhund, Salokin, en smäcker vinthund som används till jakt, och som nog bara mycket välbeställda sadier äger.
 För övrigt anses hunden vara ett smutsigt djur och de hundar man ser är vilda djur som driver omkring i flockar. Om man är ute i skymningen på landsbygden och möter en flock hundar känns det inte tryggt alls, men som tur är behöver man bara böja sig ner och ta upp en sten så håller dom sig på avstånd.

Hundarna är av spetstyp till utseendet men behöver inte ha ringlad svans. Vackra, kraftfulla i olika färgkombinationer.
En dag hade några pojkar från byn som campen låg vid ställt en låda alldeles intill vårt stängsel, och i lådan fanns det valpar i,  jag skulle gissa, 8-veckorsåldern. Någon tik syntes inte till. Barnen i vår camp blev ju alldeles till sig, och tog sig igenom stängslet och gullade med hundarna. Och dom hade ingenting emot det. Däremot var väl inte vi föräldrar så förtjusta med tanke på rabiesrisken. Plötsligt hade lådan med valparna försvunnit en dag lika plötsligt som den hade kommit dit.

En annan dag upptäckte jag att det var något speciellt på gång med barnen på campen, dom sprang allihop och jagade efter något. Det visade sig att det var en vuxen tik som tydligen lyckats ta sig förbi gatevakten och kommit in på vårt område. Hon sprang nu runt, runt och försökte hitta ett ställe att komma sig ut, men det var ju ett högt nätstängsel överallt där det inte var en mur. Och ungarna ropade och stojade där dom sprang efter henne.  Jag fick barnen att sluta med jakten och hittade ett ställe där det gick att lyfta nätet en aning. Jag satte mig på huk där, lyfte nätet så högt det gick och lockade på tiken.  Hon funderade en stund, men sen gick hon sakta fram till platsen där jag satt, la sig på sidan och ålade sig under stängslet. På andra sidan stod hon lugnt ett ögonblick och tittade tillbaka på oss, innan hon tryggt travade iväg.



cicicicicicicicicici

3 kommentarer:

  1. Hej Cici
    Nu har jag tagit mig tid att läsa dina varma minnen. Tack att vi får följa dem. Kulturkrockar kan få en att fundera. Grabbarna tyckte säkert det var roligt med strandäventyr men du måste säkert ha varit orolig.
    Nisse

    SvaraRadera
  2. Det är konstigt vad man kan anpassa sig till situationen. Jag minns inte att jag var särskilt orolig, men det kan jag ha förträngt.

    SvaraRadera
  3. Mycket läsvärda minnen!

    SvaraRadera