En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 17 februari 2010

Varma minnen 8 Sista delen

Allting har en ände, så ock denna historia om vår tid i Saudi Arabien för 30 år sedan. Huruvida den storslagna idrottsanläggningen som Saudi Asfalt byggde ute i ödemarken ha kommit till användning, vet jag inte. Har svårt att tro att det skulle finnas tillräckligt mycket folk där för att fylla läktarna, för att inte tala om idrottsfolk att använda själva anläggningen.

Under 1½ år hinner man vara med om mycket.
 En son ramlade under en basketlek och bröt armen, vilket ledde till att han fick besöka ett saudiskt sjukhus. Det var visst en upplevelse!
En annan gång fastnade samme son i vågsvallet och drogs fram och tillbaka på en klippa full med sjötulpaner. Många plåster gick åt den gången. Men det hände under en semester på Seyshellerna.

Båda sönerna förvånade saudiska bilförare då dom var ute och löptränade i hög värme på hög höjd, och avböjde erbjudande om lift.

En av fruarna dansade in i en stolpe och bröt nyckelbenet.

Själv sprang jag upp för en stensluttning för att hämta min tennispartner, då det small till i ena vaden och gjorde ont nånting. Vår läkare och sköterska tittade på varandra och sa något om att dom misstänkte det värsta, vilket jag senare förstod var att en sena gått av, men efter ett par dagar med kryckor kunde jag stödja på benet igen. Det var nog bara en mindre muskelbristning.

Värre gick det för den engelska damen som bodde på vår camp. Hon och hennes man var ute och körde. Hon hade vevat ner rutan och satt med högerhanden på taket, då vägen plötsligt tog slut! Bilen trillade ner i en grop och tippade. Taket trycktes in och kvinnans högerfingrar klipptes av! Dubbelt tragiskt då hon var en duktig pianist.

Det hände förstås också en massa roliga saker. Man träffade en massa trevliga människor från olika delar av världen, fick uppleva saker man troligen aldrig mer får uppleva.

Någonstans måste man sluta och mina varma minnen slutar här med en bild på dottern, iklädd saudisk finklänning, som vinkar adjö.




cicicicicicicicicici

11 kommentarer:

  1. Hej Cici
    Det var trevligt att få läsa om dina varma minnen med upplevelser som vi häruppe inte riktigt är så vana vid.
    Nisse

    SvaraRadera
  2. Tack Nisse för att du ville läsa och jag hoppas att du kommer att titta in här även i fortsättningen!

    SvaraRadera
  3. Mycket vacker bild och många minnen... tack för att du delar med dig :-)

    Kram från mig!

    SvaraRadera
  4. Roligt att du besöker min blogg, Pennelina!

    SvaraRadera
  5. Oj vilka äventyr! Och så bra beskrivna!

    SvaraRadera
  6. Tack snälla Osloskånskan! Kan berätta att den yngre av mina söner var bosatt i Norge, Fredrikstad för att vara exakt, i flera år.

    SvaraRadera
  7. Vi har många vänner i Fredrikstad, även om det inte var där vi bodde.

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Det har varit jättetrevligt att få ta del av dina/era äventyr!

    SvaraRadera
  9. Det har varit trevligt för mig att få berätta. Det är mycket av det här som jag nästan hade glömt, men som kom åter när jag försökte sätta det hela på pränt.

    SvaraRadera
  10. Men oj så lik Lisa är Åsa!! Kul att läsa och se! Och så snygg du var! (är!) /Cecilia

    SvaraRadera
  11. Sitter och kollar gamla bloggar och ser att du har varit här Cecilia. Nog finns det en viss likhet. Ibland är utomstående (om jag får säga så) bättre på att se sånt.

    SvaraRadera