En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 16 februari 2010

Vykort

Jag brukar tänka ibland att folk sparar då på de mest konstiga saker. Blir samlare, skaffar sig en samlig av 750 tomtar eller 543 katter i porslin, ja alla möjliga sorters samlande finns det. Men jag samlar inte på något särskilt. Ja om man inte tänker på de 18 hästarna i köket, som av någon anledning råkat samlas där. Och på väggarna  finns 7-8 av tavlorna båtar, helst en ensam, gärna en eka som ser lite övergiven ut.

Men den till antalet största samlingen jag har är vykort, inklusive jul- och gratulationskort. Jag har nog sparat alla kort jag fått sen jag var barn. De flesta ligger i en hög, men i min ungdom klistrade jag in dom i ett album. Dom kommer från när och fjärran, från vänner man inte sett på årtionden eller från  barnen då dom varit ute och rest. Det finns alla varianter.

Men sparare? Nej, nej inte jag, inte!

Kortet här ovan har inte jag fått, utan min mamma. Någon har lagt beslag på frimärkena, men annars är det ganska välbehållet för att vara daterat den 18/4-46, alltså snart 64 år gammalt, och avsänt från Warszava. Men om man läser vad som står skrivet så är det faktiskt en lite försenad födelsedagshälsning till mig på min ettårsdag!

cicicicicicicicicici

2 kommentarer:

  1. Nu har jag läst fatt hos dig. Jag har haft mycket omkring mig.
    Jag varnar dig för för mycket ommöblering. Här är fortfarande ett virrvarr av allt. Vi byter köksgolv ocksä, det blev snyggt, men inga möbler på ett dygn till.
    Känner igen lite av det du skriver om Saudi. En väninna bodde där i 8 år. Mannen var anställd dåvarande ASEA. När de flyttade hem hade mannen tagit med sig sedvenjor och frun skulle veta sin plats. Hon måste t.ex. fråga först om jag fick komma på besök.
    Lyckans ost med plats för övervintring av pelargonerna. Hade så förr, bor nu i lägenhet så det blir att köpa nya varje år.
    Jaså, du är ingen samlare, vad ska man då kalla dig för. Jag sparade vykort i cirka 10 år, men en dag fick jag städdille och allt åkte ut. Vet inte om jag saknar korten - kanske lite.
    Kortet från din mamma är ju värdefullt för dig.
    Säger gonatt eller gomorron till dig.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  2. Trevligt att få besök av dig Polargrevinnan. Det här med att möblera om stannar mest som en tanke. Bor man i en liten stuga är det svårt att kast om möblerna. Det var nog ganska genomtänkt från början. Men toan skulle verkligen behöva en ansiktslyftning efter 30 års slitage, med en misslyckad tapetsering från starten, och skarvning av mattan efter en reparation för länge sedan. Men det är ju så omständigt med porslin och maskiner, varmvattenberedare och ledningar.

    SvaraRadera