En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 1 mars 2010

"Sista kulan sparar jag åt grannen"

Fausta Marianovic har i sin debutroman beskrivit kaoset och helvetet i de länder som en gång var landet Jugoslavien. 1992 flydde hon med sina söner till Sverige och bor nu i Umeå.

De första 35 sidorna var inte helt lättlästa eller särskilt gripande, men så fort hon börjar beskriva kriget blir boken mycket bättre, och det är lätt att sätta sig in i vilket helvete det var under kriget mellan Serbien, Bosnien och Kroatien. Det är inte helt lätt att hålla isär de olika länderna och vilka folkslag som bor var, så till slut skrev jag ut kartor från nätet och klistrade in i bokens sista blanksidor. Jag skrev också in vilket folkslag de olika personerna kom från.

"Jag" - serb/kroat, hennes man - bosnisk muslim, hennes far - kroat, hennes mor -serb, hennes äldste son -serb/kroat, hennes yngste son - serb/bosnier osv. På vilken sida de stackars pojkar och flickor som var av blandad härkomst skulle ställa sig var verkligen ett svårt beslut. Kvinnor ställdes mot sina män, bröder mot bröder, grannar mot grannar.

Boken går under betäckningen roman, men man får känslan av att mycket är självupplevt. Jag kommer ihåg att det var populärt att intervjuva Fausta i  tv, radio och tidningar då boken kom ut 2008, och då berättade hon att hon verkligen hade åkt till fronten och hämtat hem sin äldste son.

Gränsen mellan biografi och roman är nog hårfin men hur fin vet nog bara författaren. Sen kan man förundra sig över hur hon på så kort tid lärt sig behärska språket så bra att hon klarat att skriva en roman på nästan 300 sidor.

Boken är inköpt på Adlibris för 40 kr, gratis frakt.

cicicicicicicicicici

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar