En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 17 april 2010

Bergfink, växtkraft och helgdagskväll i timmerkojan

Dagens fågel får bli bergsfinken eftersom jag upptäckte vårens första mitt i myllret av bofinkar som fullkomligt kryllat runt fågelbordet i dag.

Namnet användes första gången 1817 och är direkt översättning av latinet. Detta namnet i sin tur är inspirerat av artens förekomst i fjällvärlden. Arten har även kallats norrkvint och luleåsiska.

På vintern har hannen ljusare huvud och näbb som till sommaren blir svarta.





Det har snöat mest hela dagen, blötsnö, och det kommer bara att skynda på snösmältningen. Ut måste man i alla fall trots ruskvädret, hundarna kräver sitt, men skönt var det inte. Sen känns det alltid skönt då man kommer in i värmen igen.

Jag blev glatt överraskad då jag tittade till min frösådd i dag. Broccolin hade redan kommit upp, efter bara fyra dagar! Det är mitt första försök med denna grönsak och nu får vi bara hoppas att det kommer lite värme ute så att dom inte behöver stå inomhus för länge.


Maken pysslade med andra typer av växtkraft. Han hittade en trädrest efter en tall som kapats för lågt och satt och räknade årsringar. Efter flera kontrollräkningar konstaterades att tallen var över 100 år gammal. Maken anser att skogsbolagen avverkar skogen för tidigt, efter 70 år. Då är träden för klena för att få ut ordentligt med virke av dom, det blir mest massaved. Nästa gång det är dags att avverka av vår skog kommer vi att ta äldre skog, inga ungdomar på 70 år inte.


                                             
Husse och hundarna har parkerat framför tv:n och jag passade på att stryka lite lakan under tiden som vi kollade på hockeyn.

Nu är middagen avklarad och helgdagskvällen i timmerkojan kan börja. Kanske smuttar vi vidare på rödvinet vi påbörjade i går kväll. En engelsk deckare till det skulle sitta bra.

cicicicicicicicicici



14 kommentarer:

  1. Hej

    Oj vad intressant sida. Det med trästammen var intessant.....alltid undrat hur gamla träden är som skövlas..någon sa till mig att tre generationer får vänta från att skogen är satt till den avverkas...
    Timmerkojan....det låter mysigt det ordet.

    Öppen spis med va?

    :)

    SvaraRadera
  2. Välkommen Skånegrabben!
    Ja enligt min man rekommenderar skogsbolagen att skogen ska avverkas då den är ca 70 år gammal. Det kanske stämmer bättre i södra delen av landet där träden växer fortare. Här uppe i Skelleftetrakten behöver den längre tid på sig. Enligt min man, själv är jag novis i ämnet.
    Stugan vi bor i är från 1880-talet om ja minns rätt och är faktiskt ett timmerhus. Sen har det lagts på panel i ett par omgångar och ytterväggarna och en del innerväggar är halvmetern tjocka. Det är min mans barndomshem, och vi flyttade ut hit då barnen flyttat hemifrån och vi tyckte att vi bodde i ett för stort hus i stan. Här trivs vi mycket bra. Och vi har satt in en kasett i den öppna spisen.

    SvaraRadera
  3. Hej, bergfink har vi haft mängder hela vintern, men så fort snön försvann, försvann även finkarna.
    Då jag hade grönsaksland odlade jag broccoli, det blev fina små knyten. Jätte härligt att äta det som man själv odlat.
    Jag skall sätta många tomater i år, det är så himla gott.

    SvaraRadera
  4. Monkan, det låter bra det där med broccolin. Det är bara att hoppas att den trivs på våra breddgrader också.
    Tomatplantor låter lockande men jag vet inte var jag skulle ha dom, då jag inte har något växthus. Kanske det skulle få att göra ett arrangemang av dom gamla fönsterna vi har.
    Bergfinkarna brukar komma i stora flockar men försvinner sen lika fort igen. Dom vill nog till fjälls.

    SvaraRadera
  5. Vad mysigt ni har det i stugan.

    Ang. tulpanlökarna, kan de ligga kvar i påsen till hösten?

    SvaraRadera
  6. Imse, gå gärna in på www.odla.nu och titta där. man brukar kunna hitta svar på det mesta där.

    SvaraRadera
  7. Vi odlade broccoli ( då när vi var duktiga....) i halm och fick stora skördar, plockade långt efter frosten.
    "gubben med stubben" har helt rätt....

    SvaraRadera
  8. På något sätt så flyr stryckhjärnet när det ser mig ... eller är det tvärtom? ja, vi når aldrig varandra iaf!
    :)

    SvaraRadera
  9. Inger, en liten fråga bara. Var fick ni halmen ifrån? Den skulle vara bra att lägga under jordgubbarna också.

    SvaraRadera
  10. TP, det sitter kanske kvar sen uppväxten det där att allt ska var struket. Nu för tiden stryker jag i alla fall inte underkläder och många t-shirtar får klara sig utan järnet. I alla fall på vintern då man bär dom under en tjockare tröja. Likaså gubbens flanellskjortor.

    SvaraRadera
  11. På den tiden så fick vi halmen från byns "Kornbolag"... en av anledningarna till att vi slutade med halmodling var att det var svårt att få tag på halm. Vi odlade ju även all vår potatis i halm. Ett perfekt odlingssätt.
    Det finns en bok om halmodling som är skriven av Ruth Stout, vi ägde en gång den boken men den har försvunnit genom diverse utlåningar....

    SvaraRadera
  12. Jag tror inte jag har sett någon bergfink live.
    Det var en fin fågel. Jag gillar dina fågellektioner.
    Det här med skogsvård är en hel vetenskap. Visst är det fantastiskt att ett tall blir 100 år, trodde att det var ekar som blev så gamla. Det är intressent att kunna räkna årsringarna.
    Stryka och samtidigt titta på TV, det fungerar bra hos mig också.
    Ha det så bra

    SvaraRadera
  13. Inger, man kanske kan kolla med blomsterförsäljarna om det finns något "modernare" material.

    SvaraRadera
  14. Polargrevinnan, det gäller nog att ha ett fågelbord nära fönstet och titta ut vid rätt ögonblick för ibland har dessa finkar bråttom vidare.
    Ekar kan nog bli flera hundra år gamla, men nog är det lite skrämmande att en maskin kan komma och avverka två hundraåriga tallar inom en minut!

    SvaraRadera