En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 9 april 2010

Staden Rom i december

I december 1980 skulle vår familj resa hem för gott från Saudi. Familjen hade bott där i ett och ett halvt år, maken tre månader till. (Se tidigare inlägg "Varma minnen" 1- 8 februari -10).
 Vi satt med kartboken framför oss många kvällar och la upp en resplan. Först inrikesflyget till Jedda där vi skulle övernatta i Saudi Asfalts guesthouse, för att morgonen därpå fortsätta till Rom. Ingen i familjen hade varit i Rom förut. Riva del Sole hade maken , jag och äldste, då ende, sonen besökt 1968 men det var allt. Från Rom skulle vi sen fortsätta med tåg genom Europa och stanna på flera intressanta platser. Vi hade ingen större brådska hem, inget att passa. Vi skulle tågluffa!


Vi startade alltså hemresan genom Europa i Rom.
Vi höll på att frysa ihjäl!  Det var iskallt, snöflingor singlade i luften och där kom vi i träskor och kofta. Det första vi fick göra då vi checkat in på vårt i förväg bokade hotell, var att leta upp en affär som sålde täckjackor. Folk på stadens gator var sura och vrånga, inget sittande på utecaféer där inte.

Men vi skulle bese den berömda staden, sen fick det vara hur kallt det ville. Jag kan se framför mig hur turistfamiljen från Saudi traskar omkring på Roms gator, iklädda täckjackor och träskor, mannen med en midjeväska runt magen, frun körande dottern i en sulky och grabbarna traskande bredvid.

 

Efter ett par kvarter, då vi står och väntar på grön gubbe vid ett övergångsställe, får vi plötsligt sällskap av ett gäng barn och ungdomar, troligen zigenare, glada, snattrande och ett par av dom med en pappskiva framför sig på magen. Lika plötsligt vänder dom om och går gatan ner till höger. Vi får grön gubbe och börjar gå rakt fram. Plötsligt tvärstannar min man och vrålar: "HELVETE" ! Barnen och jag stirrar helt oförstående på honom där han snabbt går tillbaka och börjar småspringa efter zigenarbarnen. Det var bara för oss andra att följa efter och då får vi förklaringen.

Trots att min man hållit handen över midjeväskan då gänget omringat oss, hade dom lyckats få upp blixtlåset på väskan och sno hans plånbok! Ungarna förstod precis vad han anklagade honom för, men betygade sin oskuld. Den äldsta flickan lyfte till och med på kjolarna för att visa att hon inget hade därunder - hon hade inte ens trosor. Men inte kunde dom kollra bort vikingen från Svedala med det inte. Ett par italienare slöt upp när dom förstod vad som hänt, och skakade på huvudet åt väskan. Själva hade dom låtit sy en ficka på insidan av skjortan där dom förvarade pengarna.

 

Hela tiden fortsatte barnligan att gå nerför gatan med oss och italienarna i släptåg. Vi rundade nästa gathörn och förstod att barnen snart skulle försvinna in på någon gård, då en militärpolisbil kom körande på gatan. Min man rusade ut i gatan och ropade på polis! Italienarna blev förskräckta, det var ju inte vanlig polis, och plötsligt stod där en liten mörkhårig, kerubliknande grabb framför min man  och höll hans plånbok i handen: "Senior"!

Min man ryckte åt sig plånboken och kollade innehållet snabbt. Inget var stulet! Och den börsen innehöll en mindre förmögenhet, jag lovar. Det var en massa kontanter och resecheckar, vår reskassa.

Vi återvände raskt till hotellet och vi berättade vad som hänt för mannen vid incheckningsdisken. Han tyckte förstås att vi var tokiga som gått omkring med så mycket pengar på oss och vi fick sen lämna värdesakerna i hotellets kassaskåp.


Därefter for vi åter ut på stan och besåg många av de berömda sevärdheterna som Peterskyrkan, Forum Romanum, Colosseum, Spanska Trappan mm mm. Hela tiden frös vi som hundar, och inte ett enda kort tog vi.

Den andra dagens eftermiddag gick vi till järnvägsstationen och köpte biljetter för vidare färd nästa morgon. Rom - Södertälje Södra.  Snön låg vit hela vägen hem och efter ett och ett halvt dygns tågresa steg vi av mitt i natten i Södertälje, och tog därifrån en taxi hem till Hallunda.

Så gick det med den tågluffningen.

cicicicicicicicicici

7 kommentarer:

  1. Hej Cici
    Det var ju tur i oturen. Det kunde ha varit mycket värre. Jag nog skulle jag vilja uppleva Rom.
    Nisse

    SvaraRadera
  2. Vilken historia. Ni hade tur som fick tillbaka allt orört, det hör nog inte till vanligheterna, för det mesta är det nog borta för alltid. De är skickliga ficktjuvarna.
    Hoppas ni får en tågluffning en annan gång i bättre klimat.

    SvaraRadera
  3. Nisse, Rom är säkert en mycket trevlig stad att besöka, men december är kanske inte den tid jag rekommenderar. Kan tänka mig att våren-försommaren är bäst. Och det där med att bli bestulen gäller nog alla ställen där det vandrar omkring en massa naiva turister.
    För oss som kom från Saudi blev det nog något av en kulturkrock.

    SvaraRadera
  4. Tant Björn, ja vi hade tur i oturen, och på ett sätt måste man beundra dessa små tjuvar, hur oerhört skickliga dom var.
    Resor som går liksom på räls är ju trevliga, men dom man minns mest är dom där det hänt något utöver det planerade.

    SvaraRadera
  5. Välkommen till min blogg förresten, Tant Björn! Det gläder mig att du ville göra ett besök här, och jag hoppas att dom återkommer.

    SvaraRadera
  6. Det som hände er förtar ju hela upplevelsen. Jag gjorde en tågresa från Malmö och ner till Syd Tirol i Österrike en sommar, det var något av det vackraste jag sett genom ett kupefönster. Alperna, floderna, husen, slotten ja allt var så fint.

    SvaraRadera
  7. Monkan, resan genom Italien och upp i alperna skedde på dagtid och även om det var snö var det väldigt vackert. I Schweiz hade familjen varit några gånger förut då en syster till mig bodde i Verbier på den tiden.

    SvaraRadera