En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 28 april 2010

Tranan

En annan av våra ständigt återkommande sommargäster som har kommit i dagarna är förstås tranan. Hon spankulerar tillsammans med sin make på lägdorna häromkring, utom då dom ruvar, då dom håller sig väl gömda.

Lagom uppskattade är dom på sensommaren, då man kan väckas i ottan av deras trumpetande alldeles intill husknuten, och man känner en viss oro för potatislandet.


   

Tranan, en av våra största fåglar. Det latinska namnet är Grus grus - vilket skulle vara ljudhärmande.


Namnet ”trana” nämns tidigast på 1400-talet men är säkert mycket äldre. 



 Tranan har sedan urminnes tider varit ett uppmärksammat vårtecken. Under antiken sa man att tranans trumpetande på våren var signalen till jordbrukarna att börja plöja sina åkrar. På Öland kallades tranan för ”marknadsfågeln” för hon flyttade alltid förbi mot söder vid tiden för Frömarknaden omkring den 15 september.






Under antiken ansågs tranans kött vara hälsosamt, och under medeltiden var trankött en uppskattad delikatess vid furstars bord. Vid en middag för en ärkebiskop i York under 1400-talet serverades två hundra tranor.

 I Västergötland var man övertygad om att endast vänstra sidan av tranan var ätbar. Den andra smakade tran.
 





Sedan gammalt har tranan varit symbolen för vaksamhet. Hon har ofta avbildats med en sten i foten. Man trodde nämligen att den tranan som utsetts till att hålla vakt över sina sovande kamrater, alltid höll en sten i sin upplyftade fot, somnade hon, skulle stenen falla till marken och väcka henne. Alexander den store lär på sina fälttåg ha apat efter metoden för att inte somna av fruktan för krigshärens uppror.




 


Under häckningen anlägger tranorna en brun rygg som blir ett bättre kamoflage när de ligger på boet och ruvar sina ägg.





Bilder och en del text är hämtat på olika platser på nätet.

cicicicicicicicicici

 

13 kommentarer:

  1. Åh, tack för den underbara historielektionen!
    Så kul o intressant att läsa så mkt fakta om "mina" älskade tranor.
    "Mitt" par kom för några veckor sedan, och går här och trumpetar över nejden allt som oftast.

    Så vackra, så söta och så efterlängtade

    SvaraRadera
  2. Höll på att få två tranor på motorhuven idag...vid Segerlund.
    Det var inte angenämt.

    SvaraRadera
  3. mats i träsket28 april 2010 18:33

    Segerlundstranor kan vara såna, ha ha.

    SvaraRadera
  4. Härligt! Superflott inlägg :-)

    Kram från Pennelina

    SvaraRadera
  5. Det fanns en tid då jag om jag var utomlands, alltid hade en sten i handen/fickan. Varför? Ja, jag var mycket rädd för hundar ... du förstår då avad jag tänkte göra med stenen?
    :)

    SvaraRadera
  6. Ancan, det är alltid roligt att höra att inlägget uppskattades. Som jag förstår, sen jag varit inne lite på din blogg, är du också naturintresserad.

    SvaraRadera
  7. Ingersord, var det du eller tranorna som körde för fort?

    SvaraRadera
  8. Mats, Segerlund är ett säkert ställe om man vill se tranor.

    SvaraRadera
  9. Tigris P, jag vet, jag har bott i ett land där det var nödvändigt att ta till sten ibland. (Se Saudi-etiketten om du har tid någon dag).

    SvaraRadera
  10. Hej Cici
    Jag sätter inte avtryck så ofta, men jag läser
    din blogg. Det är mycket intressant med det rika fågellivet ni har däruppe.
    Nisse

    SvaraRadera
  11. Hej Nisse, jag får väl säga detsamma. Jag läser din blogg också och följer din berättelse, men lämnas sällan en kommentar.
    Hoppas att du har möjlighet att komma ut och följa naturens turer där du bor.

    SvaraRadera
  12. Hej Cici
    Jag gör en daglig promenad här i omgivningarna.
    Ibland blr den kort och ibland längre. Jag har sett hur farten på det lilla fallet i bäcken har ökat betydligt. De korta är beroende på att jag ofta åker in till stan. Där går jag igenom hamnparken, som redan är fylld med blommor.
    Nisse

    SvaraRadera
  13. Nisse, i dag jag såg tussilago i vägkanten och tranorna spankulerar på sjöisarna och lägdorna tillsammans med gäss,tofsvipor och storspovar.
    Alla människor borde ha rätt att få komma ut och uppleva årstidernas växlingar, även gamla och krassliga.

    SvaraRadera