En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 25 maj 2010

Ut i skogen ska jag gå


I dag skulle jag ut till ett naturreservat som heter Blylodmyran och träffa nornan. Tyvärr var hon inte så intresserad av ett möte, trots att jag efter lite letande hittade rätt väg,  en väg som  var smal från början och knappast blev bredare längre in i skogen. Men det blev stenigare och gropigare! Hade jag vetat det här hade jag naturligtvis tagit jeepen eller fyrhjulingen, om jag hade haft någon.

Men 9:3an förde mig sakta men säkert allt djupare in i skogen. Till slut vågade jag inte fortsätta längre utan parkerade  på en av de på kartan utmärkta parkeringsplatserna. Det vill säga en någorlunda slät yta där man nästan rymde bilen.


Regnet kom och gick så jag tog på mig regnstället, stoppade en banan i ena fickan och ett äpple i den andra, kollade att det fanns mottagning till mobilen, och med kompassens hjälp tog jag ut söder och norr. Sen började jag gå. Det kändes lite ängsligt i början med alla älgspår som korsade vägen och jag såg fram emot att komma fram till en anslagstavla som visade var jag var och vart jag skulle. Och jag gick och jag gick. Men där var något!

   En gammal uppallad husvagn, påbyggd med knallorange pressening och kamoflagenät. Hmm, det såg inte särskilt naturvänligt ut så jag fortsatte gå och gå och till slut tog vägen slut. Men ett fynd gjorde jag där:


Ett par glasögon, helt intakta som låg nerpressade i marken. Jag satte upp dom i en liten björk, och började gå tillbaka. Nu hade jag lite koll på vart jag skulle (det fanns ingen skala på den schematiska kartan jag hade), och insåg att jag hade gått några kilometer för långt. Varm och svettig började jag bli, så regnjackan och kepsen åkte av. Till slut hittade jag skylten!



Den var inte stor om jag så säger och någon ledmarkering eller liknande syntes inte till. Jag vet inte varför jag hade förväntat mig det. Jag traskade rakt in i skogen. En svag antydan till stig fanns där, troligen efter älgarna och jag försökte följa den. En myr på vänster sida och en bergås på höger gjorde mig trygg, om jag såg till att följa dom skulle jag inte gå vilse. 


Nu fanns det inte så många gammelgranar där, mest tall, så jag girade nittio grader till höger där det fanns mer gran. Hela tiden tog jag några steg i taget, stannade och såg mig noga omkring, men inga orkideer. Efter ytterligare en bit girade jag nittio grader till vänster där det verkade mera lovande och så där höll jag på.


Vid det här laget hade jag redan ätit upp bananen (skalet låg tryggt i min ena ficka) och nu kom äpplet fram. Jag lovar, jag lämnade inget i skogen, jag åt till och med upp pinnen. Man måste vara noga i naturreservat. Men.. var hade jag nu myren och bergåsen..
En liten ilning av oro flög igenom mig, men jag tyckte att jag hade vänt och gått tillbaka åt det håll jag kommit ifrån och efter ett tag kände jag igen den här vattensamlingen. Skönt!

Jag var nog mer orolig att stöta på någon älgko med nyfödd kalv i den täta skogen och därför var det ganska skönt att komma ut på vägen igen. Just då ringde maken och undrade om det inte var dags för lunch snart. Jag sa att jag nog var hemma om en halvtimme eller så.



Den här jätten såg jag från vägen och blev tvungen gå ner i skogen för att titta lite närmare på. Troligen en tall, men vilken jättetall det måste ha varit!

Ja sen var det bara att dra av sig regnbyxorna och köra lika försiktigt hemåt. Nu visste jag i alla fall vad jag hade framför mig, att jag var på rätt spår så att säga och en dryg halvtimme efter det jag pratat med maken i mobilen körde jag in på vår infart.




cicicicicicicicicici
 

35 kommentarer:

  1. Nästan en rysare Cici! Jag kan känna mig både liten och stor i skogen.

    SvaraRadera
  2. Ingabritt, oj vad du var snabb nu. Jag hade inte korrigerat allt klart innan du kommenterade.
    Nog kan man känna sig liten i naturen, men efter ett tag vänjer man sig och blir lite mera ett med den.

    SvaraRadera
  3. Men det var vackert och alldeles säkert luktade det gott.

    När jag äter äpplen lämnar jag pinnen. Det andra tuggar jag lätt i mig.

    SvaraRadera
  4. Vilken spännande skogspromenad!

    Jag är också en sån som bara lämnar pinnen efter mig, när jag äter äpple.

    SvaraRadera
  5. Vilken härlig dag du haft...och spännande trots att du inte hittade Nornan. Men nu hittar du ju dit igen....

    SvaraRadera
  6. Aj aj aj, du skulle ha valt Brännberget, Cici. Mycket lättare att hitta. Och många fler Nornor. Ta av till höger vid sista (enda?) avtagsvägen innan du kommer fram till Blylodmyran och parkera där vägen slutar. Då har du naturreservatet rakt fram.
    Och jösses så långt du måste ha gått om du gick förbi Blylodmyran och ända tills vägen tog slut. Man är en smula impad och lyfter på kepsen.

    SvaraRadera
  7. Mvg, jag har förstått att jag valde fel reservat, men jag var för trött för att ta Brännberget på hemvägen. Får se om jag gör om resan, men risken finns att min gubbe tror att jag är tokig!

    SvaraRadera
  8. Inger, ska du med nästa gång? (Har du en jeep?)

    SvaraRadera
  9. Imse, tänk att en vanlig skogspromenad där inget händer kan bli spännande!

    SvaraRadera
  10. frktjatlund, frisk luft att andas och inte hälften så ont i fötterna som när man gått ett par timmar i stan.

    SvaraRadera
  11. Klart att gubben tror du är tokig som är ute och jagar orkidéer i regn och närapå vinterkyla.

    SvaraRadera
  12. Mvg, han borde ju vet hur jag är efter 44 års äktenskap, men man vet ju aldrig. Han försöker fortfarande bjuda mig på morgonkaffe fast jag aldrig har druckit annat än te så dags.

    SvaraRadera
  13. Det där hade inte jag fixat, när vi är ute och plockar svamp förvirrar jag mig jämt. Jag är inte heller utrustad med lokalsinne. Min C har fullt "sjå" att hålla kontakten med mig i skogen. Men tots det älskar jag att trava i skogarna.

    SvaraRadera
  14. En riktig rysare i urskogen! Sist jag körde på en liknande väg i Tällberget fick jag ett stenskott som orsakade en spricka i växellådan. Slutkört för min del på sådana vägar.
    a´Inga-Britt

    SvaraRadera
  15. Vilken promenad! Otroligt vacker men jag förstår att det stundtals kändes lite olustigt, gå bort sig där vore lite småläskigt... Var vovvarna med dig eller var dom hemma hos husse?
    Ha en underbar onsdag!

    SvaraRadera
  16. Kan inte riktigt pejla in vart reservatet är....men tycker att jag känner igen husvagnen...och glasögonen (maken har tappat många under sina jaktpromenader.
    Du gjorde det bra som hittade hem!

    SvaraRadera
  17. Klart att jag följer! När?
    Men ingen Jeep i sikte hos mig...

    SvaraRadera
  18. Inger, jag har en känsla av att Nornan inte väntar särskilt länge, så det blir nog i dag.

    SvaraRadera
  19. Eva, man kör igenom Sandfors och tar av mot Svanström. I början av den där långa backen går det en väg till höger och där tar man av. Den följer man sen ganska långt tills man vid en korsning ser en skylt "Naturreservat". Sista vägen är lång, smal, gropig och stenig.

    SvaraRadera
  20. Malin, det var tyst, bara några enstaka fåglar hördes. Ingen trafik, ingen fors och ingen sol. Solen är annars bra att ha som riktmärke.
    Hundarna hade följd med husse ut i mer närbelägen skog. Det är svårt att ha två kopplade yrväder med och samtidigt leta efter små blommor i oländig teräng.

    SvaraRadera
  21. a´Inga-Britt, det är just det där med bilen. Man får vara ytterst uppmärksam så det inte ligger någon storsten i mittremsan. Det gäller att kryssa fram mellan stenar och gropar.

    SvaraRadera
  22. Monkan, jag har gått vilse två gånger i livet, en gång på Gotland och en gång i hemmaskogen då vi bodde i Skellefteå. På Gotland hade jag blivit varnad för att folk gick vilse lätt och jag tyckte det lät konstigt, men efter att ha försökt ta mig fram mellan manshöga, regnvåta ormbunkar där det inte fanns en chans att hålla rak kurs hade jag insett hur lätt det var gjort.
    I hemmaskogen hade jag nog tankarna på annat håll och upptäckte plötsligt att jag inte kände igen mig, och ändå.. Det visade sig att jag hade gått i en perfekt cirkel och kommit tillbaka till en plats jag redan passerat. Men då visste jag i och för sig var jag var någonstans.

    SvaraRadera
  23. Men Cici, idag är ingen bra dag att leta Norna. I sånt här gråväder kurar de ihop sig och är väldigt svåra att upptäcka. Men det innebär också att de förlänger blommningstiden och ger dig en chans att se dem lite senare.
    Och då tycker jag du ska försöka med Brännberget. Du tar ut en rikning från där vägen tar slut, rakt mot hyggets bortre hörn, fortsätter i samma riktning en bit i skogen på andra sidan hygget och du är framme.
    Du har hela tiden bergets högsta punkt till höger om dig så du behöver inte vara rädd för att gå vilse.

    SvaraRadera
  24. mats i träsket26 maj 2010 10:20

    Har ju en bil som tar sig mest överallt, men är inte nog rörlig just nu. Annars hade jag åkt med, mvg har nog gett mig något nytt spana efter!! Men som sagt, de väntar inte på en så länge. Ser med spänning fram mot blogginlägg med norna, för övrigt ser jag fram mot varje blogginlägg. Du har flera gåvor cici, bra du tar vara på dom.

    SvaraRadera
  25. Mvg, jag anade det redan i går, jag vet ju att blommorna sträcker sig mot solen och drar ihop sig i regn och mörker. En av mina "badtanter" ringde just och ville gärna med om jag far ut tidigast söndag (hon har åkt på en rejäl förkylning), och hon ha varit till Brännberget förut och tittat efte guckusko. Då genade dom tydligen från en gård med en argsint gubbe!

    Inger är också intresserad och kanske Mats, beroende på dagsformen.

    SvaraRadera
  26. Mats, i dag blir det i alla fall inget, det är bara at titta ut genom fönstret.

    Man blir alltid glad som bloggare att det finns läsare som uppskattar det man skriver, så tack för det!

    Mina eventuella begåvningar i dag får gå till handslöjd. Dock inget med trä eller metall, utan tyg. Har ett par fjällrävenbyxor som mannen köpte i går som behöver läggas upp och sen jaensen jag införskaffade i veckan. Passande väder för det i dag.

    SvaraRadera
  27. Jag har också varit lite sugen på att gena över den där gården. Bra att jag fick veta att det finns en argsint gubbe där. Sådana ska man passa sig för.
    Och gör dig ingen brådska med nornorna. De kommer att blomma gott och väl en vecka in i juni. Höjdläget (160+ meter över havet) och det faktum att det mer eller mindre rör sig om en nordsluttning borgar för det.

    SvaraRadera
  28. Mvg, skönt att veta att det inte är panik, men troligen kommer vi att påbörja vår göteborgsresa på onsdag, så det är inte så många dagar att välja på för min del

    SvaraRadera
  29. Om du söker på www.ac.se/default.asp?ml=1953 så hittar du en bevarandeplan för Brännberget (pdf-fil). Där finns ett par alldeles utmärkta kartor, bl a en som visar var i området det är extra gott om orkidéer.
    Lycka till.
    Själv tar jag en paus från datorn nu. Får sån huvudvärk av att sitta och försöka fokusera blicken på bokstäverna mer än några minuter åt gången.

    SvaraRadera
  30. Nornan. Nu fick jag googla lite för inte visste jag vad du var på jakt efter.... ;) Vilket äventyr! Hoppas du hittar Nornan!

    SvaraRadera
  31. Åh, jag går alltid vilse ... skulle aldrig vågat mig på din tur i det okända! *ler*

    SvaraRadera
  32. Cina, det finns många skatter där ute i naturen som man kan leta efter, inte bara guld och ädla stenar, även om guld är något vi har gott om i vår bygd.

    SvaraRadera
  33. Tigris P, då är det bäst att du har någon med dig om du ger dig ut i skogen.

    SvaraRadera
  34. Aha en orkidé, inte Urd o hennes systrar Spännande historia du bygger upp där med husvagnen och glasögonen, man väntar spänt på nästa fynd... Här nere i vargreviret är gannfruarna oroliga för vargen så de törs inte gå ut i skogen längre. Det är väl Rödluvan som spökar. Hjälper inte att jag säger att han inte vill ha sega gamla tanter.

    SvaraRadera
  35. epsilon, som så ofta annars är man mest orolig när man sitter hemma i tv-soffan och tänker på allt farligt som finns. Rent statistiskt händer de flesta olyckorna i hemmet! Stapeln i statistiken för vargangrepp på människa torde vara så låg att den överhuvudtaget inte syns.

    SvaraRadera