En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 23 maj 2010

Dagen efter

Lite stel i kroppen var jag allt när jag klev upp i morse, lite dagen efter. Inte på grund av starka drycker, utan av städjobbet i går. Eftersom jag dessutom var matansvarig, med god hjälp av Britt, så blev det en lång och intensiv dag, men inte desto mindre trevlig.

På förmiddagen fick vi besök av ena sonhustrun och två av barnbarnen. Sonen var söderut och tävlade SM i Iaido och kommer hem sent i kväll, så då passade det bra för resten av familjen att göra ett besök hos farfar och farmor.

När barnen och jag var till lekstugan sa Elsa, 4 år till mig,farmor: "Vi kan väl leka att du är mormor som kommer på besök".


Barnen, deras mor och jag tog en promenad till byns bonde, Markus, för att höra oss för om lite gödsel till mina tomatplantor och för att träffa lite kossor. Det är inte längre bort än att man från den ena gården ser den andra, men har man små barn med sig finns det mycket att upptäcka utmed vägen. Som utblommade tussilago till exempel, nästan som maskrosbollar och många är dom om man vill blåsa på nästan alla!


I en dikeskant stod kabblekan och lyste. Vi vuxna hade svårt att övertyga barnen om att man inte fick plocka de vackra blommorna.



Till slut kom vi fram till kossorna, eller jag tror att detta egentligen är kvigor, och barnen stirrade storögt på dom och kossorna tittade lika storögt tillbaka. Det blev nästan lite trängsel bland de fyrbenta bakom gallret för att alla ville komma fram och se vad det var för varelser  som stod där utanför.

Elsa utsåg den brun-vita kon till den sötaste, ända tills det till barnens förtjusning dök upp en helbrun modell och dom påstod att hon såg ut precis som Mamma Mu! Och det var ju svårslaget förstås.

Själva bonden stötte vi dock inte på, däremot hans rara sambo som var i målartagen. Hon lovade framföra mina önskemål om lite gödsel.

Sen var det bara hemvägen kvar och den kan ju bli lång för små barnaben så vi mutade dom med att vi skulle ta fram lite glass och hallon då vi kom hem, vilket muntrade upp dom och det nästan blev kapplöpning sista biten.




Besökarna for hem vid sjutiden, de små iklädda pyjamas, och vi fick telefonrapport att båda hade somnat efter fem minuters bilfärd. Det var bara att bära upp dom till sina respektive sängar.

Efter ett par koppar stärkande kaffe tog jag fram gräsklipparen och premiärklippte "ogräsmattan" för i år. Mitt i det arbetet kom gödselleveransen. Det är service det!
Svettigt var det att klippa, marken är fortfarande mjuk så klipparen sjunker ner lite och gräset (och maskrosorna) har hunnit blir ganska långt, man får putta på en hel del. Men nu är det gjort. Kvar är en massa högar som ska transporteras till komposten i Holgers, och en hel del rensning i rabatter. Men det får bli en annan gång.

Har just fått besked av Motvallsgubben att nu är det dags att gå ut och leta nornor, så jag satsar tisdagen till det. Någon som vill följa?

cicicicicicicicicici

12 kommentarer:

  1. Tänk, mamma Mu läste och lyssnade jag tillsammans med mina barn när de var små!
    :)

    SvaraRadera
  2. Hej Cici det är så roligt att läsa vad skriver, du är duktig på det. Dina barnbarn är några år yngre än mina, men det är alltid lika roligt när de kommer.

    SvaraRadera
  3. Tigris P, Mamma Mu är en relativt ny bekantskap för mig som jag fått genom mina barnbarn.

    SvaraRadera
  4. Monkan, en gör så gott en kan.
    Men jag undrar om jag inte har träffat på min övermann i dig när det gäller att vara kvällsmänniska!

    SvaraRadera
  5. Mamma Mu och Kråkan är underbar.
    Kan tyvärr inte följa.... Men du tar väl duktigt med kort om du hittar några?

    SvaraRadera
  6. Inger, jag hoppas verkligen att jag kommer mig iväg i morgon och naturligtvis ska jag komma ihåg att ladda kamerabatteriet i kväll så att jag kan ta bilder i massor.

    SvaraRadera
  7. Lycka till med jakten, Cici. Tänk bara på att nornorna är små och blyga (de står nästan alltid med nacken böjd och tittar ner i mossan) och kan vara svåra att få syn på. Men som alltid med rara växter är det bara den första som är lite knepig. När man väl har fått syn på den så vet ögonen vad de ska leta efter och då går det av sig självt.
    Leta gärna i sluttningar där grundvattnet tränger upp till ytan och där det växer riktigt gamla granar. Det brukar vara bra ställen.

    SvaraRadera
  8. Oj, vad fint ni ser ut att bo! Längtar själv till landet-landet då vi nu bor inne i ett, förvisso gulligt, litet sammhälle på landet. Men varken vi eller hundarna skulle tacka nej till en större tomt och lite färre grannar ;-)

    SvaraRadera
  9. Tack Mvg, det blir nog en spännande utflykt! Och marknära.

    SvaraRadera
  10. Malin, en ny bloggbesökare, så trevligt och välkommen!

    När jag kommer hem från stadsbesöket ska jag gå in på din blogg och läsa, men nu måste jag in i duschen.

    SvaraRadera
  11. Lyckliga, lyckliga barn som får vara så när livet och farföräldrar.
    Mamma Mu ger mig direkt associationer, jag får svårt att svälja och ont i halsen. Under en period var det ena barnbarnets favvo-böcker. Vid ett tillfälle när han var jättesjuk och jag inte kunde säga nej, läste jag 14 böcker i ett sträck. En morgon väcktes jag av en Mamma Mu-bok i huvudet och "Farmor stig upp, du ska läsa bokarna"

    SvaraRadera
  12. Ingabritt, det är till att köra med farmor! Jo dom små gullungarna brukar minsann inte linda in orden utan är för det mesta rakt på sak.

    SvaraRadera