En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 6 maj 2010

Resa med hög puls

Nu när dotra är tillbaka på svensk mark igen, kan jag berätta att jag fick en dejavu-känsla då hon SMS:ade att hon missat flyget.

Saken var att jag och maken var och hälsade på dottern i Lancaster då hon bodde där tillsammans med sin dåvarande sambo, som studerade vid universitetet i nämnda stad. Eftersom jag vägrar att flyga, hade vi rest dit med tåg och båt och tåg igen. Det hade funkat bra och vi hade samma resväg hem enligt biljetterna.

Det här var i mitten på april, vädret var underbart, Lancaster var pittoreskt, hotellet var det bästa jag någonsin bott på. Allt var toppen.

 

Så var det dags att åka hem. I god tid kom taxin som körde oss till station, och på perrongen fanns personal som kollade biljetterna och visade var man skulle stå för att komma på rätt vagn. Tåget kom vid den utsatta tiden. Visserligen stämde inte riktigt vagnsnumren med det som stod på biljetten, men vi tänkte att vi leter reda på vagnen bara vi kommer ombord. När konduktören kom säger han att vi gått på fel tåg! Ett tåg som skulle till ett helt annat ställe än vi tänkt oss. Jag till att utbrista: Oh no!, Oh no!, varvid hela vagnen började engagera sig i vår resa.

Med konduktörens hjälp fick vi reda på att vi kunde kliva av vid nästa station och ta ett tåg tillbaka till Lancaster. Sagt och gjort. Naturligtvis stod ett tåg inne som gick mitt framför näsan på oss och vi fick vänta en bra stund på nästa tåg. Men så småningom hade vi klivit på det och med hög puls var vi beredda att kasta oss av tåget för att springa till nästa plattform. Naturligtvis en trappa upp och en trappa ner.

Dottern hade nu kommit till stationen och ropade att det var lugnt, tåget hade inte kommit än. "Vårt" tåg hade aldrig kommit och skulle inte komma heller, det hade utgått!

Det dröjde länge innan det kom något tåg, men till slut kom ett som skulle dit vi tänkt oss, dock fel tågbolag. Men dottern pratade med konduktören och vi fick allra nådigast följa med fast vi hade fel biljetter.

 

I Carlisle skulle vi byta tåg till Newcastle. Det tåget hade precis gått och nästa skulle bli för sent för oss. Vi gick till kontoret, vi var inte ensamma som hade bekymmer på grund av tågförsening, utan vi satt ett litet gäng där och väntade på hjälp. Och vänta fick vi.  Man kan inte med bästa vilja påstå att dom hade eld i baken, dom som arbetade där.

Efter mycket om och men hade dom raggat upp en taxichaffis som var villig att köra oss till Newcastle, men han fick bara köra oss till station. Inte ända fram till båten. Denna chaufför var en ängel, han körde så fort som det gick, kortast möjliga sträcka och raka vägen till båten. Båten låg i hamn när jag störtade in i avgångshallen, men vi fick inte gå ombord!



På rederikontoret tyckte dom att vi kunde stanna några dagar i Newcastle, det var ett sånt trevligt ställe, tills nästa båt skulle avgå, vilket inte var möjligt för oss, vi hade arbete som väntade. Till slut var det bara att ta bussen till tåget och ta sig tillbaka till Lancaster, där vi fick övernatta hos dottern på madrasser på golvet, sedan hon hjälpt oss att beställa flygbiljetter till Göteborg från Manchester.

Så nästa morgon stod vi åter på stationen och väntade på tåget, denna gång i motsatt riktning. Dottern föjde med för att vara säker på att vi kom på rätt tåg. Det gick bra. I alla fall ett par stationer, sen hade tåget gått sönder och alla fick lämna det och byta perrong till ett annat tåg!

Usch ja, föra att avsluta denna resa så blev jag alltså tvungen att sätta mig på flyget. Först till Amsterdam där vi skulle byta till nästa plan som gick till Göteborg.

 

När planet var halvvägs till Göteborg meddelade flygvärdinnan att flyget skulle till GÖTEBORG och ingen annanstans. Det visade sig att det var en stackare som hamnat på fel plan!


 Rätt svar på busken är havtorn.


cicicicicicicicicici

18 kommentarer:

  1. Fy Farao, det är precis sådant man absolut icke vill vara med om.
    Har du havtorn på din tomt? Den har blivit väldigt populär, är ju så nyttig.
    Vi kan plocka bär uppe vid brofästet, där växer de i mängder.

    SvaraRadera
  2. Jobbig avslutning, men själva vistelsen hos oss tror jag att alla inblandade tyckte var otroligt trevlig!!! Det blev vår bästa tid i Lancaster, var ju som semester för oss med och vädret var aldrig så bra som denna vecka! Det är SÅNT man ska komma ihåg. Det jobbiga ska man glömma! Förträngning har jag för mig att det kallas, haha!

    SvaraRadera
  3. Monkan, jag har planterat två buskar havtorn, en han- och en honbuske. Dom heter Romeo och Julia! Man måste ha det för att få bär. Jag har aldrig hört att dom skulle växa vilt här, däremot i Finland.

    SvaraRadera
  4. Åsa, det var verkligen en trevlig vecka, och Lancaster House, hotellet, skulle jag kunna tänka mig att ta in på ett par veckor om året. Hur mysigt som helst. Och puben som också fanns i hotellet, och bassängen som vi tog en simtur i varje morgon. Magnolian som just hade slagit ut, alla pingstliljor! Jag minns det mycket väl, men det är kanske inte lika spännande att skriva om. Du var faktiskt orsaken till dagens inlägg!

    SvaraRadera
  5. Nja, kanske inte. Men jag kan rekommendera förträngning annars, mycket effektivt. Har redan glömt att jag nyss missade flyget och min puls är högst normal igen ;) Har dock inte glömt att jag fick hjälp av kära föräldrarna..

    SvaraRadera
  6. Åsa, förträngning funkar ibland, men i vissa situationer sätts det ur spel.

    Hoppas att du får sova lite mer i natt!

    SvaraRadera
  7. enligt mej så var det här det bästa du berättat hittills!

    SvaraRadera
  8. Antar att det var skööönt att sätta ner väskorna hemma i hallen efter den resan..? :)

    SvaraRadera
  9. När det finns bil! Men egentligen gillar jag att åka tåg. Gärna länge och i sällskap med en god bok!

    SvaraRadera
  10. Marianne Johansson, roligt att du tyckte det. Tack för komplimangen!

    SvaraRadera
  11. Marianne, vi mellanlandade hos min syster och svåger, som hämtade oss på flygplatsen mitt i natten. Min systers kommentar då hon kramade om mig: Tänk att man skulle få hämta dig här! (Med tanke på min flygrädsla.) Dom tog väl hand om oss.

    SvaraRadera
  12. Gubben, det är inte det lättaste att bila till England! Jag gillar också att sitta på tåget med en god bok och något att knapra på.

    SvaraRadera
  13. Nejmen, vilket äventyr! Men hur gick flygresan, mentalt?? Du ville ju inte och är rädd, berätta nu.
    Nej, jag hade inte ens namnsdag!! Och det senaste året har gubben glömt mina namnsdagar!!!! Det kanske är det han försöker bättra på nu... hihi... nej, jag brukar få lite överaskningspresenter ibland. Jag är bortskämd och jag älskar det!!
    Hulda

    SvaraRadera
  14. Flygresorna, det blev ju två, var hemska för min del. Men det var bara att bita ihop. Tårarna strömmade nerför kinderna trots det, men jag blev inte hysterisk.

    Jag slår vad om att du skämmer bort gubben i din tur!

    SvaraRadera
  15. En oförglömlig resa med andra ord?
    Var det en sån. Lycko dig!
    :)

    SvaraRadera
  16. Tigris P, just en sån! När allting funkar som det ska på resan, har det lättare för att sjunka in i glömskan.

    SvaraRadera
  17. Detta bekräftar min livsfilosofi,,, varför färdas land och rike runt när man bor i paradiset???

    SvaraRadera
  18. Inger, det ligger mycket i det, men det är kanske som med dålig litteratur. Man måste testa det också för att veta vad som är bra.

    SvaraRadera