En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 31 juli 2010

Buss till Umeå

Det regnade i går morse när jag vid sjutiden stoppade i Helen i buren och körde mot Staan. Jag kunde inte klaga på rusningstrafik direkt, det var nästan tomt på vägarna och jag kunde parkera bilen ovanför järnvägen precis var jag ville. Bussen kom och gick i tid, Helen låg tyst och stilla i buren och det enda jag saknade var en penna så att jag skulle kunna lösa sudokun och korsordet i bussbolagets gratistidning. Jag brukar komma ihåg att ha en penna i handväskan, men i går hade jag glömt det.

    
Det regnade nästan hela vägen till Umeå men när jag klev av vid lasarettet hade det upphört och det var varmt i luften. Petra och hennes lille son Wille väntade med bil där och skjutsade ner mig på stan och for sen iväg med Helen.

Jag kom dit samtidigt som affärerna öppnade och det första jag gjorde var att köpa en penna, en sån där bläckpenna med sudd, speciellt gjor för korsord och sudoku. Innan jag någon timme senare skulle träffa Petra och Wille för lunch hann jag springa ut och in i flera affärer, men det enda jag köpte var mascara. En jäkligt dyr sådan, nåja så farligt kanske det inte var, men dottern har haft den ett tag och rekommenderade den. Nu hade dom ett specialpris, ett kit mascara-läppstift som låg i ett läderetui med inbyggd spegel. Märket är Dior Show Iconic.

Sen bar det av till fängelset. Ja inte för att jag stulit mascaran, utan för att äta lunch med Petra och Wille. Det är gamla fängelset som gjorts om till café och hotell. Vad som förvirrade mig en aning var att Petra sa att vi skulle gå till Göteborg. Det var alltså namnet på caféet!
Mätta och belåtna blev vi, särskilt belåten blev Wille 5½, som fick ett fat med geléhallon till efterrätt. 

Det blev naturligtvis mycket hundprat under promenaden till och från Göteborg, och fast jag har haft hund nästan hela mitt vuxna liv, finns det mycket att lära av en erfaren uppfödare.

Vädret var skapligt varmt, jag gick då i tunn blus hela dagen, och himlen hotade emellanåt med mörka moln, men det regnade aldrig. Wille hade mycket att undersöka och leka med på stan och vi vuxna stod och pratade och pratade.

Sedan vi sagt adjö av varandra, stegade jag in på Nya Konditoriet och köpte tre stora surdegsbröd av olika sorter, ett planerat inköp och obligatoriskt om jag är i Umeå centrum. Det var liksom pricken över iet för min "shoppingrunda". 

När jag i god tid satte mig vid bussterminalen för att invänta bussen till Skellefteå, kände jag hur trött jag var, det tar på krafterna för en landsortsbo att promenera på stadsgator i flera timmar, så när jag satt på bussen blev jag nästan glad att det inte fanns gratistidningar på den bussen. Pennan har jag nog användning för en annan gång.



    

8 kommentarer:

  1. Vad läckert det låter med ett fängelse som är ombyggt till hotell och restaurang! Och vilket festligt namn på restaurangen, Göteborg...
    Skönt att Cilla oxå ska ha valpar nu så du inte hinner sakna Helen så mycket, innan du vet ordet av så är hon hemma hos dig igen!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Visst är det bra att de där bussarna finns, men inte vore det så dumt med järnväg hela vägen heller.

    SvaraRadera
  3. Malin, det är visst populärt att göra om gamla fängelser till hotell och vandrarhem. Det är ju bra att gamla byggnader bevaras (om dom är i bra skick) och kan användas.

    Det känns lite konstigt att bara ha en hund, men jag vet att Helen är i goda, för att inte säga de bästa, händer.

    SvaraRadera
  4. Mvg, det är med blandade känslor jag sätter mig i en sån där buss som dottern färdades i då hon skadades, kanske för resten av livet. Ingen skulle bli gladare än jag om (när) Norrbottniabanan byggs.

    SvaraRadera
  5. Det är kul att komma till stan ibland men det är lika skönt när man är hemma igen.
    Fast jag bor så nära stan är jag där mycket sällan, men när jag är där så blir det fika på något trevligt ställe. Tyvärr inte i fängelset, det är upptaget av andra personer.
    Spännande med valpningen.

    SvaraRadera
  6. Monkan, så var det på den tiden vi bodde i stans utkant och jag jobbade i stan. Det var ytterst sällan jag gick omkring i sstan. Det kan ha att göra med att man har hundar som väntar där hemma.

    SvaraRadera
  7. Visst blir man trött i både ben och huvud efter en stadsdag. Förstår om det var svårt att koppla av i bussen efter att ha sådana minnen som du har. Tåget är oslagbart som färdmedel tycker jag. Inte så inklämt och kanske en bistro att förlusta sig i.

    SvaraRadera
  8. Ingabritt, jag hade egentligen planerat att ta tåget från Jörn till Umeå, men det visade sig att det inte gick under sommarlovet. Snopet!

    SvaraRadera