En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 2 juli 2010

Den förtrollade marken

Hundarna och jag gjorde i dag en utflykt till "Den förtrollade marken". Det är inte alls särskilt långt, det ligger en bit in i skogen om man går Mullbergsvägen upp för de första backarna fram till Bondens Väg. Det senare är ett namn inom vår familj, men det är skogsbilvägen som går ner mot Hundtjärn. Vid rondellen går man till vänster in i skogen. Jag har satt upp några röda snitslar som man kan följa. Stövlar är bra att ha på fötterna och heltäckande kläder till skydd mot ris och insekter.

Man kommer straxt fram till en glänta i skogen, men får korsa bäcken först, vilket inte är särskilt svårt, särskilt om man har stövlar.

Detta är alltså Den förtrollade marken. Här växer praktiskt taget ingenting. Lite ljung försöker, men har ingen större framgång. Några ynka stackars björkskott klarar sig kanske över sommaren men inte längre.
   

Men vad beror nu detta på? Är marken verkligen förtrollad?
Nej naturligtvis inte. Allt har sin naturliga förklaring, även om inte jag har direkta, exakta fakta att komma med.

Intill detta område rinner en bäck, den man måste ta sig över för att komma hit, och marken består av ett väldigt speciellt material, som något mellan jord och sand. Tar man upp en näve och tittar närmare ser man att det är små,små runda kulor. Det ligger stora stenar utspridda ovan marken. Det ser ut som om någon lagt dom där.
        
Denna mark fryser tydligen sönder varje vinter, lyfter stenarna ur marken och hindrar växtligheten från att rota sig mer än över sommaren.

Av alla älgspår att döma är det ett populärt område för de stora djuren. Cilla hittade en fläck att rulla sig i,  jag gissar på älgurin, och blev så vacker!

     
Så har ni vägarna förbi, ta er gärna en titt på denna underliga del av vår värld!

cicicicicicicicicici

17 kommentarer:

  1. Tittade in och fastnade en god stund med dina ord om ditt liv som verkligen är LANDET och härligt!

    Landet i all dess "fägring" :)

    SvaraRadera
  2. Det var ett besynnerligt ställe. Det ska jag besöka. Ska zooma in det med Google Earth först så jag vet exakt var det ligger.

    SvaraRadera
  3. Sus, det är alltid trevligt när någon tittar in på bloggen och du är så välkommen tillbaka.

    SvaraRadera
  4. Mvg, om jag förstått det rätt har min man känt till stället sen han var grabb, och det är ju ett bra tag sen, så det är inget nytt fenomen.
    Några särkilt utmärkande växter hittade jag inte när jag sökte, det är ju som sagt i det närmaste tomt på växtlighet och marken ser ut som om någon nyss grävt i den.

    SvaraRadera
  5. Oh vilka områden ni har att promenera på, avundas dig, älskar skog och mark.
    På så vis bor vi naturligtvis på fel ställe. Ett tag tjatade jag att vi skulle flytta från stan, men våra arbeten hindrade.

    SvaraRadera
  6. Detta visste jag inte, det ska utforskas så fort jag flyttar hem igen....

    SvaraRadera
  7. Monkan, det är svårt att få allt på en gång. Det är mycket man får avstå från också när man bor så här. Men som hundägare tycker jag det är toppen att ha obegränsad tillgång till naturen.

    SvaraRadera
  8. Inger, jag blir alltid så förvånad då inte alla andra i byn känner till det jag vet, vad gäller omgivningarna här.

    SvaraRadera
  9. Måste bero på att du är duktig på att kolla in närområdet!
    Jag är tacksam för all information!

    SvaraRadera
  10. Naturen är då förunderlig ! Hade det inte varit så långt härifrån mina trakter så skulle jag gjort ett besök på denna märkliga plats.

    SvaraRadera
  11. strandskatan, någon gång i framtiden kanske du har dina väger uppåt landet och då får du passa på. Den har då funnits där så länge min man levt och det vill inte säga lite länge.

    SvaraRadera
  12. Nej, vad är nu detta. Science fiction? Sanningen är skönare än dikten. En rullande hund kändes dock välbekant.

    SvaraRadera
  13. Ingabritt, tänk så mycket det finns i naturen som vi inte känner till. Det finns säkert någon som kan tala om vad detta beror på, men det är nästan så att man inte vill ha reda på det. Det är roligare att det är lite mystiskt.

    SvaraRadera
  14. VAd konstigt.
    Hmm..marken fryser ju sönder även på andra ställen.
    Men det kanske ändå är så det ligger till.
    Annars skulle man ju kunna tänka sig att det är något med kemikalier alt. koppar att göra.

    skumt, fast kanske en vanlig naturlig förklaring ändå som du skriver.

    SvaraRadera
  15. mats i träsket4 juli 2010 12:16

    Minns jag rätt så har K en historia om nån för länge sen bar dit en räfsa till trollen eller småfolket. Synd ens minne är så uselt, kan vara nån annan som var historie berättare, men det var en bra och rolig berättelse, det kommer jag ihåg. Då man jagar älg är det ett måste gå förbi där, du har väl gått förbi förtrollade marken?? Är den ständiga frågan, vi har den förtrollade stenen med, men det är en annan historia!!

    SvaraRadera
  16. Ännelaij, mycket konstigt, men jorden är väldigt speciell. som små runda kulor, små som punkterna här i texten om inte mindre. Kanske det gör att dom liksom aldrig hakar fast i varandra och blir en fast massa. Nej, bara en spekulation. Jag har faktiskt ingen aning.

    SvaraRadera
  17. Mats, jo det var en Petter Berggren som gjorde räfsor till trollen och bar dit. Men då var han visst dement.
    Kanske innehåller marken något som växtligheten inte tål och om inget växer kanske marken blir så där. Ännu en spekulation.

    SvaraRadera