En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 29 juli 2010

Nicke Nyfiken

Det nästan ekar i huvudet av tystnaden som brett ut sig när barnbarnen och deras fäder for hem samtidigt. Det blev liksom tvärtyst. Men nu efter en kvart kom dottern hem, så det grejar sig nog. Inte för att hon lever om så farligt, men ändå.

På förmiddagen då det krisade till sig och alla barnen skulle ligga i hammocken på samma plats plockade jag fram boken "Nicke Nyfiken får ett jobb" och läste högt varvid läget stabiliserades för ett tag. 

Jag såg då att det på första sidan var inskrivet att boken var en julklapp till förste, då ende, sonen 1970. 40 år sen alltså, men kanske populärare än någonsin. Just denna bok skrevs redan 1947 men är fullt begriplig och gripande för små barn. Att det dessutom måste vara en skaplig kvalitet på själva boken förstår man efter all gånger som det bläddrats om och om igen i den. Först av mina tre barn och deras kusiner, nu av barnbarnen.

Vi har faktiskt sparat de flesta av barnens böcker från de dom var små, barnen alltså, och nu kommer dom till användning igen. Till och med en hel bunt med PIX-böcker, trots att kvaliten på dom är mer än diskutabla. Barnen gillar dom i alla fall.

Nu ska jag gå ut med hundrna sista svängen för i kväll och i morgon blir det tidig uppstigning för då ska jag och Helen ta bussen från Skellefteå till Umeå. Det är dags för Helen att flytta tillbaka för valpningen och nog känns det i hjärteroten att lämna bort henne nu när hon är så tjock och trött, men det är ju före detta hemmet för henne, så matte får stålsätta sig.

När jag har lämnat av henne ska jag trösta mig med en shoppingdag i Umeå. Om inte annat så ska jag köpa med mig flera limpor av det goda matbrödet som finns i en speciell butik i centrum.



18 kommentarer:

  1. Vi har också sparat en del böcker, några är nästan sönderlästa. Pixböckerna minns jag nu när jag läser din sida, de var små och billiga.
    Vad spännande med dina vovvar, hoppas det blir fina valpar.

    SvaraRadera
  2. <Tror att både matte och Cilla kommer att sakna Helen. Nu får Cilla skälla ensam på Morris då vi går förbi.

    SvaraRadera
  3. Jag är oxå uppvuxen med Nicke nyfiken och nu har vi köpt dom böckerna till Benjamin. Tyvärr sparade varken mamma och pappa min böcker eller jag storebrorsornas böcker, synd, det önskar man nu att man gjort.
    Förstår att det känns att lämna bort Helen, men tänk på att sen är hon din, bara din :-)
    Kram Malin

    SvaraRadera
  4. Jag har också sparat en del barnböcker. Visst var det bättre kvalitet på utförandet av barnböcker förr - de håller i flera generationer.
    Historierna om Nicke Nyfiken var populära böcker.
    Mina barnbarn är tonåringar nu och när de hälsar på ska vi titta i album, det finns många kort från deras barndom.
    Förstår att du kommer att sakna Helen, det blir fest när hon kommer tillbaka. Tröst att du har Cilla.
    Vi har kallt och regnigt. Uppe hos dig ska solen titta fram. Ha en trevlig helg.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  5. När jag var liten fick jag varje jul ett bokpaket från en tant i Stockholm som jobbade på ett bokförlag. Många av dom gamla böckerna - eller rättare sagt delar av dom har jag kvar. Petter och hans fyra getter, familjen Jetson, Tommy på camping m fl. Vilka minnen dom väcker.

    SvaraRadera
  6. Hej

    Nicke nyfiken finns nu också på dvd. Har själv gamla Enid Blyton ungdomsböcker sparade....dem är ändå bestHundarna är söta och fina.

    SvaraRadera
  7. Åh, Nycke Fiken, som en av pojkarna sa, populär läsning men även många andra. även Pixi. Man inte räkna dem alla. Längtar efter barnbarn men det är ju inte bara att beställa.

    SvaraRadera
  8. Jag är inte den som dirket sparar, men gubben däremot, så det finns massor av kartonger. Men för det mesta ger vi bort sånt vi inte behöver längre.
    Jisses, ni målar huset själva?? Vi målade ju vårt hus förra sommaren, alltså hyrde in målare. Bägge vi gillar inte höjder! Det räckte att renovera alla fönstren, utvändigt. Pust, så i sommar har vi latat oss mest.
    Hulda

    SvaraRadera
  9. Monkan, Pixböckerna lever fortfarande och enligt sönerna har kvaliteten på texten blivit bättre. Så vårt gamla lager byggs hela tiden på med nya.

    SvaraRadera
  10. Eva, ja nu får Cilla ta över hela ansvaret att vakta gården. Annars har det varit hon som satt igång skällandet och Helen har fått fortsätta.
    Konstigt känns det att bara ha en hund hemma, men jag vet ju att Helen är hos en mycket van uppfödare.

    SvaraRadera
  11. Malin, det kan vara svårt att spara allt, men är man en bokmänniska så prioriterar man böcker om man har möjlighet att rymma dom.

    Helens "uppfödare" (hon är ju egentligen uppfödd i Ryssland) har rätt att ta en kull till före fem års ålder. Om hon sen gör det är en annan sak. Jag betraktar henne som min fullt ut ändå för ingen kan komma och ta henne härifrån, om jag inte skulle missköta henne eller så.

    SvaraRadera
  12. Viola, förr i tiden sydde man ihop böckerna, nu limmas dom bara och jag tror att det gör en stor skillnad på livslängden, särskilt på barnböcker som hanteras ganska hårdhänt.

    Blandad väderlek men skapligt varmt är dagsläget. Hoppas att det inte ska regna för jag behöver klippa min del av gräsmattan. (K är förbjuden att klippa det innanför staketet. Jag vill gärna har alla buskar kvar).

    SvaraRadera
  13. Men vad är det för bröd??? Och var finns det?

    SvaraRadera
  14. Marianne, var rädd om dom, i alla fall tills barnbarnen ska läsa dom, sen kan det vara svårt att skydda dom från hårdhänt hantering, i alla fall om man inte ska bevara dom som museiföremål.

    SvaraRadera
  15. Skånegrabben, Femböckerna gavs ut då jag växte upp, och dom slukade man så fort det kom en ny. Gud vad dom åt mycket i dom där böckerna! Jag har aldrig provat att lsäsa om dom, men vi har kvar flera stycken. Vi var ju tre systrar så om inte jag har lagt beslag på alla så är dom uppdelade på oss tre.

    SvaraRadera
  16. epsilon, vi fick vänta ganska länge på barnbarn i det här huset, men plötsligt blev det ett varje år i tre år. Just nu är det paus.Det låter som om grabbarna är ganska nöjda med vad dom åstadkommit, så nu häger det på dottern om man ska få kalla sig mormor också.

    SvaraRadera
  17. Hulda, det ska mycket till för att en hantverkare ska få tillträde i detta hus, bortsett från elektriker då, men när i för ca tio år sen byggde om hela huset, anställde vi en snickare på heltid, en mycket duktig yrkesman. Annars hade vi nog hållit på än i denna dag.

    SvaraRadera
  18. Inger, alldeles bredvid Rådhustorget på Kungsgatan finns Nya Konditoriet och där finns flera olika sorters limpor. I går släpade jag hem tre sorters surdegslimpor. Jag vet inte om det finns någon i Staan som bakar något liknande, men om du vet så får du gärna dela med dig av den kunskapen.

    SvaraRadera