En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 25 juli 2010

Fullt ös

Jag vet inte när det senast regnade från tidig morgon till sen kväll. Tror inte att det har gjort det någon gång i sommar, förrän i dag. Trots att det är välbehövligt så blir det ju lite trist att sitta inne mest hela dagen, särskilt som vi hade räknat med målarväder. Nu blev det tvärstopp i det arbetet och en ofrivillig vilodag. Å andra sidan hann vi med mer än beräknat i går då vi var fyra som kunde arbeta samtidigt. Norrgaveln och framsidan är klara vad gäller rödfärgen.

Maken och älsta sonen med familj åkte iväg en stund för att besöka Byske marknad,  och hämta hem dottern som varit hos pojkvännen. Då tog jag med hundarna på en kort rastning, och Cilla är ju oberörd vad gäller regn, men Helen vägrade gå till slut, fastän jag satt på henne regnkappan. 

De sista pionerna är slagna till marken av vätan. Jag har felberäknat höjden på blommorna då jag satte ner blomstödet, dom vita blir mycket högre än dom röda.

Fullt ös i stuprören gör att vattentunnan är fylld med råge. Det blir bra att ha när solen tittar fram igen och krukorna och tomaterna ska vattnas. Det behövs egentligen inte särskilt mycket regn på förrådstaket för att tunnan ska fyllas.

Fullt ös är det även inomhus med sonsonen på besök, inte många lugna stunder i hans sällskap om man så säger. Kanske skulle man ha en sån här bil som kom och röjde upp emellanåt.

    
Tyvärr så slutade helgen sorgligt med en svår trafikolycka norr om Piteå. Tre människor omkom, varav ett litet barn, och flera personer skadades. Att färdas på vägarna är verkligen ett stort risktagande som vi utsätter oss för, men det är svårt att inte göra det och därför blundar vi för faran, låtsas att den inte finns. Som en granne i Hallunda, tillika läkare, en gång sa: "Någon frågade mig om det stämde att bilen var en säker plats att vistas på om det åskade. Det beror på, svarade jag, om bilen står parkerad eller inte."

Var rädda om er och medtrafikanterna ni som färdas på vägarna! 

     

16 kommentarer:

  1. helt klart nödvändigt med regn, men en chock att det blev så kallt, bara 14 grader här. Var hos släkten i Uppland i helgen där det inte regnat sen före midsommar så där blev de glada. Och trafiken intensiv på hemvägen. Tänker på dem som var inblandade i den hemska olyckan. Så sorgligt.

    SvaraRadera
  2. Om två fullsatta jumbojetplan skulle störta varje år i Sverige med runt 500 döda som följd, hur länge skulle det då dröja innan flygtrafiken förbjöds?

    SvaraRadera
  3. Regnet kom som en skänk från ovan...vi behöver regn (svamparna behöver regn...)och jag gillar lite oväder emmellanåt!
    Fy så hemskt med olyckan, jag som ska till Umeå imorgon...

    SvaraRadera
  4. Läste om den tragiska olyckan. Så fruktansvärt.

    Många är nog glada åt regnet, men nu kan det räcka. Ser dock lite ljusare ut idag, så solen kanske återkommer.

    SvaraRadera
  5. Våra hundar tycker inte heller om regnet, vi får mer eller mindre dra ut dom, men sen när dom väl är ute, ja då är det ingen fara.
    Otäckt det där med bilar, man kan ju köra hur ansvarsfullt som helst själv, du vet aldrig vem du möter.
    Hoppas ni har bättre väder idag så ni kan slutföra målningen.
    Kram Malin

    SvaraRadera
  6. epsilon, här hade vi en natt med bara en grad plus. Tur att jag inte visste det när jag gick och la mig!
    Man lider med de anhöriga till trafikoffren!

    SvaraRadera
  7. Mvg,det är en kalkylerad risk samhället tar. Det är naturligtvis frivilligt att sätta sig i en bil, eller buss, i alla fall om man är vuxen, men man skulle nog betraktas som mycket suspekt om man vägrade för att det är farligt.

    SvaraRadera
  8. Inger, jag förstår att du står i startgroparna med svampkorgen i ena handen och kniven i den andra.

    SvaraRadera
  9. Imse, i dag har vi haft ömsom regn och ömsom uppehåll. Solen har lyst med sin frånvaro, men det har inte varit så kallt.

    SvaraRadera
  10. Malin, vi har hunnit måla en del men mycket fattas fortfarande. Kanske hinner vi lite till i kväll.

    SvaraRadera
  11. Jag tänker så här:
    Jämför med de säkerhetsbestämmelser som gäller på ett bygge. En trettio meter hög byggnadsställning utan skyddsräcke, där vem som helst skulle ha tillträde - även barn - vore ju helt otänkbar i Sverige. En frontalkrock på E-fyran är som att falla från byggnadsställningen.
    Eller tänk dig en trettio meter hög bro som saknar skyddsräcken, och där bilarna susar fram bara ett par meter från kanten. Otänkbart.
    Men att inte förhindra att bilar kan vingla över på motsatt vägbana, som är precis lika farligt som att köra över kanten på bron, anses nästan helt okej.

    SvaraRadera
  12. Mvg, ja visst är det horriblet när man tänker på det, men jag antar att det är en ekonomisk fråga.

    Det är ju inte bara på motorvägarna, eller dom större vägarna som bilarna möter varandra i hög fart. Tänk på alla våra smala vägar i inlandet med tät trafik av timmerbilar och överhuvudtaget mycket tung trafik. Där kommer det aldrig någonsin att blir tal om räcken.

    För det mesta är minimihastigheten 90, och på vintern är man inte många centimeter från döden vid möten av dessa stora bilar som aldrig minskar sin hastighet i onödan.

    SvaraRadera
  13. Jag tror, och nu får jag chansen att vädra min käpphäst igen, att evolutionen har utrustat oss med en hälsosam respekt för höga höjder. De barn som har varit rädda för att klättra högst upp i trädet har inte slagit ihjäl sig när de har ramlat ner och har därför kunnat föra sina egenskaper i arv till kommande generationer.
    De icke höjdrädda har liksom försvunnit ut ur historien innan de hunnit föra sina gener vidare.
    De flesta av oss är alltså av den anledningen utrustade med en smula höjdskräck. Något som givetvis även gäller de som jobbar på vägverket, numera trafikverket.
    Därför har man i alla tider satt upp vägräcken vid branta slänter, broar etc. Alltså alla ställen där man vid en avåkning skulle komma att falla neråt. Däremot har inte evolutionen förberett oss inför mötande trafik på 90-vägar. Den känns av den anledningen, rent känslomässigt, inte lika farlig, och därför har man underlåtit att sätta upp räcken i mitten av vägen trots att det knappast blir dyrare där än vid sidorna, och trots att en frontalkrock i 90 är betydligt farligare än att åka nerför en slänt i samma hastighet.
    Bara ett av oräkneliga exempel på att vårt tänkande styrs av våra nedärvda instinkter, våra känslor, istället för av vårt förnuft.
    Någon borde förövrigt ta och skriva en bok om sånt här. Det skulle bli en tjock bok för det finns tusentals exempel.

    SvaraRadera
  14. Mvg, det mesta nutidsmänniskan sysslar med är väl ganska onaturligt, egentligen. Om man börjar grubbla över det. Varför är det en käpphäst för dig?
    Men jag håller naturligtvis med dig helt och hållet. Du får väl slå ihop dig med någon klok och kunnig person och skriva den där boken.

    SvaraRadera
  15. En sådan bok vore viktig därför att beteenden som under miljontals år har varit ändamålsenliga och nödvändiga för vår överlevnad inte längre är det, utan tvärtom kontraproduktiva och skadliga.
    När, för att dra till med ett exempel, ledaren för flocken för miljoner år sedan sa att "nu måste vi flytta till ett annat område där det finns mera villebråd om vi ska överleva" så var det viktigt att alla följde honom. (Eller henne, matriarkat har inte varit ovanliga genom historien.)
    Därför var det viktigt att vi hade utvecklat en benägenhet att följa och lyda auktoriteter i alla lägen.
    Men när ledaren idag säger (exempelvis) att "nu medborgare måste vi invadera Polen, vi behöver lebensraum" så är det inte alls bra att göra som han säger. Eller om han säger att "vi måste bomba Vietnam", eller att "alla palestinier måste fördrivas ut i öknen och deras land erövras, det har den högste av alla auktoriteter sagt, det står i Bibeln", etc.
    Alltså, några exempel av tusentals där vårt genetiska arv spelar oss spratt.

    SvaraRadera
  16. Mvg, det måste vara ett problem att veta i vilken tråd man ska dra först, om man tänker sig att skriva den där boken.

    SvaraRadera