En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 15 juli 2010

Ogräs och samvete

Som de flesta i vårt land just nu kämpar vi med värmen. Det är svårt att orka med något tyngre jobb, det får vänta tills kvällen och och de lite svalare vindarna. I går kväll blåste det ganska friskt och då fick jag ett ryck och tog mig an det så kallade grönsakslandet. I fjol hade jag inget där och sent på hösten rensade jag bort vartenda ogräs jag kunde hitta, grävde upp hela landet riktigt ordentligt, krattade det fint och la på en markväv. Det var så fint när jag tog bort väven i början på sommaren och det var en fröjd att stoppa der det som var förgrott och så de fröer jag hade. Det artade sig bra.

Sen kom värmen, knotten och bromsarna. Landet, som ligger utanför staketet. blev mer eller mindre bortglömt, och jag fick en chock då jag äntligen kom mig för att kolla det. Jag tror aldrig det har varit så mycket ogräs där någon gång förut! Jag gick bara därifrån. Värmen, knotten och bromsarna var fortfarande kvar, så jag vägrade lägga mig där på alla fyra och börja rensa.

Det blev ett dåligt samvete som gnagde, "man borde, man borde". Men som sagt, i går kväll fick jag ett ryck. Det blåste något svalkande och blåsten höll även bort insekterna någorlunda, så i rasande fart gjorde jag en grovrensning, och i förmiddags finslipade jag det hela, samt satte på vattenspridaren under ett par timmar. Nu slipper det gnaga på samvetet i alla fall.

I rabatterna har de första sommarblommorna vissnat och lämnat plats för högsommarblommorna. Det är vid den här tiden på sommaren som ogräset börjar växa mig över huvudet. Ja kanske inte bokstavligen, men nästan, och det är inte roligt att ligga nere på backen men knott i ögon, öron och mest överallt. Därför skjuter jag väl upp det som borde göras och ogräset frodas.

En sommarkväll för några år sen då jag tagit mig an en rabatt på baksidan av huset, kom jag in och räknade till över sextio knottbett i ansiktet! Då är man inte vacker! Blodet rann och det tog flera dagar innan sårskorporna försvann.

Gräset på lägdorna har redan hunnit växa upp en bra bit. Tillräckligt för att det ska bli besvärligt för lilla Helen att ta sig fram. Dessutom börjar hon redan bli tämligen rund och vi får nog minska ner lite på hennes promenader.

Det är inte bara i trädgårdarna som det blommar vackert. Många växter som finns utmed dikeskanterna kanske man inte tittar så där noga på. Men om man gör det ska man se så vackra dom är.

På kvällen for K till Byske för att basta och höra lite skvaller, och jag tog plats i hammocken med boken och ett glas vin, och njöt av kvällssolen och svalkan.

   

10 kommentarer:

  1. Hej Cici, När jag läser om knott och bromsar är jag glad vi bor som vi gör.
    Jag hade blivit "knäpp" med alla flygfän omkring ögon och öron. Det finns alltid en avigsida med våra boende :-) eller hur.
    Ni bor så fint däruppe.
    Ogräset växer även hos mig, jag håller med om att luka nu i denna värme, neej.

    SvaraRadera
  2. Ja, det finns delar av sommaren som även jag gärna skulle vara utan! Härliga bilder och underbara sommarminnen får man i alla fall, som tur är :-D

    Kramar från mig!

    SvaraRadera
  3. Igår sent på kvällen gjorde det plötsligt väldigt ont i ryggen (satt ute med bar rygg). Tror det var en broms som bett mig ... knott upplevde jag en kväll i Göteborg och ... tycker synd om dig!
    :)

    SvaraRadera
  4. Visst är det svårt att få något gjort när det är så tryckande varmt, här är det så att när kvällen och lite svalka väl kommer så är vi så trötta så då orkar vi ändå knappt något...
    Bromsarna är riktigt jobbiga i år, många är dom och ont gör det!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  5. Monkan, när vi bodde i Skellefteå, alltså i stan, då slapp vi insekterna, men ska man bo på landsbygden får man nog räkna med att få umgås med dom. Och det gäller nog hela landet. Nu känns det som om den värsta knottperioden är över, torkan har väl gjort sitt, men ovanligt myckket broms har det varit i år. Dom gillar nog värmen.

    SvaraRadera
  6. Pennelina, så sant, så sant.

    SvaraRadera
  7. Tigris P, när man vet vad som väntar en är det inte så farligt och nu verkar den värsta knottperioden vara över för i år.
    Jag bor hellre så här bland knott och broms (en kort tid på året), än stångas med en massa människor så fort jag ska någonstans.

    SvaraRadera
  8. Malin, så är det nog här också för det mesta. Likadant med hundarna, dom ligger mest och trycker på något svalt ställe.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker så mycket om dina fina bilder. Bl a den sista i det här inlägget som är ett riktigt mästerverk. Man känner verkligen känslan =)
    Ha en riktigt fin helg // Marianne

    SvaraRadera
  10. Marianne, tack så väldigt mycket! Jag tycker att det är så roligt att fotografera och särskilt nu med de kameror som finns.

    Jag önskar dig och Gino ett skönt och avkopplande veckoslut.

    SvaraRadera