En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 16 juli 2010

En fågel i handen

Jag trodde först att lilla Helen försökte ta fatt en fjäril. Men när också Cilla sprang fram såg jag att det var en fågelunge. Jag röt åt hundarna att inte röra och sprang fram och kunde utan problem ta upp den lilla i handen. Hundarna, särskilt Helen tyckte det var orättvist, hon var ju faktiskt först att hitta den. Den lilla pippin satt så lugnt och stilla i min hand, den såg inte ens rädd ut. Jag kände inget hjärta som pickade ängsligt i bröstet, ingen antydan till självförsvar.

Med ena handen om fågeln klarade jag konststycket att koppla båda hundarna och sen släppte jag ner fågeln åt det hållet vi kommit ifrån. Den flaxade allt vad den kunde, men hade nog skolkat från dom sista lektionerna, för den fick inte luft under vingarna så att den kunde lyfta. Den stannade fem meter ifrån oss och satt där och tittade på oss.

Helen vände sig om flera gånger för att kolla om ungen satt kvar och det gjorde den. Så länge vi kunde se den satt den där mitt på skogsvägen. Man kan förstå att det är stor åtgång på fågelungarna under deras första tid här i livet.

Jag tänkte presentera några av trädgårdens balettdansöser, aklejorna. Den lila, ibland så mörk att den nästan ser svart ut, följer med gården. Den planterades troligen av min svärmor i den enda lilla rabatt hon hade.


En ljusrosa som flyttat in utan att be om lov. Varifrån hon kommer har jag ingen aning om. Kanske det är den lila som varit ute och slarvat och nedkommit med denna sötnos.

Hon har en syster som är aningen mörkare i färgen, en mycket behaglig rosa ton.

Pastellaklejan däremot kommer från grannen tvärs över vägen, jag har själv burit hem henne.

Till sist, en borstnejlika, också den äldre på gården än vad jag är. Man kan nästan tro att det är en ritad bild, men det är faktiskt ett vanligt foto. Jag minns borstnejlikan från min barndom, då jag på somrarna bodde hos en kusin till min mormor på Frötuna Gård utanför Uppsala.


Om Frötuna Gård ska jag berätta en annan gång.



14 kommentarer:

  1. Hej Cici, vad var det för pippi? Hoppas att den klarade sig vidare i det tuffa livet.
    Aklejor är förtjusande

    SvaraRadera
  2. Stackars fågelbäbis, hoppas den klarade sig, men tyvärr så är väl oddsen inte så höga...
    Vad vackra blommor du har, jag är precis i början av min kärlek för detta med blommor i trädgården och i krukor på altanen men oj, vad jag tycker om dom! Måste bara lära mig mera...
    Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Monkan, jag vet faktiskt inte. Har försökt hitta igen den i fågelboken, men det är svårt när det gäller ungar. Jag vände och vred inte på den stackarn heller utan tog ett par bilder på huvudet då den satt i min hand.

    SvaraRadera
  4. Malin, det är roligt med växter, men det tar tid och det är inte bara att resa bort ett par veckor utan att någon sköter om det hela. Det bästa är nog att utöka lite efter hand.

    SvaraRadera
  5. Du har säkert räddat livet på den lilla, det tar ju inte lång stund för en hund att tugga i sig en fågelunge.

    SvaraRadera
  6. Eva, även om hundarna inte käkar fåglarna, där är nog katterna värre, så kan dom ju skada den genom att sätta tassen på den.

    SvaraRadera
  7. Hej Cici
    Hundars instinkt kan man inte göra något åt.
    Du blev en räddare i fågelns nöd. Det är bara att hoppas att den klarade sig med livet i behåll.
    Vackra blommor!
    Nisse

    SvaraRadera
  8. Nisse, som tur var hann aldrig hundarna röra fågeln och den var helt oskadd.

    SvaraRadera
  9. Lycklig pippi och vackra blomster....
    Du är duktig du Cici!

    SvaraRadera
  10. Inger, min trädgård är av den lite vildvuxna sorten, om det var den du tänkte på.

    SvaraRadera
  11. Har hittat en lila akleja i dikeskanten inte långt hemifrån, ska försöka flytta över den till vår trädgård om det går, jag är lite småförälskad i gamla trädgårdsväxter. Får väl kolla i någon trädgårdsbok först om den är lämplig att gräva upp så jag inte bara dödar den.

    SvaraRadera
  12. Jo men Morris han äter fåglar, iaf kycklingar, några tuggor/några sekunder, sen var det kört för dom!

    SvaraRadera
  13. Marianne, dom brukar inte vara särskilt känsliga, det går säkert utmärkt att flytta dom.

    SvaraRadera
  14. Eva, säg åt Morris att det inte är nyttigt för hundar att äta fågel!

    SvaraRadera