En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 8 augusti 2010

Slappardag

Nä, inte hittade jag någon mer kantarell i går, men nu börjar svampar av alla de sorter poppa opp ur marken. Fort går det. Där man dagen innan inte såg något som liknade en svamp står det nästa dag en ståtlig sopp. Dags att kolla gräsmattan på Holgerstomten innan K klipper där nästa gång. Under det gamla lärkträdet brukar det komma massor av lärksopp, men det gäller att hinna före larverna.

Ett lite makabert fynd gjorde jag när jag sökte kantareller. Rester av ett huvud från ett storvuxet djur. Tänderna var väldigt speciella, men jag är inte på något vis expert inom det här området, så kanske någon kan tipsa mig om vad det kan vara för stort djur som dött så nära byn. Eller kanske räven har släpat dit det från slakteriet?

Och i samma skogsområde har något djur krafsat upp ett ganska stort område runt en stor tall. Det händer spännande saker som man aldrig ser fast det är så nära byn. Cilla brukar nästan alltid skälla ner mot det här skogpartiet då vi går förbi. Kanske är det en räv som huserar här.

Hemma står praktlysingen i sin fagraste blomning just nu. En tålig växt som finns på flera ställen på vår tomt och som fanns här redan innan vi flyttade in.

Nu är det bara små detaljer kvar på vårt målarprojekt som svällt ut efterhand. När själva stugan var nästan klar började maken måla förrådet/veahuset. När han ändå var igång, liksom. Man vet ju aldrig hur det är om ett år, om vi har hälsa och ork att ta itu med ett liknande projekt, därför denna brådska sommaren som varit.

Först dubbelgaraget sedan stugan och sist förrådet. Året före renoverade vi kök och kamare i Holgers. Tvättade hela köket, målade alla tak, tapetserade båda rummen och la klickergolv i kammaren. Det var ganska drygt. Dessutom målade vi det timmrade sommarhuset och traktorgaraget som står på samma tomt och satte upp hängrännor.

Året därföre skrapade, grundade och målade vi Holgers på utsidan och det var verkligen jobbigt. Det är ett stort och högt hus och vädret var inte det bästa. Det tog hela sommaren det också.

I dag har varit mera av en vilodag eftersom det regnat. Äldstesonen och lille Leo ägnade en stor del av dagen åt att bygga med lego. En stor väska med legobitar finns sparade sen våra barn var små och det används flitigt av alla barbarnen. Och deras fäder.

Eftersom vi ändå var inne på slapparlinjen for vi alla sex, dottern och P var också hos oss, till Pipens Bodega i Fällfors och beställde middag där. Ibland är det skönt att slippa stå vid spisen. Ganska ofta förresten, men ändå tycker jag nog att maten hemma smakar bäst. Som igår då vi åt av strömmingen jag köpt från strömmingsbilen samma dag, färskpotatis upptagen en timme före, lingonsylt från fjolårets egenplockade skörd och därtill smörfrästa kantareller från gårdagens fynd. Kan knappast bli godare, billigare eller enklare. Till efterrätt nyplockade jordgubbar med glass. Det var ingen av oss sex personer vid bordet som avstod från något, allt gick ner. Fattas bara.

I natt kan vi sova med öppen sovrumsdörr.

              

4 kommentarer:

  1. mats i träsket9 augusti 2010 07:53

    Kraniet torde komma från älgslakten. Det kan dras vida omkring om det når "markplan". Det andra uppsparkade torde vara råbockens revirmarkering, var det inte uppskrapat lite bark på trädet med?? De har doftkörtlar som de brukar markera med då de stångar/skrapar på träd o buskar. Det finns mycket i vår natur.

    SvaraRadera
  2. Hjälp vad ni har legat i de sista tre åren, ni har ju fått en massa gjort!
    Skönt med en slappardag oxå, speciellt när regnet öser ner och skönt att då även få sätta sig vid "dukat bord", det är lyxi bland även om jag som du tycker att maten oftast smakar bäst hemma. Hur går det med tjejerna, hur lång tid har dom kvar?
    Kram Malin

    SvaraRadera
  3. Mats, vad bra att du kunde bekräfta mina misstankar om skallbenen. Vad gäller det andra stämmer det att det var skavmärken på barken, så jag förstår att du har rätt. Det såg rätt färskt ut, men jag har inte sett till så mycket som svanstippen på något rådjur här i sommar.

    SvaraRadera
  4. Malin, vid vår ålder blir man inte duktigare med åren så det gäller att få så mycket som möjligt gjort medans man kan.

    På hundfronten börjar det kännas gruvsamt och förväntansfull på en gång. Helen, bolonkan, ska ha till veckan och Cilla en vecka senare.
    Har du sett att Cilla har fått sig en egen blogg? Länk finns i högermarginalen under hundfotona.
    Må så gott!

    SvaraRadera