En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 27 september 2010

Förlorat och funnet

Bäst som jag sitter där vid datorn knackar det på dörren, vilket är ganska ovanligt för de flesta stiger bara in, och utanför står Astrid och ser glad ut. "Vet du vad jag har med mig?" säger hon och jag spanar ut för att se om hennes barnbarn står där någonstans. Dom har varit här förut och tittat på valparna så jag tänkte att dom ville se om småsupparna hade vuxit. Men inga barn syns till. Då håller hon upp mitt kamerafodral! Gissa om jag blev glad.

Jag och S har ju gått Mullbergsvägen och spanat, maken har också traskat den vägen, men något fodral hittade vi inte. Men Gunder han hade hittat det samma dag, samma timme som jag hade tappat det, och Astrid, som läst min blogg, visste direkt vart det hörde hemma när hon såg det i bilen i dag. Tack snälla grannar för det!

Det har varit ganska rejäl frost de två sista nätterna, men nu på dagen är det grannväder. Jag ska se till att det är jag som går ut med Cilla i kväll för det är inte omöjligt att det blir norrsken och det vill jag inte missa. Tyvärr tror jag inte att det går att fånga med den kameran jag har, men jag ska i alla fall prova.

Visst är det roligt när valparna är igång och busar. Man kan sitta länge och bara titta på dom. I alla fall så länge man inte blir alltför provtuggad. Men det går inte att neka till att det är rätt skönt att dom fortfarande sover en stor del av dygnet.
  
  

8 kommentarer:

  1. Man blir jätteglad när man får tillbaka vad man tappat, spelar ingen roll vad det är. Jo förresten, är det kilon så ser man helst att dom är borta för alltid.

    SvaraRadera
  2. Det var därför du inte hittade den då. Huvudsaken att du hittade den.

    SvaraRadera
  3. Huvudsaken att du fick igen den menade jag.

    SvaraRadera
  4. Marianne, det är alltid störande när man tappat något hur obetydligt det än är. Det ligger där och gnager i bakhuvudet.
    Men som du säger, nåt kilo eller två skulle jag inte sakna om dom försvann.

    SvaraRadera
  5. conny,i och för sig, men i stället slapp den bli överkörd och tillplattad av timmerbilarna som färdas där för tillfället.

    SvaraRadera
  6. Vilken solskenshistoria! Ett bevis för att det är bra och nyttigt att blogga! ;)
    Valparna är ursöta!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Ang RoboMemo: Jag har läst så mycket jag kan om det och hört mig för allt vad jag orkat. Jag tror stenhårt på det! Kanske kan det vara något. Kolla upp det! Jag återkommer under resans gång med rapporter OM det funkar! Kram!

    SvaraRadera
  8. Cina, visst är det bra med bloggar, ja alla positiva kontakter. Tacksam för din info. Jag ska gå ut på nätet och läsa vad som finns där.

    SvaraRadera