En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 24 september 2010

Höstdagjämning

Sent i går eftermiddag satt dottern valpvakt så att jag kunde ta med mig Cilla på en skogspromenad. Det har blivit mycket innesittande för min del sen valparna blev lite större och rörligare så det skulle bli skönt med en lite längre promenad.

Det kryllade av svamp men inte av sådana sorter som jag vågar mig på att plocka och det kanske var lika bra, för jag hade inget med mig att lägga dom i. Många säger att det inte finns några lingon i år men där jag gick kryllade det av dom och så goda sen. Det finns till och med blåbär som är stora och fina och mycket lättplockade nu när bladen har ramlat av.

Det är inte alla höstar som är så vackra som den i år. Ibland kommer kylan så fort att alla bladen far av i en gång och man går miste om de gyllene nyanserna. Vädret har varit grått och temperaturen ligger under 10-graders strecket. Det börjar vara dags att plocka fram mössor och vantar.

Bäst som jag gick här och fotograferade träd i olika färger och former så kände jag de första regndropparna och när jag skulle stoppa ner kameran upptäckte jag att jag hade tappad kameraväskan! Förbajat också!

Trots att jag och S gick vägen åt motsatt håll i dag hittade jag inte igen den. En liten mörkbrun väska är svår att upptäcka bland alla höstfärgerna.

Västibyn låg där så vackert i regnet, tur att jag inte hade tappat kameran i alla fall.

Regnet blev inte långvarigt och molnet som orsakat blötan belystes effektfullt av de sista solstrålarna denna dag som var lika lång, eller kort , som natten. Nu går vi in i vintermörkret vare sig vi vill eller inte.




13 kommentarer:

  1. Mycket svamp är det. Nu får jag låta bli att gå i skogen (där jag fått så många fästingar) för om en vecka måste jag vara 100% frisk (ja, varken sår, infektioner eller förkylningar!).
    :)

    SvaraRadera
  2. Synd på kameraväskan, men dagens digitalkameror är så små och smidiga att man inte behöver nån väska. Om det är en sån du har förstås.

    SvaraRadera
  3. Jag blev förärad flera liter blandsvamp av dottern och eftersom jag har lärt henne allt hon kan på det området, så åt vi upp alltihop. Trattkantareller, blek taggsvamp, vanliga kantareller, fårticka. Fast inte på en gång.

    SvaraRadera
  4. Skulle kunna vara föränderlig tofsskivling.
    http://svampklubben.org/okt2004.html

    SvaraRadera
  5. Tigris P, det låter spännande!

    SvaraRadera
  6. conny, jo nog är det en digital kamera men jag vill ha ett fodral som skyddar mot smuts och damm. Det blir till att leta flera gånger.

    SvaraRadera
  7. frk, tack för info om svampklubben. Nu har jag lagt den till den allt längre Favorit-listan.

    SvaraRadera
  8. Ja Cici, nu är hösten här på riktigt, vi har också mycket vackra höstfärger just nu.
    Bilden på molnet tycker jag är jättefint.
    Snart blir det dags även för oss att plocka fram varmare kläder, men tro det eller ej, det är ganska många som fortfarande har shorts, mest killar.
    Ha det bra
    Monkan

    SvaraRadera
  9. Monkan, av någon anledning är unga herrar väldigt varma om ben och fötter, men med stigande ålder blir många av dom alltmer frusna så till slut bär dom långkalsingar året runt.

    SvaraRadera
  10. Härliga bilder och trevlig text som vanligt hos dig! Djäklar vad jag längatr ut och vandra i skog och mark...tråkigt nog så jobbar jag nu 19 dagen på raken.....är den ena i familjen pensinär vid 27 års ålder då blir man inte "fet" direkt.....undrar om det är det här som Moderaterna kallar arbetslinjen...att jag måste arbeta varje dag för att försörja en normal barnfamilj? (ler)
    Ha det bäst!
    Trevlig söndag och Kram ifrån Peter!

    SvaraRadera
  11. Hjälp så vackert det är uppe hos er! Jag kan riktigt känna ödsligheten, vidderna, lugnet, underbart! Att kunna gå en promenad utan att stöta på en massa folk, härligt!
    Hoppas du hittar kameraväskan!
    Kram

    SvaraRadera
  12. Peter, man får väl vara glad att man är frisk och orkar jobba. Nu har ju jag gjort mitt på arbetsmarknaden, med ålderns rätt, så nu gör jag bara det jag vill. Nåja, kanske inte bara det.

    SvaraRadera
  13. Malin, vackert är det, sant. Väskan är fortfarande försvunnen, men jag har inte gett upp. Rätt vad det är dyker den upp.

    SvaraRadera