En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 25 november 2010

Ljus i vårt hus

Att solen knappt orkar över trädtopparna märks på fotot av grannens vackra prydnadsapel som togs vid halv ettiden i dag. Några enstaka snökorn, snålblåst och 12 grader kallt var läget just då.

Jippie! En stor tvätthög redo för strykning, precis vad jag längtar efter. (För den som inte förstår min begeistring kan jag ju rekommendera att ni tittar in på bloggen Solängen och går några inlägg tillbaka. Det finns för övrigt många roliga och tänkvärda inlägg på den bloggen.)  En timme senare såg högen lite prydligare ut, men den ger alltid intryck av att vara mindre än då man startade. Jag blev i alla fall lättad när jag underst i högen hittade en mängd trosor. Jag hade faktiskt börjat fundera på vart dom hade tagit vägen.
Jättelådan med julstjärnor och adventsstakar hämtades in och i år var det ovanligt få lampor som behövdes bytas ut. Ibland kan det bli ett evigt skruvande i och ur av de små lamporna för att utröna vilken eller vilka lampor som ska bytas. I morgon ska jag ta ner fönsterlamporna och sätta upp stjärnorna i deras ställe och ljusstakarna står redan på sina platser. När blev det förresten på det här viset, att det ska lysa i nästan varteviga fönster? När jag var barn hade vi en julstjärna i trerumslägenheten och det skulle nog ansetts väldigt överdådigt om det lyst i varje fönster.

Eftersom husse var upptagen med adventsgranen som skulle sättas upp ute på gården och matte plockade med stakar och stjärnor roade sig hundarna på egen hand med en liten dragkamp. Cilla drar precis så mycket det behövs för att Helen ska känna att hon kan ge motstånd. Det brukar sluta med att Cilla låter Helen vinna och dom blir aldrig osams.

I morgon är det dags att packa resväskan igen och sent på kvällen ska K skjutsa mig till järnvägsstationen i Jörn. Dottern tar flyget på lördagen och så träffas vi i Uppsala mitt på dagen någon gång. Jag är antagligen hemma igen på onsdag morgon och då hoppas jag verkligen att dottern har fått sina röntgenundersökningar gjorda!


 


14 kommentarer:

  1. Haha, vad söta dom är tjejerna och vad härligt det är att se hur stora hundar ofta tar sån hänsynt till dom mindre.
    Är det dags för en liten trip igen? Hoppas att du och dottern får det mysigt!
    Sv. Ang. växten, det är nog mer troligt att min får både för lite vatten och näring ;-)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Samma reflektion har jag gjort över julbestyren....Och varför tjuvstartar vi? Att tända adventsstjärnan innan söndagen var nästan helgerån. Jag minns att jag tittade längtansfullt på den orange pappersstjärnan som hängde där otänd. Gissa om det blev mysigt när den tändes tidigt på söndagsmorgonen och vi fick morgonfikat i rummet, medan det spelades julsånger på radion.
    Man hade minsann bara en radio också och teven var ju inte uppfunnen i våra trakter!
    Annorlunda tider.....

    SvaraRadera
  3. Har också funderat på det där med ljus, lyktor och lampor i vartenda fönster, överallt. Jag har dragit ner avsevärt med julpyntet men visst är det fint och mysigt med lite ljus i fönstren när det är så mörkt hela tiden.
    ha en go advent!

    SvaraRadera
  4. Malin, dom stora hundarna är ofta förståndigare än dom små, dom verkar förstå att dom är stora och ska ta det lite försiktigt medans dom små aldrig skulle erkänna att dom är små, inte dom inte.

    SvaraRadera
  5. Inger, jag minns också den där röd-orang-gula pappstjärnan med hål i som gjorde att det blev lysande prickar på väggar och tak. Jag tror att den fick lysa på natten i rummet där vi tre systrar låg i våra tripp,trapp,trullsängar. Jag har aldrig upplevt samma adventsstämning som den jag hade då.

    SvaraRadera
  6. Tant Björn, den moderna människan förnekar kanske den mörka årstiden genom all belysning som sätts upp. Ha en trevlig advent du med!

    SvaraRadera
  7. Det blir nog lite överdådigt att ha julbelsyning i alla rum... jag har inte det. Ljusstakar i vardagsrummet och i glasrummet får räcka. Och sen en adventsljus, alltså levande, i vardagsrummet och en liten på matbordet. Och till jul lite julpynt i glasrummet och plastgran, förstås. Som Lilla Vargen välter varje år, typ... Vad söta dina vovvar är som håller sams och leker fint. Jag är också gentil och låter lillen vinna våra dragkamper, ibland...
    Hulda

    SvaraRadera
  8. När barnen var små och bodde hemma så pyntade jag och var så duktig. nu har jag blivit mer rebellisk och struntar i pyntet eftersom jag inte tycker det är så viktigt, några tomtar och ingen julgran varken en riktig eller plast. Jag gav bort det mesta till en av döttrarna. Ha en trevlig första advent.

    SvaraRadera
  9. Inte tjuter jag Jippiiie precis när det är dags för strykbestyr. Önskar jag hade en sådan entusiasm!
    Advent ja - morgondagens projekt blir att leta fram några stakar från förrådet. Fast inte till varje fönster. Och inga kulörta lyktor kommer innanför vår tomtgräns. Någon måtta får det vara.

    Skulle hellre göra som dom härliga hundarna - strunta i allt ståhej och köra lite dragkamp eller nå´t annat skoj istället!

    SvaraRadera
  10. Hulda, om jag bodde ensam skulle det definitivt inte var så mycket av vare sig belysning eller pynt, men gubben jag bott ihop med sen 1966 är en riktig julentusiast, ju mer desto bättre, om jag så säger.

    SvaraRadera
  11. Selma, när barnen, i alla fall grabbarna, var små hade vi inte så mycket pynt, kanske mest beroende på de ekonomiska förhållandena. Med åren har prylarnas antal vuxit i jullådan och nu bor vi i en liten stuga så då blir det tätare mellan föremålen. Men lite då och då rensar jag om jag kommer åt utan att maken ser det.

    SvaraRadera
  12. Beppan, nja min entusiasm var kanske inte så stor. Det där tjutet var mera en hänvisning till Mariannes blogg Solängen där hon berättade i ett inlägg om sina barnbarn.
    Vi har ljus i sju av våra elva fönster till gubbens förnöjelse. Och så en adventsgran på gården förstås, med vanliga vita ljus i.

    SvaraRadera
  13. Du kan ju hojta lite Jippie! för att trosorna kommit till rätta :)

    SvaraRadera
  14. Marianne, nånting åt det hållet.

    SvaraRadera