En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 6 december 2010

Kärt återvändande

Det är inte bara här i huset som det fejas i dessa dagar. Nere i "Holgers" har det pågått febril aktivitet de senaste dagarna och det är dottern som möblerat om, städat och pyntat inför P:s ankomst.

Nu är hon på väg till flygplatsen för att möta honom där, då han förhoppningsvis kommer med sista flyget i kväll. Hon var laddad till yttersta hårspetsen, doftade gott och var lite lätt hysterisk på grund av flygförseningar och urladdade telefoner.
P har varit på jobb i Cananda några månader så de två turturduvorna har mest umgåtts via dator under den här tiden. Inte konstigt att hon har sett fram emot den här dagen. 
Det har säkert P:s föräldrar också gjort även om dom är vana vid hans utlandsvistelser. Vad som är bra med P är att han vet hur det är att vara skadad och ha ont, skiboardåkare som han är. Ja det finns förstås en massa bra saker med P, men det skulle bli ett långt inlägg om jag skulle skriva ner allt det.

Jag tror inte att dottern kommer att tillbringa så mycket tid hemma hos mamma och pappa den närmsta tiden, och P:s föräldrar får nog vara glada om dom får låna honom en stund då och då.



20 kommentarer:

  1. Kärleken är störst av allt <3

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst fatt oss dig. Mycket som har hänt.
    Härligt att läkarbesöket blev som det skulle.
    Vilket härligt ljusspel du har fångat. Måste ha varit kul att uppleva live.
    Hur är det skrivet i Bibeln: Du ska överge din fader och moder ......Nu blir det väl inte att överge men inte fullt så viktigt.
    Det gäller att komma ihåg hur det var - det där med kärleken.
    Ha en fortsatt bra vecka.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. Så är det, kärleken ÄR störst av allt! Tror att dom kommer att få det väldigt mysigt nu! Kan känna hennes pirr och förväntan, underbart!

    SvaraRadera
  4. Att vara ung och riktigt kär, att vänta på att föremålet för kärlekens låga skall komma, när varje minut känns som en evighet .... det är alldeles underbart.
    Lyckliga de två som träffas igen efter så lång tid !
    Den gamla Strandskatan kan minnas hur det var i alla fall.

    SvaraRadera
  5. Härligt det där med kärleken!
    Visst vill de unga få sin egentid, nu när de änterligen kan återförenas efter en lång utlandsvistelse.
    Önskar dig en fin fortsättning på veckan
    från Kristina

    SvaraRadera
  6. Gökboet, den är svår att bräcka.

    SvaraRadera
  7. Viola, tack för de fina resereportagen på din blogg.
    Jag har aldrig haft några som helst problem med att barnen har flyttat hemifrån, det har nog varit värre för barnens far. Dottern flyttade till eget för länge sen men bor just nu i grannfastigheten som vi äger. Hon är skriven i Stockholm, men är utan bostad där för tillfället och därför bor hon här just nu. Men det är skönt för henne att P har kommit hem, helt klart.

    SvaraRadera
  8. Malin, jag har sett till dom som hastigast bara, det är mycket dom ska ta igen. Dom såg då glada och belåtna ut bägge två.

    SvaraRadera
  9. strandskatan, ja vi gamlingar får leva på minnet, så är det.

    SvaraRadera
  10. vindvittra, hej och välkommen! Det är alltid roligt med nya besökare och en namne dessutom. Jag ska in och titta på din blogg lite senare.

    SvaraRadera
  11. Jag förstår henne, Gino behöver bara vara borta ett dygn innan jag känner saknaden och suget... och glädjen och pirret när han ska komma hem igen ;) (Som Valle sa: Fortfarande.)

    SvaraRadera
  12. Nu gäller det att låta de unga få ta igen sin förlorade tid!
    Du och K behöver väl inte vara sämre???

    SvaraRadera
  13. Marianne, det kan man kalla kärlek!

    SvaraRadera
  14. Inger, nu är jag inte riktigt säker på vad du menar, men det är kanske lika bra!

    SvaraRadera
  15. Visst är det härligt att betrakta den unga kärleken! Det är fantastiskt med unga par som klarar av att bo på skilda håll en tid. Min yngsta (som fyller 40) d 9 hade distanskärlek i flera år sedan tillsammans i Stockholm och sedan en i Paris och en i London. Det är några år sedan, men dethar gått bra för dem. De bor nu i Stockholm.
    Sedan kanske jag ska säga att jaginte är såjätteduktig. Det är för att orken tryter som jag försöker sprida ut allt julstök och samtidigt njuta under tiden.
    kramar

    SvaraRadera
  16. kajsastina, man ska ta det i sin egen takt och inte bry sig om hur tidigt eller sent andra startar eler hur mycket dom gör. Och nu när man är lite äldre kan man plocka russinen i kakan och välja ut det som är roligast.

    SvaraRadera
  17. Tack för din kommentar på mmin blogg. Jag kommenterar inte kommentarerna. Jag ser att en del gör det, däribland du. Man kan få en bra dialog men jag har inte tid att göra så.
    Jag tyckte ditt svar hos mig var så bra. Du beskrev hur det var på 70-talet. Håller med om en hel del. Det där med bilen utan säkerhetsbälte - ja, det var bara så. Vi hade en liten folkvagn och åkte till Jämtland eller Skåne 2 ggr varje år. Barnens far storrökte och pojkarna hostade och jag grälade - nostalgi var det inte. Jag var inte hemmafru och blev nästan mobbad av hemmafruarna i radhuset vi bodde. Ja, din kommentar väckta minnen - tyvärr inte bara nostalgiska.
    Men du, de där mysoverallerna var bra gosiga.
    Nostalgi på riktigt har det varit kväll. Vi har varit på julkonsert med Glenn Millers orkester.
    Kände att jag ville skriva det här till dig fast det kanske inte passar in i mönstret.
    Gonatt eller kanske gomorron till dig.
    Viola

    SvaraRadera
  18. Viola, jag känner att jag gärna vill svara på kommentarerna. En del svarar på den andres blogg och andra svarar inte alls, så jag tycker inte att det finns något särskilt mönster. Det är bara roligt att få kontakt med andra, hur det sker är mindre viktigt.

    SvaraRadera
  19. ...lite kuttrasju på tu man hand....

    SvaraRadera