En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 14 december 2010

Pärlor

Det kom ett brev med posten i dag. Ett stort vadderat kuvert med en rosett på. Adresserat till mig. Som tur var stod det skrivet i ena hörnet att det fick öppnas före julafton. Inuti låg Karina Johanssons debutroman, signerad av författaren. Till Cici! Karina Johansson, stod det.

Brevet kom från Marianne och Gino på Solängen, två personer som jag aldrig har träffat i verkliga livet, men Marianne har en blogg, Solängen som jag följer och läser med största nöje. Hon arbetar som tågklarerare och Gino är lokförare, och i bloggen berättar Marianne med stor humor bland annat om jobbet, livet på landet, jakt och inte minst om sin käre Gino.

Jag blir så glad över att det finns så rara och fina människor och det känns som jag vunnit högsta vinsten på ett lotteri. Tack snälla söta Marianne och Gino!

Det här med böcker är ju lite av en passion, i alla fall för mig och jag har faktiskt kvar den första boken jag fick, den som var bara min. Det var (som jag skrivit om förut) Gösta Knutssons "Nalle Lufs och Skrutten". Boken om Pippi Långstrump, den första, är nog bok nummer två i mina ägor, även den bevarad.

Jag har svårt att tänka mig ett liv utan böcker och skulle det nu bli så att synen försämras med åldern, så finns det ju talböcker att ta till. Dom börjar väl vara ganska många nu, även om det är begränsat jämfört med "riktiga" böcker.

Man kan också följa hur en bok blir till genom att författaren lägger ut kapitel för kapitel på sin blogg. Då har man tillfälle att tycka och kommentera under arbetets gång. Hemskt roligt! Just nu pågår ett sånt arbete på bloggen Stjärnkraft i skärgården där Nina lägger ut sin roman "Livet leker, liket lever", en vansinnigt rolig berättelse. Mer säger jag inte, ni får gå in och läsa själva. Jag ser just att kapitel 33 hunnit komma ut.

Eftersom temperaturen här verkar ha hakat upp sig runt minus 20 passar det ju bra att varva julförberedelserna med bokläsning. Kanske med ett glas vin till.





14 kommentarer:

  1. Håller med om att böcker är mycket viktigt i livet, så också vatten....fasar för att bli utan vatten så här års!
    Önskar att vattentrycket återgår till det normala under natten....

    SvaraRadera
  2. Inger, jag kände redan då jag kom hem från vattengympan vid halv två att det var svagt tryck och hann fylla några kastuller innan det försvann helt. Det är inte helt lyckat att vattnet försvinner när det är så här kallt.

    SvaraRadera
  3. Oh, shit! Är ni utan vatten däruppe?! *skakar på huvudet* Inte bra! Håller tummarna för att det löst sig, för annars är det ju snudd på katastrof vid den här tiden på året.

    Tack för fin "marknadsföring", Cici! Som du vet betyder det jättemycket för mig att någon läser och kommenterar. Det bidrar mer än du anar till att föra berättelsen framåt!

    Slutsnackat. Nu ska jag hugga tänderna i kapitel 34, som kommer att kräva sin kvinna för att "hamna på rätt" ;o)

    SvaraRadera
  4. Vad mysigt att få en bok på posten från en bloggvän, det fick jag faktistk oxå för några veckor sen!
    En bra bok är en underbar vän i några timmar, läsar väldigt mycket i perioder och älskar det. Vissa böcker går inte att lägga ifrån sig och det är underbart.

    SvaraRadera
  5. Utan böcker skulle jag inte klara mig länge. Och vet du att talböcker behöver du inte vänta med till ev synnedsättning. Jag har en grannfru som skrapade hela huset med hjälp av spännande deckare i örat.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Nina, vattnet verkar vara igång igen och faran är över för den här gången. Det är bäst att du ser till Solveig ordentligt nu när hon har utmanat ödet som hon gjort!

    SvaraRadera
  7. Malin, böcker är en stor del av mitt liv. Liksom hundar. Näst efter familjen då förstås.

    SvaraRadera
  8. Ölandsvindar, det är inte ofta jag lyssnar på talböcker, kanske mycket beroende på att jag lyssnar på P1 en stor del av dagen. Men där finns ju radioföljetongen kl 11.35, just nu "Mannen utan egenskaper" som jag försöker följa när det finns möjlighet till det.

    SvaraRadera
  9. Härligt med böcker. Tack för tipset om Stjärnkraft. Just nu läser jag Torgny Lindgrens Minnen. Varvar den med julstök, vill inte att den ska ta slut.

    SvaraRadera
  10. Jag håller med om att böcker är livet. Med en god bok är man aldrig ensam! Ofta föredrar jag till o med att läsa böcker framför att träffa människor som jag inte har något gemensamt med.
    Tack för tipset om bra läsbloggar. Ska gå in och kika. Otroligt att du har fött barn på S:t Eriks sjukh. Jag har bara bott i Sollentuna, kStockholm i tre år, så jag vet ingenting om hur det var förr. Har ju arbetat som lärare på gymnasiet i Köping i 20 år. Dessförinnan b odde jag i Umeå.
    Ha en skön kväll
    kram

    SvaraRadera
  11. epsilon, jag vet att Nina blir jätteglad över flera läsare, gärna sådana som lämnar kommentarer till romanen.
    Att man inte vill att boken ska ta slut är ett bra betyg.

    SvaraRadera
  12. kajsastina, du har hunnit förflytta dig genom åren ser jag. Det har jag också men åt motsatta hållet. Stockholm i dag är inget som lockar mig, det var nog en lugnare stad på många sätt då jag växte upp.
    Nu lockar "Morden i Midsomer".

    SvaraRadera
  13. En fängslande bok och ett glas rött är en oslagbar kombination när vintermörkret råder. Hoppas du hittar små stunder att njuta i julstöket.

    SvaraRadera
  14. Marianne, det är inte helt fel under varma sommardagar heller.
    Nog är det stökigt alltid! Jag får väl se om jag får någon rätsida på det här.

    SvaraRadera