En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 8 januari 2011

Att gå i någons fotspår

Att gå i någons fotspår är  ett uttryck som är ganska vanligt och inte särskilt svårt att förstå. För det mesta menar man  att exempelvis en son eller dotter väljer samma yrke som någon av sina föräldrar, eller kanske att dom ärvt en begåvning och talang från en av dom.

I dag har jag gått i grannens M:s fotspår. Jag såg från mitt köksfönster hur hon var ute och pulsade nere på lägdan i sällskap av familjens två hundar. Det såg ganska jobbigt ut. För henne alltså, inte för hundarna som glatt skuttade omkring i snön.
Någon timme senare skulle jag ut med mina egna lurviga vänner och valde då att gå samma väg som min granne. Även om en skoter hade kört en vända på stigen så blir det inte mycket till underlag eftersom snön hela vintern har varit så kall så den packar sig inte utan rullar bara runt. När jag tagit mig fram några meter tänkte jag att jag bara skulle gå ner till bäcken, men då jag kom dit såg jag att grannen minsann hade orkat fortsätta  och inte skulle då jag vara sämre.

Först när jag gått över Hundtjärnbäcken uppe vid Hundtjärn upptäckte jag att hennes fotspår hade upphört och jag kunde med gott samvete säga att jag hade i alla fall gått tre meter längre än hon och vände därför på klacken och påbörjade den vingliga färden hemåt.

En som i sin tur gått i mina fotspår hela vägen hem var Helen. Man kan ju förstå att det blir jobbigt till slut för en som har en mankhöjd på ca 25 cm att ta sig fram i lössnön, men det verkar inte så himla kul att gå i mattes fotspår heller och få all snö som skvittrar upp från hennes stövlar rakt i ansiktet. 


Om man skulle komma på idén att påstå att dessa kottar går i sin mammas fotspår, frånsett då att granar inte har så mycket till fötter, bara rötter, så gör dom antagligen det. Det roliga med dom här kottarna var att det bara var babykottar. Dom var på sin höjd en centimeter långa och det kryllade av dom på den grangren som hängde ner över stigen.

  
Tja, jag får väl återvända till platsen när jag är sisådär 120 år och se vad det blev av dom.


   

19 kommentarer:

  1. Ibland kan det vara bra att någon går före och liksom peppar att gå några steg längre, men visst var det väl härligt ändå fast det säkerligen var jobbigt.

    SvaraRadera
  2. Tant Björn, det har man ju fått lära sig då man tittat på skidåkning på tv, att man ska ha någon före sig som spårar och håller uppe tempot!

    SvaraRadera
  3. nähä... se på den lilltassen :-)

    vackra bilder, igen...

    Kramar <3

    SvaraRadera
  4. Jobbigt att pulsa men härligt. Vi pulsade runt med svåger och svägerskas pumi. Men nu har det regnat och är plusgrader.

    SvaraRadera
  5. Pennelina, det var ett rart uttryck. lilltassen.

    SvaraRadera
  6. epsilon, i dag har vi nog en av de minst kyliga dagarna i vinter, -4, däremot snöar det fortfarande och plogbilen lyser med sin frånvaro. Nu får man pulsa även på vägen om man vill sig fram.

    SvaraRadera
  7. Vilken mysigt inlägg! Jag har själv varit en så inbiten stugsittare de senaste dagarna, att jag med milt våld lirkade med mig lilla A på en promenad på e.m. idag. Här har det varit plusgrader sedan igår, så du kan tänka dig vilket väglag det var, så här i stan som vi bor ... :o/ Faktum är att jag borde ha satt på mig broddar, men dem glömde jag som vanligt hemma i hallbyrån. En annan lösning hade varit att släpa med sig en egen hink med sand, för stan har definitivt inte varit ut och halkskyddat under veckoslutet.

    Nu dags för husmorsbestyr, dvs middag. Ha en trevlig söndagkväll!

    SvaraRadera
  8. Nina, jag måste säga att jag föredrar snön före isen. Man spänner sig i hela kroppen när det är halkigt på vägen och det kan nog vara värt besväret att sätta på sig broddar och gärna ta ett par stavar också. Bra att ni kom hem helskinnade i alla fall.
    Vi ska nog snart börja med middagsmaten snart, kotletter men potatis, brynta grönsaker och gräddsås, men vi åt en sen lunch så än kurrar inte magen.

    SvaraRadera
  9. mats i träsket9 januari 2011 19:04

    Hade som måsättning hålla uppe ett par promenadvägar med skoter, men fortsätter snöandet så här fär man nog kasta in handduken!! Svårt få det frysa till med, men det ska nog bli så småningom.

    SvaraRadera
  10. Mats, det är inte lätt i detta väder att fixa ett skoterspår. Du kanske skulle ha en vattenspridare monterad baktill, vore det nåt?
    Skämt åsido, ingen blir gladare än jag för de skoterspår som blir, särskilt nu i löptider. Det är inte så lyckat att promenera mitt framför näsan på hanhundarna. Inte för att dom inte vet precis vad klockan är slagen och var någonstans, men ändå.

    SvaraRadera
  11. Det är bra om den som spårat har stora fötter och korta steg, då blir det lättare att ta sig fram..

    SvaraRadera
  12. Tant Grön, nu talar erfarenheten ser jag! Själv brukar jag släpa fötterna för att liksom plöja en fåra för Helen. Cilla ligger i regel en bit före och hennes stämplar är inte mycket att ha i detta sammanhang.

    SvaraRadera
  13. Haha, vad underbart att du liksom var tvungen att inte vara sämre än grannen, jag menar orkar hon så orkar ju du ;-)
    Men detta pulsande är verkligen inte roligt, fast motion får man ju.
    Sv. Förklarat i dagens inlägg vad klartecknat är.

    SvaraRadera
  14. Malin, det gäller att hänga med ungdomen!

    SvaraRadera
  15. ... Man skulle kanske kunna säja att "Nu har Cici gått för långt"? :-)

    SvaraRadera
  16. Marianne, mitt i prick! Det kändes så i benen i alla fall.

    SvaraRadera
  17. Oj då, min kommentar kom bort! Men lycka till med solandet! Här nosade jag på solen idag under promenaden hem från basargruppen, så det går åt rätt håll :-D.
    kram

    SvaraRadera
  18. KajsaStina, sent omsider hittade jag din kommentar. Tack för den.

    SvaraRadera
  19. Hej Cici,
    Du har tydligen också gjort uppehåll i bloggandet. Jag var så dum och tog bort min blogg helt. Det kändes just då att jag inte kunde skriva fritt i den då jag fåttkommentarer från en avlägsen släkting. Nu har jag påbörjat en ny blogg, i och för sig kul att bygga upp igen. Jag saknade kontakten med bloggkompisarna och det var en viktig social bit för mig som försvann. Hoppas du står ut med snön. Här har solen strålat från en klarblå himmel idag - 10 gr.
    Ha det gott!

    SvaraRadera