En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 13 januari 2011

Att suga på orden

En dag full av inget och allt. Det enda värt att rapportera skulle vara att jag tog skidorna när hundarna skulle ha sin skogspromenad. Antagligen har jag en förkylning på gång i kroppen och det kändes inte lockande att plumsa i djupsnön, men hundarna behöver få springa fritt en stund varje dag, så då fick det bli skidorna. I fjol vintras kom dom aldrig på mina fötter av någon anledning, men i vinter måste jag skärpa mig lite.
Jag brukar påstå att jag åker inte skidor, jag går på skidor och i dag stämde det verkligen. Om man sjunker ner så där 30 cm för varje gång man trycker ner skidan så säger det sig själv att det inte går särskilt fort. Dessutom, varför jäkta, jag hade gott om tid och ingen större lust att bli svettig.
Det var dessutom ingen ide att försöka skjuta på med stavarna eller ta stöd mot dom, för tryckte man till så for dom ner med halva sin längd innan det tog stopp mot fast mark. Därför var det också en anledning till att ta det lugnt så att jag inte tappade balansen, för det är inte lätt att kravla sig upp om man en gång sjunkit ner i 60 cm lössnö. 
   Med Cilla springande framför och Helen traskande bakom i ett av spåren tog jag mig upp till Hundtjärn innan vi vände hem igen. Det fastnade en hel del snö i tassarna på Cilla och rätt som det var blev det tvärstopp för snörensning. Tur att jag inte hade så hög fart då. Frisk luft fick vi och hem kom vi så småningom.


Vissa böcker är skrivet på ett sätt som gör att ögonen far över texten i en rasande fart, det går fort, fort, man nästan snubblar över orden. Torgny Lindgrens böcker är absolut inte skrivna så. Hans böcker läser man långsamt, man suger liksom på varje ord, smakar en stund på dom innan man sväljer. Jag kan nästan höra honom själv, hans dialekt, hans betoningar. Jag vet ingen annan som skriver som han, han har ett väldigt personligt skrivsätt.

Hans senaste bok "Minnen" fick jag i julklapp av mina kloka hundar (!) och den är på 214 sidor och utgiven på Norstedts förlag. Det ska föreställa ett slags memoarer skrivna på beställning av förlagsredaktören, men som vanligt flyter fantasi och verklighet ihop. Denna gång finns det inte en sammanhängande berättelse utan det är brottstycken ur författarens liv, eller skrönor om ett liv han levt. Den har en vemodigare ton än vad hans böcker brukar ha och ibland skymtar det fram att det kanske är hans sista.  

Jag tycker att Torgny Lindgren är en mycket stor författare.

  
   

21 kommentarer:

  1. Hujedamej, så mycket snö ni har - man blir ju rent trött bara av att se det på bild :o/

    Så fint du skriver om Torgny Lindgren! Än så länge har jag inte läst någonting alls ur hans produktion, men efter dina ord här i bloggen blir jag ju mer eller mindre tvungen.

    Kanon att du fick ordning på LinkWithin :oD

    SvaraRadera
  2. Näe, för mycket snö innebär en himla massa bök, det inser jag. För att skidåkning ska bli något så när behaglig så kan jag tänka mig att det krävs spår med hårt packas snö där man lätt glider fram och där får väl inte hundarna följa med. Här hemma blir dom galna skidåkarna och människor eller hundar går i deras spår vilket innebär att vi helt plötsligt inte kan gå på våra vanliga ställen...

    SvaraRadera
  3. gammaldags stavar med stora trugor och bredare skidor som förr i världen behövs ju när man vill åka ospårat. Men var får man tag på sånt? Här nere har vi stenhårda spår efter töväder och spårsläde = fint glid. Trots detta himla jobbigt att ta sig upp om/när man vurpar.
    Har också läst Minnen, vemodig bok, inte alls som andras självbiografier och tyvärr verkar det ju bli hans sista. Lyckliga Stärnkraft som har alla hans böcker kvar att läsa.

    SvaraRadera
  4. Nina, nu blev jag verkligen förvånad!
    Jag tycker du ska börja med att läsa "Merabs skönhet", om du nu tänker läsa något av TL. Sen skulle det förvåna mig om du inte är fast. Men alla kan inte gilla allting, så den dan du har läst en TL ska det bli jättespännande att höra vad du tycker.

    SvaraRadera
  5. Malin, jag känner igen det där från den tiden jag bodde i stan. Jag vet att de som håller kommunens skidspår jobbar jättehårt med att hålla dom i ordning, så dom spåren skulle jag aldrig få för mig att beträda. Här ute på landsbygden gör vi lite som vi vill, men om jag skulle se att någon har dragit upp ett enkom skidspår då går jag naturligtvis inte i dom.

    SvaraRadera
  6. epsilon, jag gick in på google och hittade en sportaffär som har stora trugor: http://www.northsport.se/category.html/trugor

    Jag tror att Nina kommer att ta sig en titt i någon av TL:s böcker, det känns som ett måste när man är litteraturintresserad.

    SvaraRadera
  7. epsilon, det finns många fler som säljer stavar med stora trugor, bl a www.whiteplanet.se som har stavar med kringlor.

    SvaraRadera
  8. Du är välkommen att åka på "våra spår"....
    Jag gillar också Torgny Lindgren, måste skaffa den här boken, jag har ju inga hundar....

    SvaraRadera
  9. Jag längtar jättemycket efter att åka skidor på plan yta.Jag brukar åka ut på havsisen i böviken.men nu har det varit två vintrar som det inte blivit,å knappast i år heller för nu blir det op av mitt knä i år.Har läst några av TLs böcker han är en bra författare.

    SvaraRadera
  10. Inger, du får så gärna låna mitt ex om du vill. Den är ledig.

    SvaraRadera
  11. Stickmamman, jo det ska helst vara ganska plant, i alla fall inga branta nedförsbackar. Du får väl satsa på nästa vinter när du har nytt knä, det kommer nog snö då också.
    Eftersom han sitter med i Svenska Akademin så är det nog inte bara vi i Västerbotten som gillar TL.

    SvaraRadera
  12. Tack för tipsen om trugor. Moderna grejer, förstod först inte vad jag såg. För mitt inre såg jag bamburingar och konstfärdig flätning i läder.
    Min svärfar hade såna, stora som tallrikar. Skulle man kanske sparat.

    SvaraRadera
  13. Har varit ifrån datorn har tappat sugen. Förr itiden såg inte stavarna ut som nu, jag tyckte att de inte sjönk ner så mycket då. Jag har nog inte åkt skidor på väldigt länge märker jag. SELMA

    SvaraRadera
  14. att vara en stor människa är - som jag ser på det - nog själva förutsättningen för det du säger cici - om ej den enda förutsättningen - så iaf en - så som jag ser det - ganska så stor förutsättning - det är ju ur detta - att vara människa - egentligen allting emanerar... (ps: själv har jag ej läst en enda bok av torgny lindgren - men jag tror mej ändå ha förstått på ett ungefär vem han är som människa...)(häromjulen läste han dikter som jag lyssnade på i lucköppning inför julen - dn - och jag sände ett e-mejl och tackade därför - för hans uppläsning var så bra - jag har oxå hört honom i flera tv-program och varje gång har jag fått ett intryck av honom som en sympantisk människa!)

    SvaraRadera
  15. 'sympatisk människa' - ej 'sympantisk'...

    SvaraRadera
  16. Minnen står på min läsasnarast önskelista. Torgny är en fantastisk författare.

    SvaraRadera
  17. Selma, hoppas att du snart hittar den tappade sugen och kommer igång igen med ditt bloggande!
    Stavarna som vanligtvis säljs i dag är det nog tänkt att man ska skynda sig fram i färdigpreparerade spår, inte egengjorda spår i lössnö. Men det finns stavar med större trugor och till och med sådanan med kringlor på, om man söker lite på nätet.

    SvaraRadera
  18. Marianne, jag tror också att Torgny Lindgren är en sympatisk person, men däremot är jag inte så säker på att alla stora konstnärer är stora människor. Det finns nog skitstövlar där som överallt annars.

    SvaraRadera
  19. Tant Grön, roligt att höra att även yngre läsare uppskattar honom. Även om du råkar höra till kärringskolan.

    SvaraRadera
  20. Hej Cici
    Jag har läst några av Torgny Lindgrens böcker.. De ger mig många funderingar. Säkert kommer jag att läsa fler av dem.
    Nisse

    SvaraRadera
  21. Nisse, hoppas att du kommer att läsa flera och att du gillar dom!

    SvaraRadera