En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 13 februari 2011

Kortminne

Av olika anledningar har det inte blivit något inlägg på denna blogg på flera dagar. En orsak har varit att jag inte har tyckt mig ha något att skriva om, för det har inte hänt något.

När jag så i kväll bestämde mig för att tömma kameran på bilder upptäckte jag att det faktiskt hänt både det ena och det andra sen det senaste inlägget, som skrevs i torsdag.

På fredagen var det planerat att sonahustrun och barnbarnen i Staan skulle komma till oss, eftersom dom har hantverkare i huset som både väsnas och släpper in kalluft. Tyvärr blev barnens mor sjuk i feber, men sonen skjutsade hit barnen innan han själv for till jobbet.

Det blev en trevlig dag med snälla och lite småbusiga barn. På förmiddagen tog vi sparken upp till Byagården i ett ärende. På grund av kylan var det inte riktigt upplagt för några längre turer. Men inomhus hos oss fanns ritmaterial och en massa legobitar, för att inte tala om alla böcker, så brist på sysselsättning led dom inte av. Efter lunch var vi i alla fall ute en stund och härjade bland snöhögarna i kylan. Efter middagen kom sonen och hämtade hem sina guldklimpar.
Själv fick jag en lugn och skön kväll när K gett sig av på den månatliga herrbastun. För att riktigt fira den stundande helgen tryckte jag i mig en kokosboll och ett glas Irish Creme.
Lördag fömiddag var det måttligt kallt. Det gick i alla fall att gå i skoterspåret utan att hundarna fick kramp. Den här gången tog vi spåret västerut över Sörträsket.
På träskets norra strand ligger byns enda jordbruk.

 Lite längre bort på norra sidan har vi, bland ett flertal gårdar, "Haralds". Nu är det många år sen Harald fanns i livet, men gården går fortfarande under det namnet. De nuvarande ägarna bor numera i Stockholmstrakten.
  På södra sidan Sörträsket har vi ett hus vars ägare flyttade upp hit från södra Sverige. Det var för övrigt här, hos den skrattande polisen, det senaste bastuslaget utspelade sig. Vissa rykte förtäljer att en av bastudeltagarna, med rötter från Finland, ångade upp bastun så hårt att övriga deltagare fick bråttom ut för att svalka sig.

På hemvägen fick vi följe av tibben Morris som glad i hågen ville idka umgänge med Cilla och Helen. Det hade han inte mycket för, så här när löptiden är över, tikarna nätt och jämt tolererade honom och då vi kom fram till hans hus jagade dom in honom där.
Söndag morgon.
Vi vaknade till en ny kall dag, det var väl runt -20. Att morgonpromenaden med hundarna går i rask takt då, det är säkert. Jag släppte Cilla så att hon skulle få springa av sig lite på ett skoterspår som gick från vägen, men efter en rusch blev hon stående och glodde på mig och Helen som stod kvar på vägen. Sen började hon lunka tillbaka men fick sån kramp i tassarna att jag ett tag trodde att jag skulle bli tvungen att ge mig ut i det mjuka spåret och bära tillbaka henne, men efter mycket lockande och hejande lyckades hon komma upp på vägen igen, kraftigt haltande. Väl på vägen släppte krampen och vi skyndade oss hem och in i värmen.

Man skulle kanske gissa att ett stort djur irrat omkring i  snön,men det här är spår efter skolbarn som haft tid över då de stått och väntat på bussen.

Nej, det går inga ånglok genom Norrlångträsk, det bara ser ut så när det eldas hårt i kylan.
 
Kvällskissningen är avklarad, hundarnas alltså, men vi drog oss länge innan det bar av ut i den 28-gradiga kylan. Och det ska visst bli ännu kallare i natt och måndag morgon. Kan man lära hundar att gå på lådan?





   

15 kommentarer:

  1. Jag ertappade taxen i kattlådan i går, inte vet jag om han hamnat där av misstag eller om han börjar tro att han är en katt, lite senildement som han är? Han tycker inte om den här kylan så det kan ju vara så att han försöker bli innehund.

    SvaraRadera
  2. Det blev ju ett trevligt och långt inlägg!

    SvaraRadera
  3. Du får väl träna dem. Jag hade en kompis vars katt kissa o baja i toan som människor gör, men den kunde inte spola. sedan drack den bara vatten direkt under kranen.

    SvaraRadera
  4. Ja du ser! Det är tur att vi har våra fotosamlingar så vi minns vad som har hänt. Här har vi tittat på snöovädret flera gånger den här vintern. Hur såg det ut i feb 2010? Man kommer inte ihåg men när vi tittar på bilderna så hade vi dubbelt så mycket snö då.
    Kram på Alla Hjärtan!
    Kerstin

    SvaraRadera
  5. Hej och hå vad det orkar vara kallt hos dig! Fast det tar sig här också - åt fel håll, enligt min mening. Inatt var det under -20 och lilla A tyckte det var kallt att gå till skolan imorse, även om det då hade stigit till hela -18. Men jag fick ändå lov att ta fram bisterrynkan mellan ögonbrynen för att övertyga henne om det kloka i att skruda sig i öronlappar.

    Dagen har gått totalt åt pipsvängen idag. Jag borde ha ägnat mig åt att författa en krönika till inkommande lördagstidning, men allt möjligt annat har tagit tid istället. Nåväl, det är ny dag imorgon och så tillvida gör det inget att det är kylslaget där ute. Desto angenämare att sitta inne och skriva ;o)

    Skickar en trådlös hjärtedagskram som tack för "guld- och silverregnet" och hoppas den inte fryser fast på vägen ...

    SvaraRadera
  6. Taxar kan vara lite frusna av sig och han har väl blivit gammal och klok. Mina tokfior går knappt ut och kissar på gården om inte jag följer med. Det blir åter en kallnatt ser jag. Det är 29 minus just nu. Huvva!

    SvaraRadera
  7. Inger, ibland kan man babbla på om ingenting, men barnbarnen är ju ofta inspirerande. Och roliga grannar.

    SvaraRadera
  8. Selma, jag tror banne mig att jag ska börja träna dom för i kväll blir det visst ännu kallare.

    SvaraRadera
  9. Ölandsvindar/Kerstin, jag skulle nästan vilja kalla min kamera för min dagbok. Den har kommit att fylla den funktionen. Egentligen är det makens kamera som han har fått av mig, men han är inte så bra på det där med tekniska småprylar, inte att fotografera heller. Belysningsstolpar, vindsnurror och broar kan väcka hans fotointresse men inte så mycket annat. Men jag har gjort ett byte; han får ha min båt så har jag hans kamera.

    SvaraRadera
  10. Stjärnkraft/Nina, hoppas att dotra behöll lapparna kvar över öronen även sen hon försvunnit ur mammas stränga blick. Som tur är, är det mode här bland ungdomen att bära stora tjocka vintermössor. Kan behövas när det är närmare 30 grader kallt, som det är just nu.
    Jamenvisst kom hjärtedagskramen fram, trots kylan. Tack för den, den värmde.

    SvaraRadera
  11. Hej rara Cici!
    Sorry att det var så längesedan jag kommenterade =( men det har känts lite trögt ett tag, med det mesta faktiskt.
    Tusan va kallt och snö ni har då! Då är det rena värmeböljan här, om man jämför. 5-10 minus och görlite snö kvar!

    Cici & Marianne: Om jag hade hittat min hund i katt-lådan/toaletten, så tror jag tyvärr att han skulle ätit upp kattskiten...
    Men jag har ingen katt som tur är!

    Varm Kram!

    SvaraRadera
  12. Va glad jag blev att du vågade dig in på Oumberliga bloggen! Vill verkligen skicka en "Alla Hjärtans Dag" hälsning till dig med!
    Finta bilder verkligen och trevligt inlägg...undrar om jag skulle kunna knåpa ihop ett sådant! (ler)
    Ha nu en fin kväll det lilla som är kvar!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
  13. Hmm...finta bilder...vilket ord...skulle vara fint tagna bilder, men det förstod du ju! (ler)
    Kram Peter!

    SvaraRadera
  14. Gökboet, så kan det nog vara för alla och envar emellanåt, trögt. Ibland funderar man kanske tilloch med varför man håller på med det hrä - kanske ska man lägga av...Men så händer det något och man blir sugen igen på att skriva och kommentera.
    OM, jag hade haft en katt med låda, skulle jag garanterat behövt ha lådan på ett ställe som inte hundarna kom åt.

    SvaraRadera
  15. Oumberlige Peter, eftersom vi lever i helt olika världar blir text och bilder därefter. Dina texter är verkligen så skarpa och egenartade, så jag skulle vilja säga att du är Peter den oefterhärmelige.

    SvaraRadera