En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 10 februari 2011

Lidträskbesök, änglar och sol

Besöket hos Ingersord som var tänkt att äga rum i går blev inställt på grund av ett oplanerat, men trevligt, besök här i stugan. Det trevliga var personen som kom, ärendet hade att göra med byns bidragsansökan för bredband, så det var väl inte direkt trevligt, men ett måste.

När besöket var över var det hög tid att gå ut med hundarna och eftersom vädret var strålande, frånsett lite blåst, och temperaturen endast 12 grader, gjorde vi en lite längre tur i skogen och följde skoterspåren till Lidträsket, en lite större sjö bortanför Hundtjärn. Där finns det ett ganska stort antal sommarstugor, men denna tid på året är dom förstås tysta och tomma.

 Hundarna gjorde sina turer ut i lössnön och det tog ett tag innan jag förstod varför dom snodde runt som om dom letade efter något. Det var fågelskit dom hittade och mumsade i sig. Naturligtvis inte något som kråkor eller talgoxar lämnat utan skogsfågel.

Framme! Bakom stugorna skymtar Lidträsket, där som mina söner som små gick i simskola en sommar som var så kall att barnen aldrig kom sig ner i vattnet utan fick nöja sig med torrsim på land. Vattnet i Lidträsket är mycket kallare än det i Hundtjärn och därför badar vi bybor hellre vid vår egen lilla sandstrand. Om vi inte slår på stort och far till Byske havsbad, förstås.
 Däremot har jag förstått att Lidträsket vintertid är ett populärt pimpelställe för fiskeintresserade. Tack vare att en av grannarna ofta åker dit med sin skoter får vi utmärkta skoterspår att gå i då vi ska rasta hundarna. 
Här finns, med norrländska sommarstugemått mätt, slott

 och här finns kojor.
 Det finns röda medelstora stugor
 och det finns bruna som byggts ut och till efterhand så att de numera ser ut som radhuslängor.
 Jag undrar just om det är ont om parkeringsplatser mellan tomterna eftersom ägaren till detta "Trollebo" satt upp en hotfull skylt. Eller också försöker han/hon bara vara rolig.
 En sista titt på området innan vi vänder åter till skoterspåret i skogen.
När vi hunnit in i skogen en bit där vi slapp vinden, trampade jag upp en plats och gjorde en sittplats men mina prima skinnvantar som underlag. Där satt jag och hundarna och kalasade på en av de saftiga, grekiska navelapelsiner som finns i handeln nu.
Sen fick Helen prova att sitta i kånken en bit på hemvägen, vilket hon inte hade något emot. Efter drygt två timmar var vi hemma i stugvärmen igen.



I dag kom jag mig till Ingersord i alla fall och fick smaka på hennes jättegoda släta bullar till kaffet. Vi satt en god stund vid köksbordet och diskuterade, både om det ena och det andra. Jag fick se hennes vackra mormorsfilt som hon virkat, en sån som Stjärnkraft/Nina har gjort, fast denna var i andra färger, och det gjorde mig riktigt virksugen.

Och så fick jag äntligen en pojkängel att sätta upp ovanför makens sida av sängen. På min sida hänger redan en flickängel.  Tänk vad en del är begåvade både med fantasi och skickliga händer.

På eftermiddagen bar det av till Solrummet. Denna gång var det svägerskan och jag som for. Vi var överens om att det var ovanligt varmt i Miami i dag. Det kanske berodde på att vi hade den sista tiden och rummet hade bivit ordentligt uppvärmt av föregående besökare.

Nästa vecka har jag tid på onsdagen och det blir nog det sista besöket för vintern, för nu börjar den riktiga solen stå så pass högt på himlen att man kan slänga ut ett par renskinn och sätta sig vid söderväggen och njuta av det naturliga ljuset.




 
   
    

14 kommentarer:

  1. "Ihanaa!" skulle finnen säga, och då mena: "Härligt!" Apelsiner i solskenet en vacker vinterdag, det är barndomsminnen om något.

    Den senaste laddningen jag köpte kollade jag aldrig ursprungsland på. Det var korkat, för de har visat sig vara både torra och träiga. Antingen måste man pressa ur den fjuttiga saftmängden eller helt enkelt filea klyftorna, för skinnet runt varje klyfta är såväl tjockt som segt. Blä!

    Det är märkligt det där med hur vissa hundar är helgalna i att äta sk-t. Min gamla golden Selma åt det som en unge äter smågodis; plockade t.ex. noggrannt upp varje liten kattlort hon kunde hitta på gården. Den senaste vovsingen, Ruffa, var helt ointresserad och det var jag tacksam för. En våt, lerig och vildögd spinone italiano, som dessutom gick under smeknamnet Träskmonstret, behöver inte lukta bäver ur käften ovanpå allt det övriga.

    Selma åt f.ö. precis allt. Jag brukade faktiskt kalla henne för min mobila hushållskompost. Där gick det mesta igenom: mat, sk-t, nyfångad fisk, bär från buskar och ris, cigarrettfimpar, kapsyler, julmiddagens gladröda pappersservetter osv. Makalöst hur hennes matsmältningsapparat tycktes klara vad som helst.

    Och ni fortsätter att ha svinkallt ser jag. Brrr ... Trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Jag tackar för besöket! Hade ju en del frågor om dina besök till Solrummet men av någon anledning glömde jag bort det. Kan det vara så att vi har alldeles för mycket att orda om när vi ses????
    Vi får väl göra en ny "sittning".

    SvaraRadera
  3. Åh så vackert och härligt. Solrum i all ära men det är ju så fantastiskt när solen kommer tillbaka. och så gott med saftiga apelsiner.

    SvaraRadera
  4. Stjärnkraft/Nina, jag har fått för mig att tikar ofta är värre på detta än hanhundar. Mina nuvarande tikar äter lort från diverse djur, inklusive hundar, då det är fruset. Den varma årstiden är det sånt som kommer från ladugården som föredras.
    Man kan undra om vissa apporterade hundar har missförstått sitt kall. Vi har också haft en golden som stoppade i sig fel saker, men där var det mest fråga om sockar och andra mjuka saker av textil.

    SvaraRadera
  5. Inger, tack själv. Det är bara att du tittar in vid tillfälle. Jag vet att "Antikrundan" har bokat ett besök i Solrummet så intresset sprider sig.

    SvaraRadera
  6. epsilon, solen är verkligen efterlängtad och nu börjar snart den bästa tiden; sol, snö och längre dagar.
    Navelapelsinerna är verkligen fina just nu. Och stora.

    SvaraRadera
  7. En så´n ljuvlig kavalkad med bilder från din vinterpromenad! Precis sådär ska vintern vara. Vit snö, sol och blå himmel, högst 10-12 grader kallt - och så ett skoterspår där både folk och fä kan ta sig fram i lugn och ro...

    SvaraRadera
  8. Beppan, ska det vara vinter föredrar jag absolut kyla och snö än detta slaskande och blåsande som drar över södra Sverige i dagarna.

    SvaraRadera
  9. Oh, jag önskar att min gubbe hade en stor ryggsäck som jag kunde krypa in i och bli hemburen i, när jag blir trött under våra promenader... Änglarna var väldigt fina, är ju lite småtokig i änglar. Vissa är jätteduktiga med handkraft, de har talang för det. Och så har vi bister vinter igen, två dm onödig snö. Är så less på vintern...
    Hulda

    SvaraRadera
  10. Hulda, du får skaffa dig en pulka som gubben kan dra dig i!
    Det är nog bara att gilla läget vad gäller vädret. Vi bor ju ändå så nära nordpolen så det är inte konstigt om det snöar i februari. Vi får vara glada att det hunnit bli ljusare och njuta av det så länge.

    SvaraRadera
  11. Vilken underbar promenad! Måste vara himla bra att kunna gå i alla skoterspår istället för att behöva pulsa, tjejerna måste uppskatta det även dom!

    SvaraRadera
  12. Malin. det var en härlig promenad där vi aldrig mötte vare sig skotrar eller människor. Att pulsa i djupsnön är inget alternativ, därtill ar snön alldeles för djup.

    SvaraRadera
  13. Vilken härlig promenad i ett vackert vinterlandskap! Föreställer mig att det är vackert på sommaren också. Beundrar de fina änglarna, har en själv men inte lika fin hängandes i sovrummet.
    Ha det bra!
    kram

    SvaraRadera
  14. kajsastina, såg först nu din kommentar. Fstän det bara var tio dagar sen känns det som det var en evighet sen vi kunde gå på riktigt långa promender. Kylan har hållit oss fångna.

    SvaraRadera