En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 18 februari 2011

Mot solens upp- och nedgång

Jag kör mot soluppgången denna morgon. Platsen är den så kallade Drängsmarksrakan på Drängsmarksheden. Det är 27 grader kallt.
Vägen mellan byarna Drängsmark och Källdal är kanske 8 km lång och 6 av dom kilometrarna består av en spikrak väg. Visserligen går det lite uppför och nerför med lik förbaskat är den rak. Är man på väg hem efter en arbetsdag kan det vara oerhört jobbigt att köra denna raka, det är väldigt lätt att ögonen börjar gå i kors av trötthet. På den tiden vi hade stugan i Norrlångträsk som fritidsbostad och bodde där sommartid, men jobbade i stan, brukade jag stanna vid Konsum i Drängsmark och köpa en stor glass för att hålla mig vaken på rakan. Det var alltid värst varma dagar.
Jag kan förresten meddela att renarna har kommit till Drängsmarksheden nu, så man kanske ska lägga på fem minuter extra på restiden till stan.
Här har jag kommit fram till motorvägspåfarten, en inte helt angenäm sådan, enligt mig. Man kommer i en uppförsbacke med noll koll på hur det ser ut på motorvägen, och sen har man nog Sveriges kortaste påfart. Särskilt nu vintertid med alla snövallar  är det knepigt. Kommer det en timmerbil med en omkörande bil är det bara att stanna fort som ögat. Här är temperaturen minus 30.



Kåge hamn med Kågesågen. Här verkar det vara full verksamhet av röket att dömma. Man kan ju hoppas att det mesta är vattenånga. I backen som följer höll vi på att köra ihjäl oss för drygt fyra år sen. Det kan du läsa om här. Temperaturen har möjligen stigit i kroppen men inte ute, det är 33 kyliga grader.

Och varför är jag ute denna tidiga morgon i denna kyla? Jo jag är på väg till dessa damer:
Just det! Två små damer fulla med prickar, närmare bestämt vattkoppor. Deras far skulle flyga till Norge för att träna och vara domare i iaidotävlingar där och deras mor skulle på 40-årsbesiktning. Det var planerat sen länge att jag skulle vara barnvakt den där dagen och varför inte passa på att ha vattkopporna när det ändå är så kallt att man inte kan vara ute.  

Det blev en hel del bolibompatittande, mycket ritande, en del spelande (spel) och så läsning förstås. Dagen gick förvånansvärt fort trots innesittandet och vid halv tre bar det av hemåt för min del.

Och vem mötte jag vid Lillkågeträskvändskivan, om inte solen. Men då var hon på väg till andra sidan Tellus.
På hemvägen hade jag stannat till vid ICA i Kåge och köpt ett par riktigt fina entrecoter, bearnaissås och frysta potatiskroketter för att kunna bjuda på en riktigt god middag, lyxig utöver det vanliga. 

"På spåret" och "Morse" får bli kvällsunderhållningen.

 

10 kommentarer:

  1. Tack Cici för intressant läsning och riktigt vackra bilder. Både kylan och stillheten går nästan att ta på!
    Det är väl aldrig roligt att vara sjuk men som du skrev så "passar det ju bra nu" när det ändå är så kallt ute, men stackars ungar!

    Värmande kramar!

    SvaraRadera
  2. Vilka vackra bilder och du beskriver så man nästan känner att man är där. Bra att flickorna får vattkoppor i ung ålder. Här är bara - 10. Jag hade en jobbig dag igår, men nu är jag på gång redan kl 7.
    Ha en skön lördag!
    kram

    SvaraRadera
  3. Smart av de små att bära på Pricksjukan samtidigt!
    Jasså renarna är tillbaka....då ska vi ta det varligt när vi ska köra samma väg idag.

    SvaraRadera
  4. mats i träsket19 februari 2011 09:58

    Tur man inte färdas så ofta den vägen då renarna kommit. Det är ganska intressant för barnens sambos att köra för att se dem, men... På tal om raksträckan mot Drängsmark, den var LÅÅÅÅNG då man körde moppe i ungdomens dagar. Likaså den mellan Skogfors-Bjurselet, men det fanns ju en vacker flicka där i Byske så... Jag cyklade den sträckan ibland, så nåt var det som drog. Hoppas vi får lika fin vår som vintern varit kall nu.....

    SvaraRadera
  5. Skönt att du kunde hjälpa till och behändigt att dom passar på att ha pricksjukan samtidigt!
    Sen så tycker jag det var en mysig avslutning på dagen att köpa med lite lyxmat hem till gubben :-)

    SvaraRadera
  6. Gökboet, när det är så där 30 grader är det nästan så att man kan ta på kylan. Luften blir väldigt tungandad och astmatiker bör hålla sig inne.
    Tjejerna är i sluttampen av sjukan och har nog klarat sig ganska lindrigt undan i alla fall, trots prickarna.
    Varma kramar är inte helt fel dessa dagar, tack för dom.

    SvaraRadera
  7. kajsastina, man försöker ju förmedla sina upplevelser så gott det går.
    Barnens föräldrar hade hälsat på hos grannar där vattkopporna gick för att få det undanstökat innan skolstaren. Och det funkade ju bra.

    SvaraRadera
  8. Inger, det är praktiskt för arbetande föräldrar att tjejerna samarbetar, särskilt som mor i huset också blev sjuk. Dock inte i vattkopporna.

    SvaraRadera
  9. Mats, renarna mellan Segerlund och Selet har varit nog så mycket på vägen i vinter, men där kör man kanske inte lika fort.

    Kan gissa att det var bra för konditionen att ha söta flickor en bit bort, särskilt som det var grusväg på den tiden.

    Du är inte ensam om att längta efter våren nu, och vädret borde slå om snart. Bara det inte börjar snöa en massa igen, för den varan har vi fått nog av.

    SvaraRadera
  10. Malin, nog blev det populärt med den middagen, alltid. I kväll fick han oxsvanssoppa (från burk), vitlöksbaguett och efter en liten paus blir det frossande på grönlandsräkor av den större sorten. Går inte att jämföra med färska, nyfångade, men är nog så goda.

    SvaraRadera