En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 4 februari 2011

Pysslig köprunda

Det blev en stadsresa i dag också. I går var vi fyra stycken som följdes till solrummet och det var inte riktigt läge för att gå och shoppa födelsedagspresenter då.

Solrummet var minst lika trevligt att besöka denna gång. Det var mycket prat och skratt i bilen på väg till stan och likaså när vi kommit fram till Brogården, men i samma stund som man slår sig ner i solstolarna i det starka ljuset är det som om man kopplar av allt. Någon läste en bok, en annan en tidning och två av oss löste sudoku. Men samtalen blev lågmälda och korta, man blir liksom lite loj på ett behagligt sätt.
Nu är i alla fall födelsedagspresenterna inhandlade och inslagna. De små paketen innehåller västerbottensskedar, den ena till lillasyster och den andra till storasyster. Alla tre barnbarnen får en silversked då de fyller år plus då de föddes, men av någon anledning glömde vi köpa en till storasyster som fyllde fem dagarna efter julafton, så hon får sin sked i morgon.

Det stora paketet innehåller flera presenter; en stor påse färglada träkulor i olika modeller, rött resårsnöre att trä pärlorna på, en trubbig sax som klipper sicksack, en förpackning med tejprullar i spetsmönster, en förpckning glanspapper,... jag tror det var allt. Ja visst ja, en karta med håspännen och snoddar i allehanda färger finns också med. Hoppas att grejerna ska roa den nyblivna treåringen.

Sen kunde jag inte låta bli att gå in på Kupan (Röda Korsets second hand-affär) och fynda i bokhyllorna. Det blev åtta stycken denna gång och dom kostar bara 10 kronor styck. Det känns bra att ha en ny hög som ligger och väntar. Jag ska bara läsa de två böckerna jag lånat på byabiblioteket först. Där kommer dessa också att hamna efter det jag läst dom.


 
 

14 kommentarer:

  1. Låter intressant det där med solrummet! Så bra att ni har tillgång till ett sådant. Behövs denna mörka årstid. Några doser med "sol" gör genast kroppen mycket piggare.

    Jag kom hem igår efter att ha fått en månadslång soldos i södra Thailand. Njutit av tillvaron på sköna Koh Lanta. Avslutade med ett par dagar i hektiska Bangkok. Jokkmokks marknad idag - kontraster! - och sedan åter till vardagen igen....

    SvaraRadera
  2. Nå, vad säger du efter dina besök i solrummet? Tycker du att du märker någon skillnad i ork och humör..? *intresserad*

    Det är f.ö. märkligt detta med böcker. Vår Emmausbutik här i Mariehamn har en skild affärsenhet för böcker, serietidningar, tidskrifter osv: Antikvariat Pierre. Där har de mottagningsstopp på beg. böcker mest hela tiden! Mängderna som burits dit har m.a.o. varit så enorma att de helt enkelt inte kunnat bereda utrymme för allt som kommit in.

    Och på varje loppis säljs böcker, böcker och åter böcker. Priserna är ofta löjligt låga och ändå är åtgången usel.

    Jag har funderat rätt mycket på det här fenomenet. Vad beror det på? Har den tryckta boken förlorat sin status eller vari kan man hitta förklaringen? Herregud, jag känner t.o.m. folk som eldat upp sina gamla böcker, när de inte kunnat bli av med dem på annat sätt! *skakar på huvudet i förundran*

    SvaraRadera
  3. Jag har läst någonstans att det är stor skillnad på aktivitet i hjärnan när man läser en berättelse i bokform, respektive tittar på samma berättelse som film. När man läser blir hjärnan aktiv, ungefär som en muskel som arbetar, men när man tittar på film sjunker aktiviteten i hjärnan ner till en nivå som nästan är jämförbar med när man sover.
    Eftersom hjärnan, precis som övriga organ i kroppen, behöver regelbunden träning för vara i form blir alltså våra hjärnor förslappade av filmtittande. En förslappad hjärna får svårare att ta till sig innehållet i en bok varför vi mer och mer avstår från att läsa och istället väljer filmatiseringen av berättelsen, vilket i sin tur... osv.
    Saken blir inte direkt bättre av att televisionen envisas med att påstå att den som är skicklig i frågesport också har en brilliant hjärna. Det är ungefär som att påstå att den som har lärt sig räknebokens facit utantill är en skicklig matematiker.
    Att se en berättelse som film är ungefär som att lära sig facit, man får veta hur det gick, men att läsa berättelsen i bokform gör att man också lär sig förstå sammanhangen på ett helt annat sätt. Man begriper varför det gick som det gick, man förstår varför den och den personen gjorde som den gjorde osv.
    Man lär sig att själv ta reda på svaren istället för att bara lära sig facit.
    Skolan har också ett stort ansvar. Som det fungerar idag går ju inte ungarna i skolan för att lära sig något, utan för att få bra betyg.
    För att få bra betyg gäller det i första hand att kunna svaren, inte att förstå sammanhangen.
    Den unge som börjar fundera över varför det är som det är, som kanske börjar ifrågasätta det som slås fast som sanningar i läroböckerna, som kort sagt försöker använda sin hjärna, kommer obevekligen att få sämre betyg än de som lydigt rabblar upp facit.
    Därför blir vi allt sämre på att ta till oss innehållet i skönlitterära böcker.
    Våra hjärnor blir visserligen hela tiden fullproppade med kunskap men vi blir allt sämre på att förstå sammanhang.
    För den som vill att vi ska jobba som galningar, utan att ifrågasätta varför, och som vill att vi ska konsumera hej vilt utan en tanke på vilka konsekvenser det får för den enda planet vi har att leva på, är naturligtvis det här en bra utveckling.

    SvaraRadera
  4. Hej Cici, jag undrar precis som Sjternkraft/Nina, känns det bra med terapin.
    Jag älskar böcker, men bokhyllan bågnar nu. Jag tillbringar åtskilliga timmar på vårt stora bibliotek, fjärrlånar mycket eftersom jag bygdeforskar om byar i dalarna, hälsingland,värmland. Om jag själv köper nya böcker blir det pocket, som sedan säljs på loppis.
    Det är inga problem hitills att bli av med dem.
    I dag skulle jag egentligen till stan, men det är så trist väder så jag struntar i det, ska gå igenom min släktforskning istället.
    Ha det bra
    monkan

    SvaraRadera
  5. Beppan, jag har förstått att du varit på varmare breddgrader och haft det bra, så det kanske är lite chockartat att möta snön och kylan igen, även om det inte är värst just nu.

    Jokkmokks maknad har jag tänkt många gånger att jag skulle fara till men det har, som så mycket annat, inte blivit av. De få gånger jag har varit där har varit på sommartid. Senaste gången var det mycket varmt och extremt mycket knott. Ingen kunde sitta utomhus och äta fastän vädret var så fint.

    För mig som vägrar flyga, inte är intresserad av att ligga på playan eller sitta i baren har det här med solrum varit en positiv upplevelse. Värme i lagom dos för mig.

    SvaraRadera
  6. Stjärnkraft/Nina, som jag svarade Beppan är jag så här långt nöjd och belåten med solrummet. Jag tror att det är lite för tidigt att efter endast två besök kunna säga om jag blivit gladare och piggare. Något vi som varit där tillsammans är eniga om är att man går ner i varv och avslappningen håller i sig ett bra tag. Bara det att besöket i sig upplevs som positivt gör resan värd.

    Jag har en teori när det gäller det här att det finns så mycket begagnade böcker ute på marknaden och det är helt simpelt inredningsmodet. Det är inte inne att ha bågnande bokhyllor. Det ska vara blanka, gärna svarta, ytor fria från det mesta utom någon enstaka vacker dekoration, så som det ser ut i magasinen och möbelkatalogerna. Vill man ha underhållning hyr eller köper man en film, eller ser på det som tv-kanalerna har att erbjuda. Många av böckerna som säljs i andra hand kommer från dödsbon. Anhöriga är inte intresserade av att ta hand om dom.

    SvaraRadera
  7. Anonym, det är ju intressant det där med läsning kontra film och hjärnans aktivitet och det kan jag faktiskt tro att det stämmer.

    När det gäller dagens skola och att ungarna bara jobbar för att kunna svaren och få bra betyg kan väl det också stämma, det är bara det att det var exakt så när jag gick i skolan också. Man pluggade årtal, kungar och psalmverser, städer, sjöar, åar och knutpunkter på järnvägen. Det gällde att kunna svaren när det blev muntligt läxförhör på kommande lektion, för att inte tala om de skriftliga. Än i dag kan jag när som helst räkna upp Smålands städer om någon vill veta det, men jag vet inte var dom ligger.

    Att vissa lärare dessutom kunde ta till våld för att förnedra den stackare som svarade fel eller skrev med ful handstil, gör inte att jag tror att hjärnaktiviteten blev så särskilt stor på den tiden, snarare blev det nog något av hjärnsläpp många gånger i rena skräcken.

    SvaraRadera
  8. Monkan, som du kanske ser på mina svar till Beppan och Nina är jag mycket nöjd med besöken i solrummet. Bara känslan av att få sitta och vicka på tårna i den solvarma sanden är en höjdare.

    Det är intressant med släktforskning men jag har det så bra att jag har en syster som utför det åt mig.

    Sedan länge har jag en hel bok som min farfar låtit göra på den sidan och han har kommit långt bak i tiden. Men den forskningen ligger en bra bit bakåt i tiden och man kan undra om allting stämmer. Det fanns inga datorer på den tiden han gjorde den. Rolig läsning i alla fall.

    SvaraRadera
  9. Visst var det helstolligt att hålla på och lära sig kungalängder och psalmverser, Cici, men det gällde inte livet. På den tiden kunde du klara dig hyfsat, och få ett bra liv, även om du tänkte själv och inte levererade riktigt de svar läraren ville ha. Efter skolan tog du ett jobb och kunde ge blanka fasiken i fascistoida lärare och småländska städer. Det går inte idag.
    Idag krävs det av dig att du smalnar av ditt synfält och fokuserar på din kommande karriär i stort sett från dagis om du ska ha en chans.
    Klart att allt färre ägnar sig åt verksamhet som breddar deras synfält och får dem att tappa fokus i det läget.
    Jag tror att den sista stora gruppen av bokläsare är de som föddes på 70-talet. De som är födda senare har inte råd att "dra på sig" åsikter som kan tänkas missgynna karriären. Bättre då att vara lite dum men välavlönad.
    Ett skojigt exempel (mitt i eländet) är att se hur de politiska ledarna världen över slingrar sig när de får frågan om vad de anser bör ske i Egypten den närmaste tiden. Att de slingrar sig och undviker frågan beror naturligtvis inte på att de på något sätt skulle ha några skrupler när det gäller att ha synpunkter på ett annat lands angelägenheter. Anledningen är självklart att situationen är så ny att de inte "vet vilket svar läraren vill ha". Alltså vilket svar som bäst gynnar deras egna karriärer. Ett "felaktigt" svar i det här läget kunde ju vara förödande för dem. I första hand är det USA:s åsikt de väntar på.
    Förr i tiden var det bara en liten andel av befolkningen (vi kallade dem strebrar) som betedde sig på det viset.
    Numera krävs det av alla att de tänker som politikerna.
    Klart som korvspad att bokläsandet minskar när det innebär en belastning att bredda sitt synfält.

    SvaraRadera
  10. Vad mysigt att ni åkte tillbaka till ljusrummet, låter spännande.
    Skönt oxå att ha handlat alla presenter, lika bra att passa på kan jag tänka mig när man ändå besöker storstan...
    Egnföretagare...vad skulle man göra då? Tänk att starta upp en turridingsverksamhet med en massa lurviga islänningar, vilken dröm det vore men oj vad det skulle kosta i början och sen så måste ju folk komma oxå... hur är det att föda upp hundar så där långt bort från större städer?

    SvaraRadera
  11. Hej Cici, det är bara Gökboet som tittar in så här på lördagskvällen!
    Jag har läst mycket böcker men har dom senaste åren lånat mest på Bibban. Vet inte vad jag ska göra med alla böcker om jag köper. Kan inte spara fler och har redan gett bort många.
    Det senaste halvåret har jag faktisk nästan helt gått över till ljudböcker. Dom flesta lånar jag på Bibban. Ljudböcker är absolut min grej nu för tiden. I love it!

    Kram och tack för dina alltid så goa kommentarer hos mig!

    SvaraRadera
  12. Anonym, om jag går till mina barnbarn som är mellan 3 och 5 år så skulle jag säga att ingen generation har haft så mycket böcker att läsa som dom.
    Första gången jag var på ett bibliotek var då jag började skolan och utbudet av barnböcker var mycket begränsat. Dessutom både läser och skriver barn mycket tidigare än förr i tiden. Sonsonen som är fyra drar sig inte för att ge sig på ord som dinosaurie eller mercedes, och läsintresset verkar omättligt.

    Det här är ett mycket intressant ämne men det kräver tid och koncentration vilket jag har lite dåligt med just nu.

    SvaraRadera
  13. Malin, jag vet att det finns ett företag som ordnar turridning med islandshästar söder om stan och jag tycker att det finns ganska gott om hunduppfödare. Avstånden är naturligtvis större här men å andra sidan är det glest om trafikstockningar.
    Jag räknar inte mig själv som uppfödare då jag bara har haft två kullar på alla år, så därför vill jag inte uttala mig om hur det är att vara uppfödare här.

    I dag har jag beställt solrummet för denna vecka och nästa. Längtar redan.

    SvaraRadera
  14. Gökboet, ljudböcker fyller nog samma funktion som då man läser själv. Man får ju själv skapa sig bilder och fantisera, däremot tappar man ju kontakten med bokstäverna, så att säga.

    SvaraRadera