En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 1 mars 2011

Att spana efter vårtecken

Det börjar skrivas allt mer om vårtecken på bloggarna, så jag började spana i mina omgivningar. Nu är det väl så att det som är vårtecken i Skåne, skiljer sig från det som är vårtecken i Stockholm, och det skiljer sig mycket från vad som är vårtecken i norra Västerbotten.

Så jag tänkte att jag börjar leta inomhus, det är ju lite mera neutralt. Hur är det med krukväxterna? Usch då, dom ser bra vintertorra och hängiga ut. Dags att plantera om dom, skulle jag tro, och det kan ju vara ett litet vårtecken.

På klädfronten finns det inga som helst vårtecken. Det är täckjackor och dito byxor, varma mössor och vantar samt vinterstövlar som tar plats på krokar, skoställ och garderober. Före 1:a maj lär det nog inte komma fram några särskilt vårbetonade plagg här i huset i alla fall.

Och fruktskålen innehåller importerad frukt, apelsiner från Grekland och päron från Frankrike, inget vårlikt i det.


Hur är det utomhus då? Före mitten på maj blir det nog inte aktuellt med att doppa så mycket som en tå från bryggan vid badstenen,

och jag låter mig inte luras av att det hänger konstgjorda blommor på sommarstugans vägg. Det dröjer innan det kommer några stugägare på besök hit.

Men ändå skulle jag vilja påstå att vi bybor har börjat få lite vårkänning, och det beror på att solen nu har kommit upp så pass högt på himlen att den börjar värma våra frusna själar. Nu är det snart ljust hälften av dygnets timmar även om det dröjer tjugo dagar till vårdagjämningen. 

Så solen och ljuset får bli vårtecknet jag har hittat.


Här är ett tecken på att jag har en mig närstående som älskar plast, hård eller mjuk spelar ingen roll. Först ryker dom delar som sticker ut, fingrar och tår på dockor, ben på små sköldpaddor, fästet på dammsugarmunstycket (det lilla) och som här, nosen på barnbarnens My Little Pony. Jag vill ju inte svallra, men om jag säger att den skyldiga har brunt, långt, vågigt hår, korta ben och väger sisådär fyra-fem kilo så får ni gissa själva.


 

18 kommentarer:

  1. Den där lilla ponnyn ser bitvänlig ut. Fast barnbarnet kanske inte gillar att någon lägger beslag på leksakerna?

    Sol och ljus är ju rätt skapliga vårtecken. Får vi nog vara nöjda med.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Våren kommer allt lite olika i vårt avlånga land.
    För några år sedan såg jag nyblommade syrener 3 gånger. Först i Helsingborg i Skåne, sedan här hemma i Mälardalen och tre veckor senare i Lit i Jämtland.
    Vilket underbart foto från bryggan, det ska bli trevligt att se den när det blir badvänligt.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. Här finns faktiskt inte heller så mycket vårtecken, fortfarande fullt med snö, minusgrader och kallt, kallt, kallt. Men nu ÄR vi ju inne i mars så snart så!
    Oj, säg inget till ditt barnbarn, för jag antar att det är hennes My little ponny som Helen har bitit sönder ;-)

    SvaraRadera
  4. ... Än är det vinter kvar, säger mor...

    SvaraRadera
  5. Säger som du: inte mycket mer än mer ljus som tecken på att våren närmar sig :o/ Men, men, det är ju alltid något!

    Den här vintern är det riktiga problem med isarna runt vår ö-värld. Fartyg kör fast och/eller drabbas av tekniska missöden. Det får en att reflektera över hur pass mitt i sjön man bokstavligen sitter ...

    SvaraRadera
  6. Imse, barnet i fråga tog det förvånansvärt lugnt och sakligt, men jag gömde undan den för säkerhetsskull.

    SvaraRadera
  7. Polargrevinnan/Viola, en sån resa måsste vara trevlig att göra, för våren-försommaren är på något vis hoppets tid.
    I fjol vadade jag ut i vattnet vid bryggan den 20 maj, så det blir väl i maj någon gång som badstenen kommer fram ordentligt.

    SvaraRadera
  8. Malin, som jag skrev i en kommentar här tidigare, så tog yngsta barnbarnet det hela med stor fattning, men för att det inte skulle orsaka gråt och tandagnisslande senare, gömde jag ponnyn. Ska se om jag kan få tag på en likadan någonstans. Det är rosa och glitter som gäller.

    SvaraRadera
  9. Inger, och nästan en meter snö.

    SvaraRadera
  10. Stjärnkraft/Nina, jag har faktiskt tänkt på det ibland, om ni inte känner er väldigt utsatta och isolerade när ni bor på en ö mitt ute i havet. Men nu har ju Åland en skärgård så man upplever det kanske inte på det viset.

    SvaraRadera
  11. Hej Cici
    Det är en trevlig och uppiggande sysselsättning att spana efter vårtecken.
    Nisse

    SvaraRadera
  12. Nisse, ja det sägs ju att man ska titta framåt, så då gör vi det. Men bara en liten bit i taget.

    SvaraRadera
  13. Enda vårtecknet jag kan komma på är vår hankatt som tror att det är vår iallafall jamar han som en marskatt. Ett vintertecken är annars att jag har stickat en halsduk till dotter och barnbarn + att han även får en hemstickat mössa. Kan inte visa på bloggen än eftersom det är en överraskning till dottern.

    SvaraRadera
  14. Talgoxarna tror att det vår. För oss andra verkar den vara långt borta.

    SvaraRadera
  15. Selma, men katten går rätt efter almanackan i alla fall. Fast det kanske inte är så många kattfröknar ute ännu?
    Hemstickat brukar vara uppskattade presenter och det lär väl komma flera vintrar om det nu plötsligt skulle ta slut på den här.

    SvaraRadera
  16. epsilon, jag har också hört lite försiktiga spelanden i rönnarna runt vår gård. Talgoxarna är nog tidiga, och pilfinkarna. Tycker mig också se att korparna blivit mera aktiva.

    SvaraRadera
  17. Enda tecknet på att det kan bli en vår i år också är att dagarna har blivit längre.
    För att locka fram vårkänslorna kanske jag borde klippa ner fjolårets pelargoner(eller/och ta sticklingar). Det är liv i de flesta krukorna ute i verandan.
    Kannorna skall också planteras om.
    Det är alltid lika spännande att se om just kannorna har klarat vintern och förhoppningsvis förökat sig. Ser väldigt "dött" ut i krukorna men man vet aldrig vad som gömmer sig nere i den torra jorden.
    Det finns hopp !

    SvaraRadera
  18. strandskatan, det kan tyckas som ett under att det spirar nya skott från torra, bruna stjälkar och stammar, men ännu mer fantastiskt tycker jag det är det att det tidigt om våren finns gröna blad att hitta när man skottat bort två meter snö och takras från rabatten närmast huset. Man bör dock inte ha växter som inte vissnar ner helt på senhösten på en sån plats.

    SvaraRadera