En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 30 april 2011

Förgängligt

Det är inte bara människans liv som är kort utan även mycket av det  hon tillverkat och använt i sin vardag och sitt arbetsliv har en begränsad livslängd. En del saker tas tillvara och hamnar på museum, som dessa medar som hänger på byns gemensamma loge som prydnader. De äldsta byborna kan fortfarande berätta för de yngre hur och till vad de användes, men snart finns inte dom kvar som verkligen har använt redskapen.
Andra saker räknas som skrot och blir satta som ett skämt på en midsommarstång för att sedan gömmas bakom logen. När kommande midsommar närmar sig städas nog cykeln bort och hamnar i grovsoporna. Redan nu är det nog ganska säkert att ingen kan berätta vad denna cykel varit med om. Det kan ju vara en intressant och dramatisk livsberättelse den har bakom sig.

Jag vet inte vad den här maskinen kallas, men jag tor att man använde den till att så med, en såmaskin. Jag sprang på den en dag när jag strövade i skogen ner mot en igenvuxen lägda i närheten av gruvan. En vacker dag hade den gjort sitt sista arbetspass och lämnades kvar i skogskanten, och åren inte har gått obemärkt förbi. Sakta vittrar den sönder, hjulen lossnar i sina färsten och rosten angriper metallen. Ändå finns det en viss skönhet i förfallet.
                                                                                                                                                                 
Lite läskigt kändes det att öppna lådan som fanns framtill, troligen en verktygslåda. Man kan ju aldrig veta vad som finns under ett lock som varit stängd så länge. Men där låg bara några ståltrådar, en oljeflaska och lite anda metallprylar. På något vis kändes oljeflaskan i plast stilbrytande, det borde ha varit en oljeflaska i metall.

Ju äldre man blir desto oftare tänker man på döden, i alla fall jag. När man är ung är det något som är långt borta, man känner sig i det närmaste odödlig. När man uppnått pensionsåldern kan man uppleva att man gjort sitt, att åren man har kvar är lite av en extratid. När som helst kan det ta slut. Det kan det ju göra när som helst i livet men det känns inte så när man är yngre och "mitt uppe i livet". Ändå kämpar man på med allehanda jobb, om ändå bara åt sig själv och sina närmaste.

I går trodde jag en sekund att min sista stund var kommen. Jag skulle hjälpa K med att flytta vedmaskinen lite och när jag skulle ta ett steg bakåt fastnade jag med fötterna i något och föll som en fura rakt baklänges utan någon möjlighet att ta emot mig. Dessutom var det i nedförsbacke, så farten jag föll med blev ganska god och inte gjorde det saken bättre att jag föll mot vedhögen som låg nedanför. Turligt nog hade jag en mössa på mig som något dämpade smällen när huvudet nådde stockarna. Lite stjärnor och solar syntes ett tag men annars klarade jag mig utan några men.

I kväll blir det majbrasa vid Logen och jag tror att K skulle uppskatta lite mat innan det är dags att gå dit, så nu får jag nog slita mig från datorn och ställa mig vid spisen i stället.

Ha en trevlig och lagom livlig valborgsmässoafton!


 

15 kommentarer:

  1. Aj aj aj, det kunde ha gått illa. Men det kanske är med dig som med Leif GW Person. Han förklarade senast jag såg honom i teve att han hade för avsikt att leva till dödagar.

    PS. När jag var sex år körde jag en sån där såmaskin. Den drogs av morfars gamla märr. Morfar stod baktill, på maskinen, och höll koll på att inte havren i den tog slut. Man var alltså tvungen att vara två när man sådde.
    Manicken bakom är en harv.
    Nu för tiden börjar det bli populärt att utsmycka trädgårdarna med sånt där järnskrot.

    SvaraRadera
  2. Hejsan

    Oj oj, det där hade kunnat sluta illa det där fallet. Märkligt för jag höll också på att få min sista stund här på jorden i går.....en stor trädgren, tjock som en trädstam från ett gammalt träd, for ner rakt bakom mig.....jag gör ett inlägg i kväll på min blog där händelsen är med.

    SvaraRadera
  3. Visst blir tankarna annorlunda med åldern, man undrar hur länge man ska få vara med. Men man har ju ingen aning, Ditt fall kunde ju slutat riktigt illa. Och sen tänker jag på den gamla cykeln och en historia jag hört om gubben som sa "Tänk om jag ändå hatt en cykel,då kanske jag hatt e anna käring".

    SvaraRadera
  4. Tur du inte skadade dig,jag har haft kraftig tinnitus efter ett fall där jag slog i nacken.
    Ja tänk vad tiderna har ändrats sen vi var barn.

    SvaraRadera
  5. Är det sånt här som kallas änglavakt. jag är säker på att det ligger något i det uttrycket.
    Tänkte på allt gammalt som de äldre berättar om I Njurunda där jag bodde tidigare såg man till att dokumentera det berättelser om de gamla berättade. För som du säger så vem ska berätta sen.
    Noteringarna sparades sen i hembygds gården
    Ha en bra måndag och se upp för maskinerna

    SvaraRadera
  6. Anonym, jag är glad att jag slapp undan med lite yttre huvudömhet. Innandömet är redan så förvirrat och omskakat att det nog inte kan bli så mycket värre.
    Tro det eller ej men så storstadsbarn jag är har jag faktiskt kört häst med plog när jag var så där i tioårsåldern. Däremot inte sått.

    Jag tillhör inte dom som pryder trädgården med döda redskap, kanske man ska vara yngre för att tycka att det är charmigt.

    SvaraRadera
  7. Skånegrabben, vi har haft stor tur i veckan både du och jag. Mycket som händer här i livet beror på slumpen. Ibland blir det katastrof men för det mesta blir det en bagatell här i livet som man snabbt glömmer.

    SvaraRadera
  8. epsilon, den var både ny och bra! Undrar just hur kärringens tankar gick?

    SvaraRadera
  9. stickmamman, vi har gjort ett litet museum i logen här i Norrrlångträsk. Den är öppen för allmänheten hela sommarhalvåret. Välkommen att titta in där någon dag. Och är du ändå här kan du ju titta in till mig och få dig en kopp eller två.

    SvaraRadera
  10. Lisbeth, jag tror att det blir fler och fler som bildar arbetsgrupper och skriver sin byggds historia. Just nu går en enpersonsföreställning som handlar om en man från vår by, en person som vände sig mot kyrkan på den tiden det var straffbart att göra så. "Storbrodren" heter den föreställningen. Den kommer också att ges en gång i sommar i vår loge.

    SvaraRadera
  11. Klokegård, jag önskar dig detsamma!

    SvaraRadera
  12. FY vad otäckt, vilken tur att det trots allt gick bra. Ja, livet kommer att ta slut för oss alla, det är bara att hoppas att man får uppleva ålderdomen, får bli gammal och uppleva barnbarn, att man får hålla sig frisk.

    SvaraRadera
  13. Malin, det är nog tur att vi inte vet så mycket om framtiden.

    SvaraRadera
  14. Herremingud, kvinna! Där hade du änglavakt minsann. Sedan min tid inom sjukvården är jag obehagligt införstådd med vilken liten skallskada det ibland kan behövas för att åstadkomma stort elände. Men det är helt klart: din tid var ännu inte kommen.

    Vad gamla redskap anbelangar brukar lokaltidningarna här på orten lite då och då införa bilder på saker som är "okända djur". Såna prylar som inte en käft har en susning om till vad de använts eller hur de ska användas. Ibland får gåtan sin lösning, lika ofta inte. Det är trist när gammal kunskap odokumenterad faller i glömska :o/

    Gamla, rostiga cyklar ser man ju ibland i fina trädgårdstidningarna. Då har folk hängt en cykelkorg på styret och planterat blomster däri. På själva cykeln tillåts någon klättrande växt att etablera sig. Snyggt? Kanske där det passar, vilket det dock inte skulle göra i min trädgård.

    SvaraRadera