En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 7 maj 2011

Hemma igen del 1

När jag gick från tunnelbanan till min syster G:s port fick jag vandra i motvind och snöfall.
När jag vaknade i morse på tåget och tittade ut var marken alldeles vit av snö.
Så kan det gå när man tror att man åker för att möta våren.
Så vad gäller vädret hade jag kanske tänkt mig det lite annorlunda, men sånt kan man ju inte haka upp sig på. Alltså kallt, blåsigt och regnigt utom på hemresedagen då solen behagade titta fram.

Körsbärsträdens blommor i Kungsan hade hunnit fälla det mesta av sina kronblad, men under en vandring i det nybyggda Hornsbergs Strand på Kungsholmen hittade vi blommande körsbärsträd på en innergård och dom dög lika bra att beundra även om dom inte var lika många som i Kungsan.
Hornsbergs Strand, som fortfarande är under uppbyggnad ska innehålla 1200 bostäder förutom kontor och affärer mm. Ett jätteprojekt där husen ser trevliga ut men ligger tätt packade och jag är bara så glad att jag slipper bo där. 
Det blev en hel del besök på diverse matställen under mitt besök. Att stå vid spisen hinner man göra alla andra dagar. I flera år har jag tänkt att jag skulle besöka Sibiriens Soppkök på Roslagsgatan 25 och äntligen blev det av. Jag, G och dottern provade varsin soppa och ingen av oss blev besvikna på det vi fick i våra skålar. Med smör, bröd, vatten och kaffe kostade det 85 kronor, och det var värt vartenda öre. Själva restaurangen ligger ett par trappsteg ner från gatunivån och är tämligen litet, så det är inget ställe man ska gå till om man är ett stort sällskap.


(Bilden ovan är lånad på nätet.)
Den förut omtalade tv-kartongen användes redan första förmiddagen under mitt besök. Efter en hel del tejpande, placerades frigolitbitarna och tillhörande tv i kartongen och tillsammans med fem-sex andra kartonger, två pinnstolar och en hoprullad stor ryamatta stuvades den in i en taxi, sen det burits ner från G:s vind fyra trappor upp. Dottern, som var ägare till allt, rymdes också i bilen och så bar det av till hennes nuvarande bostad. Vi tre systrar, modell äldre, skyndade dit med t-banan och så skulle allting upp några trappor igen. Dessbättre fanns det hiss nästan hela vägen vilket underlättade en hel del. 
Bloggägaren smörjer kråset.





8 kommentarer:

  1. Ja vädret är som det är jag pratade med min son där nere den dan det hade snöat.
    Du ser då ut att ha haft både en god å härlig resa.Välkommen hem till sommaren.

    SvaraRadera
  2. Just så! Det är ju det jag alltid har sagt: man ska inte bo i storstan! Inte nog med att det är stressigt och dant, sen snöar det medan körsbären blommar också *ruskar på huvudet*

    Det låter ändå som du haft en trevlig vistelse, och självklart är det alltid roligt att träffa nära och kära. Är det du eller din syrra på den sista bilden..?

    SvaraRadera
  3. stickmamman, det bästa med att resa är trots allt att få komma hem igen. och här är det varmt och skönt nu på söndagsmorgonen. Men det är det nog i Stockholm också.

    SvaraRadera
  4. Stjärnkraft, jag måste säga att jag led med flickorna som gick omkring i flortunna tights och kortkortkorta kjolar. Själv garderade jag mig med sidenkalsonger under jeansen.
    Det var en mycket trevlig vistelse och om jag hade satt ut syster G på bild i min blogg hade jag nog aldrig fått sova över i hennes lya någon mer gång. Så jag erkänner att det är jag.

    SvaraRadera
  5. Låter som det varit trevligt trots vädret. Måste vara mysigt att dela upplevelser med sina syskon.
    Jag har syskon och vi har delat upplevelser men saknar att vara på tu man hand bara vi
    Välkommen hem

    SvaraRadera
  6. Storstan har allt sin speciella tjusning den med, och på bilden ser du ju väldigt nöjd och glad ut.... ;-D

    SvaraRadera
  7. Lisbeth, eftersom vi tre syskon är utspridda över hela Sverige har vi försökt att träffas i Stockholm eller Göteborg en gång om året, och då bara vi tre mesta tiden. Det brukar vara en trevlig minisemester.

    SvaraRadera
  8. Gökboet, jag är ju uppvuxen i Stockholm och känner till stan ganska väl fortfarande, och när det är bara vi tre kan vi kosta på oss lite nöjen och avkoppling. Så det är klart att man är glad och nöjd då.

    SvaraRadera