En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 14 maj 2011

Om Blogger vill

Det är svårt att veta om det löns göra några nya inlägg just nu eftersom Blogger inte verkar ha fått ordning på saker och ting. En massa kommentarer försvann från mitt förra inlägg och verkar inte komma tillbaka. Man får kanske vara glad att inlägget är kvar.

Vädret har varit vackert i veckan, men kallt och blåsigt. Det börjar vara nog så torrt i markerna som är lite högre belägna och jag ser faktiskt fram emot det regn som aviserats till morgondagen. Jag känner av att det är mycket pollen i luften och kraxar och snyter mig hela tiden, särskilt som mina allergitabletter har tagit slut och jag glömde köpa nya i går när jag var i stan.
Och vad gjorde jag i stan i går då? Jo jag var barnvakt åt de gulliga busungarna, förlåt, barnbarnen Elsa och Lisa. Mamma A jobbade och pappa M skulle ta flyget ner till södra Sverige där det är SM i Iaido på gång.

På förmiddagen hoppade vi studsmatta, spelade kula (inomhus) och läste fram till lunch, sen bestämde vi att vi skulle ta en promenad till café Kringlan på Getberget. Elsa cyklade och Lisa fick åka vagn. Kringlan som jag tror är ganska nyetablerad på Getberget hade ett par vackra gammeldags cafédörrar, med etsat glas. Barbarne var mycket noga med att gå in genom dörren med en kvinna på, det var flickdörren nämligen. Pojkarna fick gå igenom den andra, den med en man på. Noga är det minsann.
Vi köpte oss varsin noga utvald bakelse och därefter ville tjejerna besöka Draklekplatsen som låg en bit bort. Det blev mycket klättrande. åkande, krypande och gungande innan vi började vår hemfärd.
Vi tog en annan väg hem och den förde oss bland annat genom kyrkogården som är vacker och trevlig att vandra i.  Lilla Lisa hade faktiskt slocknat med tummen i mun när vi hunnit hit men Elsa trivdes och hittade några spännande storstenar som gick att klättra på. Naturstenar i gräsmattan alltså, inte gravstenar. Dom senare ligger en bra bit bort från vägen vi färdades på.

Här hemma i rabatten har trädgårdsaurikeln börjat blomma, i alla fall dom utmed stugväggen. En vacker och lättskött växt som man dock får hålla efter lite eftersom den sprider sig ganska bra. Den passar bra som kantväxt. Bladen är vintergröna även om det inte syns hos oss när snön ligger meterdjup.
Nu förlitar jag mig på att vintern är slut och har i dag fettat in vinterskorna och ställt dom i förrådet. Täckjackorna och mössorna får vara kvar ett tag till, för så sent som i går kväll hade jag dom på mig närjag gick ut med hundarna.
Trots att jag skrev i ett annat inlägg att det inte är stämmer att vi inte ställer bort sparkarna när det blir sommar, så finns det förstås undantag.


18 kommentarer:

  1. Vad gjorde man utan barnbarn när man vant sig vid att ha dom. Vilken dag ni verkar haft. Små skrattade när du skrev om cafe dörrarna. Vad får dom allt ifrån. Ser ut som om ni kan ställa undan sparkarna nu. Visst är det härligt
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, nu får det vara sluttrasslat med blogger!

    Tur att man har så mycket att göra nu att man inte hinner bry sig allt för mycket om vad som händer på nätet ;-)

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  3. Lisbeth, det är mycket man tar för givet som vuxen men som inte är självklart för en tre- eller femåring, och det är faktiskt lite inspirerande.
    Våra sparkar är undanställda sen ett par veckor, dom på bilden tillhör en granne och släkting.

    SvaraRadera
  4. Pennelina, man kan ju alltid hoppas att Blogger fått ordning på sakerna, men så sent som i eftermiddags hade jag vissa problem. Men, som du säger, det är fullt upp mad en massa andra saker denna årstid. Trots det blir man lite förgrönad när texter bara försvinner så där.

    SvaraRadera
  5. Här nere har det kommit några droppar regn i natt men mycket mer skulle behövas. Lite kyligt men dags att ta lägga undan vantarna för att inte skrämma bort göken, denna morgon västergök.
    Fina sparkar skulle väl duga som trädgårdsmöbel.

    SvaraRadera
  6. Mysigt att få ställa undan vinterutrustningen. Fast yllemössan och vantarna får vara kvar på lättåtkomlig plats ett tag till. Tidiga morgnar är kyliga vid havet. Nej det är inte hägg som blommar hos mig, det är mitt skuggmorellträd.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  7. Ja usch ja, blogger krånglar ju fortfarande och så konstigt än del ser ut på ens blogg. Vintern är undanstoppadoch insmord här också. Nu är det sommar jag har siktat in med på. Strumpor är äntligen avlagda också, älskar att gå utan strumpor.
    Barnbarn verkar tröttande, hur orkar folk?! Fast det är väl mysigt och givande också, har jag förstått.
    Apel

    SvaraRadera
  8. epsilon, så det är därför jag iite hört göken ännu, för vi har vantarna nära till hands. Tyvärr fick vi inte så mycket som en droppe regn i natt och molnigheten i dag ser inte lovande ut den heller.

    SvaraRadera
  9. Ölandsvindar/Kerstin, och jag som har en skuggmorell om än ack så liten. Första vintern efter planteringen dog kanske hälften av trädet. Då stagade jag upp det för att försöka få en ny topp. Våren därpå hade hela trädet dött men det kom ett rotskott och det har sen strävat på några år och tar sig lite för varje år. Några bär har vi också fått.

    SvaraRadera
  10. Vilken mysig dag i verkar ha haft fast aj, ja att du glömde fylla på med allergimedicin, kan tänka mig att det är jobbigt utan. Här nere är det oxå en massa pollen, helt galet mycket. Skönt att man är förskonad ifrån den allergin.

    SvaraRadera
  11. Apel, sockarna var av den där varma helgen men kom på egen när värmen försvann. Strumpor i form av strumpbyxor är något jag så gott som aldrig använder eftersom jag mest bär långbyxor och då hellre använder långkallingar och överdragsbyxor om det behövs. Men, somdu säger, nu får vi sikta in oss på sommar, sol och värme.

    En bra sak med barnbarn är ju att man får lämna igen dom till föräldrarna när man könner att det är nog. Och så får man längta efter dom när man inte träffat dom på ett tag. Sen kan man hitta igen saker på konstiga platser när dom varit här, som ett barnbestick i min ena vinterkänga till exempel.

    SvaraRadera
  12. Malin, jag vill inte riktigt erkänna att jag är allergisk, har som mera tänkt att jag har en vårförkylning, men till slut måste jag ta skeden i vacker hand och när det nu finns tabletter som hjälper den korta tid man behöver dom...

    SvaraRadera
  13. Åh.... Det är alltid lika roligt att komma in till dig på Byrackan. Vackra bilder och intressant läsning! Det vill säga: När Blogger vill att jag ska kunna läsa och kommentera. Det har ju inte varit helt självklart den senaste tiden! Hoppas på tur nu!!!!!!!!

    Kram!

    SvaraRadera
  14. Gökboet, och det är alltid roligt när du tittar in och skriver en kommentar!

    SvaraRadera
  15. Cici, du glömmer väl inte att det snart är dags att börja leta efter nornan.

    SvaraRadera
  16. Anonym, jag har tänkt mycket på det på sista tiden, faktiskt. I år FÅR jag inte missa henne. I morgon träffar jag min granne som vet var hon finns då får vi bestämma när vi ska dit och inte glömma att höra med Inger om hon ska med.
    Ska du dit i år?

    SvaraRadera
  17. Jag hittade ju en tidigare okänd nornalokal i fjol, och den ska jag såklart besöka i år. Om den fortfarande finns kvar, är kanske bäst att tillägga. Markägaren kan ju ha fått för sig att göra ett kalhygge av platsen.
    (Det är faktiskt inte ovanligt med skogsägare som tycker så illa om naturvård, eller kanske snarare naturvårdare, att de skyndar sig avverka om de får veta att det växer något skyddsvärt på deras marker.)
    Och så har jag förstås tänkt hitta ytterligare någon lokal i år.

    SvaraRadera
  18. Anonym, jag trodde att man inte fick avverka ett område där man funnit skyddsvärda växter. Är det inte det som är vitsen, liksom?

    SvaraRadera