En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 9 juni 2011

Årets första orkidéresa

Jag har varit in till stan i dag. Inte för att jag ville utan för att jag kände mig tvungen. Med värmen kom nämligen knotten. Och jag vet inte hur dom bär sig åt men det kommer liksom miljontals på en enda gång. Cilla försökte gömma sig inomhus men dom fanns ju redan i hennes päls och hon hade fått röda blaffor runt ögonen och på magen. Det positiva är att knottbett inte kliar, det negativa är att dom biter ett litet hål i huden och suger blodet som kommer ut. Man får alltså en massa små sår av dom, sår som bildar sårskorpor. Jättesnyggt att ha femtio såna i ansiktet.
Sen kan dom ligga i drivor inne vid fönstren. Dom biter aldrig inomhus  men följer med hår, kläder och pälsar in.

Därför kände jag mig tvungen att fara till apoteket i stan och köpa fästinghalsband åt hundarna, det hjälper nämligen även mot mygg och knott.
Att dessutom flygmyrorna svärmade gjorde inte saken bättre. Stora jättemyror som dunsar ner var som helst.

På vägen mot stan, utmed "Drängsmarksrakan" körde jag förbi en skog som drabbats ordentligt av stormen i lördags:
Det var tur att det inte blåste storm när grannen S och jag var till Brännberget i tisdags och letade efter Nornan. Däremot var det i varmaste laget för att gå i skogen, men det var tur att vi kom oss iväg för det var i sista minuten. De nornor vi hittade började vara ganska bleka, men jag blev lycklig över de fynd vi ändå gjorde. Nästa år måste jag komma mig iväg lite tidigare. Får jag alltså lov att presentera Nornan:

Hon är alltså en orkidé som växer i kalkrik, fuktig barrskog i norra Sverige i maj-juni. Stor är hon inte, en till två dicimeter och med bara ett blad längst ner. En blyg dam som tittar ner i backen, men vilken skönhet.




Under vårt letande träffade vi också på  flera  exemplar av den alls inte                     blyga Guckuskon, de flesta fortfarande i knopp, men även några redan utslagna, Här pratar vi om en orkidé som ser helt malplacerad ut där den står mitt i skogen. Hög, ståtlig och färgsprakande med ett spektakulärt utseende.












         









Hjortronen blommar











Åkerbären likaså.






Lite andra skogsbilder:
























Till sist ett litet tips. Gård i fint skick till salu i Norrlångträsk:







24 kommentarer:

  1. Hej Cici, så näpna orkideér. Det är så vckert där uppe, naturen är helt annorlunda än vår.
    Den där gården skulle jag mycket väl kunna tänka mig, ifall jag vore 30 år yngre.
    Ha en bra kväll trots de hemska knotten
    Monkan

    SvaraRadera
  2. Jag har suttit en stund vid datorn och gjort kort till våra två studenter. Vi har var sitt barnbarn i Stockholm som rusar ut på vars sin skolgård i morgon.
    Passar på att önska dig en trevlig helg.
    Jag har läst fatt hos dig. Vilken härlig byafest, ser mycket trevligt ut och vad härligt att känna varandra.
    Jag blir lyrisk när jag ser orkidéerna. Vad trevligt att vi kan förmedla olika växter från
    så många landsändar. Visserligen på foto och jag visste inte att det fanns orkidéer så långt upp i landet. Men det där med knotten låter inte trevligt, vi har otyget här också ute på landet.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. Guckuskon är en otroligt malplacerad blomma i skogen, den har jag sett, men inte den lilla söta Nornan. Tack för att jag fick se de vackra blommorna. Här i Sollentuna får jag nöja mig med min orkidé i fönstret. Men jag minns hjortronmyren som låg i skogen bakom min sommarstuga i Ostnäs (ligger i närheten av Sägar). Däremot gillar jag inte knott. Jag tycker t o m de är värre än myggor.
    En trevlig pingsthelg önskar jag Dig.
    kram

    SvaraRadera
  4. Tråkigt att nornan hann tappa sina färger innan du kom dig iväg. Bättre lycka nästa år.

    SvaraRadera
  5. Så vackra de är dessa orkidéer! Såg Nornan för första gången för ett par år sedan. Den växer på några ställen runt Boden liksom den festliga och annorlunda Guckoskon.

    Ser att ni fått en släng av ryssvärmen också! Hoppas att den är kvar under helgen också så jag hinner njuta av den mer än på kvällarna...

    SvaraRadera
  6. Monkan, vi två bor verkligen i varsin ände av det här landet. Ett land som är vackert var man än befinner sig, skulle jag vilja påstå. Och nog kan en skåning acklimatisera sig i Norrlångträsk. Det är grannen S ett gott bevis på.

    SvaraRadera
  7. Polargrevinnan, det blir stessigt för er om ni ska vara med på båda barbarnens studentuppvaktningar.
    Knotten är inte ett dugg roliga. Mygg kan man slå ihjäl men knotten är liksom överallt och går inte att försvara sig emot. Men svalor, flugsnappare och andra insektsätare får sig nog skrovmål hela dagarna och nätterna.

    SvaraRadera
  8. kajsastina, Ostnäs, Sävar ligger inte långt från den plats som pappan till Cillas valpar bor. Till Verkholmen var jag ju två gånger i fjol vid den här tiden och parade henne.
    Jag håller helt med dig angående knotten, men det brukar lugna ner sig efter ett tag. Ofta kommer dom först vid midsommar, så dom är tidiga i år.
    Ha en trevlig helg du också!

    SvaraRadera
  9. Ni har det fint däruppe, växter o natur och vilket fint hus. Men knotten kan ju göra en tokig.

    SvaraRadera
  10. Anonym, nu ska du inte vara så där! Jag är jätteglad att det var jag som först fick syn på nornan och den hade nog mer färg i verkligheten än på fotot. Men nästa år har jag inget 40-årsfirande att planera så då kanske jag kan komma mig iväg tidigare. I fjol var det lillasysters 60-årsfest i Göteborg som satte käppar i orkidéhjulet. Men trots allt så går nära och kära före, och det känns inte som någon uppoffring.

    SvaraRadera
  11. Beppan, det finns så mycket vackert i skogarna bara man vet om det.
    Jag vet att många njuter i fulla drag av ryssvärmen. Själv tappar jag all ork och styrfart och dessutom blir det svårt att sova. Lagom är bäst för min del. Jag har ju provat att bo i 1½ år i ett varmt land och jag blev nog snarare känsligare mot värmen efter det.

    SvaraRadera
  12. epsilon, fåglarna är nog de enda som gillar knotten men jag tror till och med att fågelungarna kan plågas av deras närvaro. I Staan är det betydligt lugnare på knottfronten.

    SvaraRadera
  13. Åhå, ni har orkidéer ni också, ni norrlänningar! Det var ju en trevlig nyhet :o) Här på Åland, likväl som på Öland, är det ju gott om sådana av olika slag. Men nornan har jag nog aldrig sett - faktiskt inte ens hört talas om. Guckuskon har vi dock här, vi också. En märklig växt, som får mig att tänka på en karl med osedvanligt kraftigt hakparti.

    Jag såg ett tv-program för inte så länge sedan som handlade om knottplågan i norr. Minns tyvärr inte vilket samhälle det handlade om (Dalarna någonstans?), men extremt hårt drabbade var de när knottsäsongen kom. Detta ansågs bero på att människan varit inne och pillat med naturens ordning, när man medelst vattenkraft ordnar med sin elförsörjning och då dämmer upp vattendragens naturliga flöde. Det uppstår stora våtmarksområden, som är givna barnkammare för miljarder och åter miljarder knott. Minns jag inte helt fel, så är det dessutom så att så gott som samtliga bäbisar i en kull kläcks inom loppet av några timmar. Därav de hemska invasionerna ni råkar ut för.

    Hur ÄR det annars med knottplågan? Inte pågår den väl hur länge som helst, utan är en kort men intensiv tid av bitande obehag? Eller..? Du får skaffa dig en sån där biodlarhatt, med nät över ansikte och axlar! Allt klär en skönhet! :oD

    SvaraRadera
  14. Stjärnkraft/Nina, jag vet att det har varit inslag i tv om MYGGplågan i Gysinge vid Dalälven, det kanske var det du tänkte på? Något om knottinvasion har jag däremot inte sett, men jag kan ju ha missat det.

    Knotten är värst i början av säsongen men beroende på vädret kan dom hålla igång mest hela sommaren. Människor är inte lika attraktiva för knott och jag är nog inte så där jättegod.

    Hatt med nät har jag redan eftersom jag har varit biodlare. Jag skulle nog bara använda den om det var aktuellt med att ta ner ett getingbo eller något liknande.

    SvaraRadera
  15. Preciis! var det ju, myggor. Minnet är selektivt bra ;o)

    SvaraRadera
  16. Ja du det här med flygfän. Då vet man att man kommit till Norrland. Har du något bra människotips också? I stugan som vi ska vara i hade knotten årsmöte. Hjälper det med fästings halsband för mig med? jag har inte sett en Guckusko på 40 år. Det var i Jämtland den växte.
    Ha en fin dag

    SvaraRadera
  17. Hej Cici
    Usch för insekter.
    Orkidéresor låter jättetrevligt. De är ju så vackra.
    Nisse

    SvaraRadera
  18. Stjärnkraft/Nina, man får vara glad för det lilla!

    SvaraRadera
  19. Lisbeth, visserligen ligger hör väl Gysinge till Norrland, men nog är det ett gränsfall. Annars kan man väl säga att är det något som finns överallt i världen så är det väl insekter. Du vet väl kännetecknet för en austaliensare; han viftar bort flugor framför ansiktet hela tiden.
    Tyvärr tror jag inte att jag kan rekommendera färstinghalsbandet åt människor.
    Men knott inomhus är ju ingen fara, dom flyger direkt till fönstren och vill ut, går aldrig till attack där.

    SvaraRadera
  20. Pensionär Nisse, insekter gör nog nytta på sitt sätt, rättare sagt, utan insekter får vi inte mat på bordet. Vi borde vara mer rädda om dom än vi är. Däremot vill man kanske inte ha dom på sig, i alla fall inte om dom bits. Och man kan ju inte rå för hur man ser ut. Alla orkidéer är inte vackra, en del ser mera ut som insekter faktiskt.

    SvaraRadera
  21. Fy, vad äckligt, jag har inte tänkt på i vilken utsträckning som knotten plågar hundarna! Skönt att du nu köpt halsband, det måste ju vara hopplöst utan!

    SvaraRadera
  22. Malin, tyvärr dröjer det några dagar inna halsbandet får effekt. Men tills dess får jag duscha dom ofta, knotten gillar inte det blöta.

    SvaraRadera
  23. Visst är dom väldigt nyttiga, men ändå ett irritationsmoment.

    SvaraRadera
  24. Pensionär Nisse, det håller jag med dig om.

    SvaraRadera