En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 27 juni 2011

Gräv där du står

Skelleftefamiljen for hem redan på midsommaraftonskvällen för dom hade en del att förbereda inför semesterresan som skulle starta på söndagen. Leo och hans pappa blev emellertid kvar till söndag kväll.

I fjol fick Leo sin första tvåhjuling med stödhjul och den hade han med sig till Norrlångträsk. Men nu tyckte både han och pappa att det var dags att montera bort stödhjulen, så skiftnycklar letades fram i garaget och så hjälptes de två karlarna åt att ta bort dom.

Och se, det gick hur bra som helst sedan sadeln sänkts en bit så att fötterna fick markkontakt vid av- och påstigning. Det blev en del övningar på vägen i sällskap med en vuxen men det är ingen idealisk plats, även om det en sån här helgdag var lite trafik. Om jag möter ett sånt här ekipage så krypkör jag förbi, men av någon anledning är det många bilister som har svårt att lätta på gasen trots att barn vistas på vägen. Därför var det förbjudet för Leo att cykla där på egen hand.

Till Hundtjärn var det bilfritt men inte så lättrampat men han kämpade på och med lite påskjutning i uppförsbackarna gick det bra både dit och hem. Dessutom var det skön badtemperatur för Leo, och farfar hade fisketur och fick sig sex präktiga aborrar i sina mjärdar.


Sedan vårt lilla före detta hönshus blåste omkull i början av månaden har jag funderat på vad jag ska göra av planteringen i det som en gång var en hönsgård för sommarhöns. Det blev eftersatt i fjol på grund av husmålning och valpar och det växer väldigt bra i den välgödslade jorden, och det är inte bara planterade växter vi talar om då, utan även alla de sorters ogräs.
Bilderna ovan och under togs i fjol vid den här tiden.
Det må vara hur det vill när det gäller det där med damernas ålder men man lär ju inte bli yngre med tiden och det börjar vara dags att fundera på att göra trädgården lite mera lättarbetad. Efter lite funderande beslöt jag att bara ha plantor innanför tegelstensgången och alltså minska planteringen betydligt.
Så fram med spade, grep och kratta och så var det bara att sätta igång. Det tilltänkta planteringsområdet rensades på hjärtbergenia som var det som vuxit där och genomgrävdes och rensades på allt vad ogräs och diverse rötter hette. Högen hitanför planteringen är ett resultat av det jobbet ungefär vid halvtid.
Här har jag grävt färdigt och börjar funder på vad jag ska sätta i den rensade och luckrade jorden.

Jag flyttade först aklejrutan och satte ner den i vänstra bortre hörnan. Sen tog jag två rejärla bitar av stormhatten och satte dom också längst bak. De ursprungliga plantan som står utanför tegelgången är fortfarande jättestor och jag vet inte vad jag ska göra av den. Tills vidare får den stå kvar och så flyttar jag den efter blomningen i höst.
Den lite större sorten funkia fick stå framför rutan och stormhattarna, fem stycken  blev det, lite i sicksack.
Nästa rad består av två tremastarblommor och tre liljor, jag har glömt om det är brandliljor eller något annat.

 Fjärde raden är sex astilbeplantor tagna från två gamla plantor som mest bestod av gamla torkade rotdelar. Småplantorna fick stå i vatten ett tag före planteringen och planterades ihop fyra och fyra.

Längst fram i mitten står en rödbladig alunrot med två grönbladiga på varsin sida. Dom är också tagna ur gamla plantor. På sidorna om dom står mindre brokbadiga och grönbladiga funkior. 

Jag har börjat gräva bort plantorna utanför, och några ska planteras på andra ställen medans andra hamnar i skräphögen. Ytterligar några får stå kvar tills dom har blommat klart och ska slängas eller omplaceras. Hängkaraganen lär få stå där den står, men var jag ska sätta krusbärsträdet har jag inte riktigt fått kläm på ännu.

Om vädret och knotten så tillåter ska jag i morgon lyfta upp tegelstenarna, rensa bort ogräset under dom, eventuellt lägga tidningar under, innan jag åter lägger dom på plats, rensade och skurade så att ogräs och mossa är helt borta.

En hel del jobb återstår alltså men jag anar slutet. Det är alltid svårast att besluta att och hur man ska börja, sen är det bara att gräva på.  Om inte annat blir knotten glada över den lättåkomliga middagen.
Ni kanske observerade den relativt vita hunden som hjälpte mig med att luckra jorden. Då vi mitt i arbetet beslöt att ta en promenad glömde matte totalt bort att Strema varit i farten hela förmiddagen och lät hundarna springa fritt på lägdan nedanför oss, den som är nysådd. Vad hon inte tänkte på var att grannarnas lägdor tillhörde dom som gödslats! Snyggt va! För att inte tala om hur hon luktade. Nu gick vi upp till Hundtjärn och det gnuggades en hel del i den pälsen kan jag tala om. Man kan dock fortfarande ana en viss lantlig lukt från damen.








18 kommentarer:

  1. Underbart med den cyklande lille herren. Just att se deras stolta och förvånade ansikte: Jag kan. Knappt lönt att prata om sängen de speciella dagarna. Vad kul med planteringen. Just att få fälja början till en god bit på väg. Jag brukar säga krusbärsbuske vet inte om det är rätt eller fel. Gillar dom gröna bättre än dom röda.
    Lycka till med skrubbningen. Är det riktigt illa får du väl parfymera henne lite grann.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Lisbeth, man blir glad och lite orolig över barnbarnens framsteg ibland. Det är ju inte helt riskfritt att cykla.

    Att jag skrev krusbärsträd beror på att det är en krusbär på stam, så det är faktsikt ett litet träd.

    Har man inget annat att göra kan man ju alltid sätta sig och tvätta tegelstenar. Vem vet, det är kanske kul.

    SvaraRadera
  3. Härligt med första cykelturen på bara två hjul!

    Ser att du också har fullt sjå med att möblera om i trädgården. Det blir ju aldrig färdigt - men det är ju det som är en del av nöjet med en trädgård. Den förändras med åren....

    Synd att vi inte bor nära varandra - då vi hade kunnat byta plantor :-)

    SvaraRadera
  4. Beppan, ur norrländskt perspektiv bor vi ju praktiskt taget grannar!

    SvaraRadera
  5. Vi bor i ett litet område med 17 hus, farten är 30 vilket ju menas MAX 30 inte att man måste köra 30 men trots det, och trots farthinder (som jag inte tycker borde behövas!) så kör folk fort. Vuxna människor! Jag förstår inte, jag gör verkligen inte det!
    Sv. Jag badade henne för hon får tovor av blodet och löpskyddet, hon blöder en hel del och för att reda ut dom så måste hon vara ren, annars så håller jag med, han föredrar garanterat lukt a´la natural!

    SvaraRadera
  6. Litet vemodigt upplevde jag det nog när stödhjulen plockades bort. Det försvann snabbt när jag skådade den stolte cyklisten. Nu är det körkort, moppar och annat att oroa sig för. Ängslan heter min arvedel brukar jag travestera.
    Men Beppan och Cici, ni bor absolut grannar, visst gör ni?

    SvaraRadera
  7. Och plötsligt blev Cilla väldigt lik sin dotter Tova på ryggen. Fast Tova luktar nog godare kan jag tänka mig...

    SvaraRadera
  8. Malin, jag brukar säga att det är brist på fantasi som gör att folk kör för fort i tättbebygt område. Själv är jag beredd på att barn, gamla och djur kan springa ut på vägen utan förvarning.

    Många tror att bara för att man har ögonkontakt med barn på vägen, så kommer inget att hända, men det är en falsk trygghet. Barn kan titta rakt på bilföraren och i nästa sekund springa ut rakt framför bilen.

    Med det luktsinnet hundar har så genomskådar han säkert shampoolukten och uppvaktar damen i fråga. Bara personkemin funkar så är det nog inga problem.

    SvaraRadera
  9. Ingabritt, med två söner och en dotter är det ganska konstigt att ingen av dom pratat om att skaffa moppe. Dom har hållit sig till trampmodellen fram till körkortsåldern.

    Här är man ju ganska beroende av bil och körkort så det är praktiskt taget obligatoriskt att ungarna tar körkortet vid 18.

    Dit är det en bit kvar för Leo. Vad som är skillnad nu mot då mina barn växte upp är den obligatoriska hjälmen. Den är jag glad för att den finns och att barnen är duktiga på att använda den. Vilket man inte kan säga om de vuxna. Inte om mig heller, dessvärre.

    SvaraRadera
  10. Birgitta, haha, skulle tro att Tova doftar lite annars mot va Cilla gör. Fast det mesta är borta och gödsellukten ligger som ett moln över byn just nu så vi märker inte Cillas parfymering.

    SvaraRadera
  11. Jag kan ana mig till doften ;-)

    Kram <3<3<3

    SvaraRadera
  12. Det var en byggnad som de har använt som någon sorts lagerlokal och möteslokal. Det har ju brunnit där förut i en annan byggnad, så det verkar som det bor en pyroman där. Stallet ligger ju alldeles intill så det var ju tur att det inte spred sig. Ja lille P är inte still men om man inte hänger med så väntar han. SELMA

    SvaraRadera
  13. Flitiga härliga Cici, så fint du har det därhemma! Jättebra jobbat och tänk vad hjälpsamma våra 4 benta kompisar kan vara!

    Glöm inte av att ta det lite lugnt ibland också?!

    SvaraRadera
  14. F'låt att en varit lite trög med kommenterandet de senaste dagarna. Jag mår antagligen som jag förtjänar av en olycklig kombination av för lite Thyroxin och för mycket värme, så det har inte varit mycket bevänt med "datandet" under några dagar.

    Och du då, tokiga fruntimmer, som går sta och börjar gräva på går´n samtidigt som värmeböljan rullar in över landet! Kan tänka mig att knotten gnuggar händerna av förtjusning så snart de får ögonen på dig ;o) Men fint blir det. Fint som bara den! Det där med krusbärsTRÄD låter ju riktigt smart, förresten. Med ett sådant behöver man väl knappast kröka lika mycket på ryggen när det blir dags för skörd..?

    Hur Cilla luktar vill jag inte ens tänka på, om jag ska vara ärlig. Vad doftsensationer beträffar räcker det gott med att väninnan S och jag häromkvällen råkade "snubbla över" en stor kompost mitt i skogen, där det tydligen sedan årtioden tillbaka komposteras lök. Chanel No. 5 var inte det jag associerade till. Uäk ...

    SvaraRadera
  15. Selma, det måste vara något av en mardröm att misstänka att det finns en pyroman i ens närområde!

    SvaraRadera
  16. Gökboet, åtminstone den ena av fyrbentingarna är jätteduktig på att gräva. Kanske inte då på platser som matte hade tänkt sig, men ändå.

    Det här varma vädret gör att det blir en hel del innesysslor. Man vill ju inte riskera att hjärnan börjar koka. Det lilla som finns kvar där behöver snarast kylas ner dessa dagar då Skellefteå har legat i topp på värmelistan.

    SvaraRadera
  17. Stjärnkraft/Nina, det är nog allmänt lite trögt med bloggandet och kommenterandet dessa dagar.

    Det mesta är gjort i planteringen nu, det är tegelstenarna runt om som ska göras i ordning och läggas på plats. En långsida är klar. I dag blev det inget gjort där, men det finns ju kvar.

    SvaraRadera
  18. Pennelina, den torde väl inte vara helt obekannt för dig!

    SvaraRadera