En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

fredag 3 juni 2011

Norrlångträsk - Nordmaling tur och retur

Nog är det konstigt ändå vad man blir trött av lite nu för tiden.


Då jag kom hem i går, tjugo minuter över fem, hade jag visserligen avverkat nästan 50 mils bilkörning fördelat på två dagar, klippt två livliga unghundar, bjudits på både fika och middag, nästan kört vilse i Umeå där de flesta vägar verkar vara upprivna, träffat N på sjukhuset och fått nyckeln till hennes övernattningslya, sovit en smula oroligt, stigit upp tidigt och packat i bilen för vidare färd mot Nordmaling, varit på hundutställning i sex timmar och sen kört raka vägen hem.

Precis då vi ska gå hemifrån klockan sex till herrarnas bastuavslutningsfest, får vi reda på att den var flyttad till nästa dag. Då var det som att sticka hål på en ballong. All luft pös ur mig och jag la mig raklång på kökssoffan. Orkade knappt glo på tv ens.

Tänk vad den egna sängen är guld värd!


 

14 kommentarer:

  1. visst blir man trött fort nuförtin. Och dåligt med sömnen. Men kul hade du!
    Jo, och visst vill man ha det rent och snyggt när man kommer hem från semestern, för det blir ju dant ändå när resväskorna packas upp. Men nu är det färdigstädat och lugnt, snart ska vi grilla middag. Ha det gott!
    Apel

    SvaraRadera
  2. Egen härd är guld värd :-D
    Det finns inget skönare än att komma hem till sin egen säng

    SvaraRadera
  3. Ja ibland så blir det bara så. Luften går ur.
    Full aktivitet dag efter dag och helt plötsligt blir det inte som man tänkt sig. jag tror det är lite kroppens eget försvar för att få oss att stanna till och tänka.
    Han nu en bra helg

    SvaraRadera
  4. Hej
    Jag slank in hos dig och läste lite. Kul med nya bekantskaper. Jag återkommer gärna!

    SvaraRadera
  5. Trött av lite, säger du! Om man inte blir trött av vad du gjorde de två dagarna, då vet inte jag...Skönt att höra att du har tagit dig hem välbehållen. Tack för besöket. Tova tackar för friseringen. Starkt jobbat då energiknippet inte är stilla mer än en och en halv sekund i taget. Men hon blev jättefin. Skall försöka själv nästa gång.
    Hoppas att det gick bra för er på utställningen. Ha en fortsatt trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Apel, visst hade jag kul och träffade flera trevliga både nya och gamla bekanta och fick se alla de sorters hundar. Så önskar man att alla resor var och att alla fick ha det på sina semestrar. Så ha det bra vart än ni nu ska fara.

    SvaraRadera
  7. I min värld, och egna sängen blir liksom bara bättre med åren. För inte kan det väl bero på att den allt äldre kroppen har allt svårare att anpassa sig till nya förhållanden?

    SvaraRadera
  8. Lisbeth, det blir nog lite si och så med att stanna av under den här helgen. 40-åriga sonen ska firas i morgon och det kommer nog att ta hela dagen.

    SvaraRadera
  9. Filimarans Funderingar, hej och välkommen till min blogg. Jag tog en snabbtitt in på din blogg och såg att du också är en "hundmänniska". Jag har en blogg till, vet inte om du har sett det. Man klickar in sig på bilden av Cilla högst uppe till höger. När det lugnat ner sig lite här ska jag vara lite artigare och skriva en kommentar hos dig.

    SvaraRadera
  10. Birgitta, resan gick utan problem och jag som brukar få ont i ryggen efter bara några mil, kände aldrig av det minsta av det.
    Tack för att ja får träfffa de härliga yrvädren och följa deras utveckling och ett extra stort tack för den underbart goda laxmiddagen. Receptet på den skulle jag inte ha något emot att ha.
    Pratade förresten med Petra om det där med att klippa med sax eller maskin, och hon förordar sax. Säger att pälsen lättare tovar sig när den ska börja om från botten varje gång. Hon har ju mycket mer erfarenhet än jag när det gäller lagottopälsen, särskilt en sån kraftig päls som Tova har.

    SvaraRadera
  11. Trött av lite? Det var ju för sjutton en helmara du avverkade. Jag blev trött bara av tanken på din prestation. Jo, den egna sängen är ju guldmedaljen efter loppet.

    SvaraRadera
  12. Ingabritt, du får det verkligen att låta som om det var en prestation! Jag sprang inte de 50 milen, jag satt i min Saab 9:3 och färdades i laglig takt. Och kul var det, ja kanske inte att sitta i bilen, men allt det som hände mellan körningarna.

    SvaraRadera
  13. Ja, jag kan inte annat än instämma med Ingabritt här ovan! Nog var det en rejäl prestation du klarade av och det vete tusan om jag hade orkat med så mycket bilkörning i ett sträck. Stark kvinna, du!

    SvaraRadera
  14. Stjärnkraft/Nina, det kanske stavas m o t i v a t i o n.

    SvaraRadera