En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 21 augusti 2011

Nicole Krauss: "Man utan minne"


Nicole Krauss debutroman från 2002.
Brombergs förlag. 355 sidor. Månpocket 44 kr

Efter det att jag två gånger på raken läst Nicole Krauss "Kärlekens historia", bara för att den var så bra, kastade jag mig över nästa kraussbok med stora förväntningar. "Man utan minne" börjar mycket bra, prologen gör att jag ser fram emot en stor läsupplevelse igen. Men ack vad jag bedrog mig.

Historien i korta drag:
 En man hittas irrande omkring i öknen. Han vet inte vem han är, men hans ID-papper berättar att han heter Samson, är gift och lärare. Efter att man opererat bort en cansersvulst i hans hjärna kan han återvända till en hustru han inte känner, till ett liv han inte vet något om. De senaste 26 åren av hans liv är borta.

Det låter som om det kan bli en spännande och intressant berättelse, men jag tycker att den enbart var tråkig och den fick mig inte engagerad på något vis. Förutom beskrivningarna av hans hustru, en skolelev och en okänd flicka på bussen är personbeskrivningarna totalt platta.  När Samson hamnar på ett hemligt hjärnforskningscentrum ute i öknen blir allt väldigt osannolikt.

Boken har säkert sina förtjänster, men jag skulle inte rekommendera den till någon.





12 kommentarer:

  1. Det är så trist när en bok låter bra men inte håller måttet. Jag har börjat med att fängslar inte en bok mig efter en sisodär 70-100 sidor så slutar jag läsa, vill inte slösa mer tid.

    SvaraRadera
  2. Tråkigt. Jag tycker det är jättesvårt hitta en bra bok. Ja den senaste jag läste "tid att älska" var riktigt bra! Kanske för att den tog upp det jag precis upplever?

    Din bok får bli ett fall för ett loppisbord med andra ord, den kanske passar någon annan bättre? ;-)

    SvaraRadera
  3. Trist! Det är ju ett spännade uppslag till en bra roman. Jag har just börjat läsa igenom inkomna manuskript till årets upplaga av Öländsk Bygd. Boken har kommit ut 61 år i rad och i år är jag redaktör för den. Det är spännande!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  4. I likhet med Samson minns inte jag heller speciellt mycke och har därför avstått att skriva nån bok. Det får väl iallafall ses som ett litet under att få till 355 sidor om nåt som man inte minns.

    Sur i Sumpan

    SvaraRadera
  5. Ja, där ser man. Det är inte alltid man kan gå efter författaren när det gäler bokval. Jag har för egen del gjort ett par sådana misstag bl a gällande Gail Godwin. Ser av tidigare inlägg att svampen kommit till dina trakter. Här är det glest mellan lokalerna men jag hoppas att det senaste dygnets regn ska göra underverk.

    SvaraRadera
  6. Malin, jag är nog av den mera envisa typen och hoppas att det trots allt ska dyka upp ett guldkorn till slut.

    SvaraRadera
  7. hugan, så är det kanske, att man ska vara i den rätta stämningen för just den boken. Men långt ifrån alla böcker är bra, dom har en egendomlig urvalsmetod på förlagen. Det är inte kvalitet som gäller utan kvantitet.

    SvaraRadera
  8. Kerstin/Ölandsvindar, vilket hedersuppdrag! Det måste väl vara något av ett rekord att en bok kommer ut i så många år? Lycka till!

    SvaraRadera
  9. Sur i Sumpan, nu tycker jag inte att du är riktigt ärlig. Jag tycker mig ha läst flera inlägg på din blogg Sur i Sumpan (jag skriver det så att flera kan få chansen att läsa din roliga blogg) som handlar om din uppväxt. Och vem vet, rätt som det är slår du ihop inläggen och så har du en hel bok.

    SvaraRadera
  10. Ingabritt, massor av svamp finns det, men alla är inte av sorter som får hamna i svampkorgen.

    Jag ska inte ge upp den här författaren ännu. Hennes första bok föll mig alltså inte på läppen, men den andra blev jag desto mer förtjust i, så det är nog möjligt att jag provar den tredje också.

    SvaraRadera
  11. Hej vännen,
    Äntligen har jag en stund medan min middag står i ugnen (rotfrukter, potatis och kycklingben). Har missat minst fyra av dina trevliga inlägg. Har haft mycket i veckan o nästa blir det ännu mer. Jag håller med dig om att Krauss´ Kärlekens historia var bra – faktiskt kommer den som nr 2 av de bästa böcker jag läst i år – Amos Oz´ En berättelse om kärlek och mörker var nr 1.
    Ha en skön fortsättning på helgen!
    kram
    Har läst Krauss´ Det stora huset, det var medelmåttig och inte alls lika bra men fullt läsvärd.
    Jag ska inte läsa

    SvaraRadera
  12. kajsastina, stekt fläsk med löksås och nyupptagen potatis blev lördagsmiddag här.
    Nej, du har nog så många bra böcker att läsa så skippa "man utan minne". däemot är jag, så här långt väldigt positivt överraskad av boken jag läser just nu "Norrlands svårmod" av Theres Söderlind. Jag har aldrig hört talas om henne eller boken. Jag har väl en tredjedel kvar att läsa.

    SvaraRadera