En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 18 september 2011

Så här i mitten av september

Fredagskväll i stugan kan innebära lite olika sysselsättningar. Barbarnen sov på övervåningen, maken satt i favoritfåtöljen, jag satt och virkade mina rutor och sonen satt och filade på en svärdskida (visst heter det så, det man stopar in svärdet i?), för att få insidan slät efter svärdets turer ut och in.
Jag och Cilla fick sällskap av barbarnen och sonen på vår skogspromenad. Vi kollade på svampar, tittade in i kåtan uppe vid Hundtjärn, och har man en pappa med klättring som hobby, så ska förstås barnen också prova på. Cilla är en bergsklättrare av födsel och ohejdad vana, så hon följde naturligtvis med upp på högsta stenen.

På eftermiddagen var vi tre som hjälptes åt att ta upp potatisen och då gick det som en dans. Det blev flera lass för maken att köra in i garaget på kvällen, när sonen och barnen återvänt till stan. I fjol fick vi potatis så vi klarade oss hela året. Jag tror att årets skörd är minst lika bra. Särskilt mandeln var ovanligt stora. Vi brukar börja med att äta dom runda som har lite tjockare skal, så får mandeln ligga till sig lite och blir då lättare att koka utan att spricka. Godast smak har förstås mandeln.

Kvällen var klar och kall, man kunde ana att det var risk för frost redan när jag tog kvällsrundan med Cilla vid halv åttatiden. Förutom en halv mångubbe och många stjärnor på himlen fick jag skåda höstens första norrsken. Det brukar vara så här i mitten av september som det dyker upp. Ska man vara noga är det väl så att då är himlen tillräckligt mörk för att man ska kunna se norrskenet. Likadant med stjärnorna som varit osynliga sen våren. Först dyker aftonstjärnan upp och sen blir dom fler efterhand.


Det var tur att jag hade lyft in pelargonerna och de andra blommorna som står på bron, för nog blev det frost alltid! En bra stund låg det vita kvar på gräset där solen inte hunnit komma åt det, men sen har det varit en strålande dag, som gjord för höstarbete i trädgården. Jag hade mina funderingar på att baka bullar i dag men föredrog att vistas utomhus i stället.

I hastigheten glömde jag kolla mobilen på morgonen då jag kom ner i köket och missade att Petra sms:at att Helen hade fått sina valpar i natt! Fem stycken blev det, fyra hanar och en tik, och det är mycket för en sån liten hund. Allt hade gått bra, fick jag höra då Petra ringde upp mig vid lunch, och det var en lättnad. Så nu kommer Helen ha fullt upp att göra några veckor framöver.
En av hannarna var en kolsvart skönhet som kommer att få mycket päls. Det var precis vad Petra hade önskat sig. Fast en tik. Så där är det att vara uppfödare, ett ständigt lotteri.

Till slut kan jag lägga ut en bildgåta och jag skulle bli mycket förvånad om det är någon som gissar rätt, men man vet aldrig. Något pris, annat än ära och berömmelse, delas inte ut.

Vinnare är Marianne, för hon var den som kom närmast det rätta svaret, som är:
En tygpåse fylld med slipdamm som sitter fast på ett skaft. Med fjäderlätta duttar på svärdet kommer det ut lagom mängd damm, och det stryks sedan ut med en mjuk trasa, och torkas till slut bort helt. Så ska en slipsten dras på ett japanskt rakbladsvasst svärd efter varje användande.




18 kommentarer:

  1. Låter som du hat fullt upp med livets goda sidor :-D

    Skulle gissa på en slända, men jag vet faktiskt inte alls vad det är.

    Kramar <3<3<3<3

    SvaraRadera
  2. Tar ni upp potatisen så här sent? Vi har bara satt potatis två år och nu läste vi någonstans att man inte kan sätta potatis i samma jord mer än 1-2 år i taget, sen måste man planera annat ett tag, är det så?
    Spännande med Helens valpar! Ska bli kul att få se bilderna sen. Hon får stora kulllar lilla gumman, precis som vår Alice. Typisk med den svarta hanen när det skulle varit en tik men som du skriver, en uppföares lott.

    SvaraRadera
  3. Vad kul att det gick bra med valparna.
    Här är nog frosten också på väg fast inte lika hårt som hos dig, inte än iaf.
    Men det är snart dags att tömma alla krukor med örter som inte lever så länge till förutom gräslöken som får flytta in i garaget över vintern.
    Bilden? Det ser ut som en stjälk med en rot ombunden med tyg eller nåt? Men har ingen aning
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Är det inte en "stomp" till bärsilen??
    Visst är det skönt med hösten?
    Vackert och lugnt....

    SvaraRadera
  5. Grattis, man får väl säga att du blivit fyrfotamormor då eller..? Skönt att nedkomsten gick bra, för det är ju tyvärr så att det inte gör det alla gånger.

    Så Fader Frost har hittat till er nu. Här är det fortfarande regn, men om någon vecka är det definitivt dags att plocka in pelargoner och annat frostkänsligt från gården. Gräsmattan växer som aldrig förr och det är ju minst sagt typiskt, för vid den här tiden på året har jag fått mer än min beskärda del av gräsklippning :o/

    Vad det är för märklig pryl du visar på bild har jag inte en blekblå aning om. Det liknar något man använder som stomme för att göra en leksaksdocka (typ Waldorfdocka) eller något i den stilen, men nä, inte vet jag. Ska bli intressant att få klara besked!

    SvaraRadera
  6. Jösses ser ut som ni har kallare natt än här! Är iof inte uppe så tidigt men.. :) Hörde att en grannby hade haft tre minusgrader, kanske borde ta in pelargonerna nu då!

    Skönt att det gick bra för Helen!

    Det där ser ut som en trumpinne åt Roger Pontare.

    SvaraRadera
  7. Duktiga Helen! Nu har hon väl gjort sitt vad jag förstår. Pensioneras efter denna kull menar jag.
    Frosten får dröja tycker jag men har väl inget att säga till om vad jag förstår.
    Bilden; jag tänker på någon form av skallra, eller skramla för jakt. Kul sak.

    SvaraRadera
  8. Hej Falköga (apropå din kommentar hos mig)
    Ingen orkade ta en bakelse till så det blir lite fest till eftermiddagskaffet även i dag.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  9. Jag tror att det är en slags gnidare. Man doppar den i valfritt fett, såsom ister, smör eller vanligt bordsmargarin, därefter gnider man med kraftiga rörelser in själva svärdet (eggen) för att få det att löpa fint i behållaren.

    Det kan också vara en stöpplare att duttmåla med. Men jag hoppas det är det första.

    SvaraRadera
  10. Pennelina, någon brist på sysselsättning är det inte, och det mesta är av den trevligare sorten.
    Någon slända är det inte på bilden.

    SvaraRadera
  11. Malin, det är den här tiden vi brukar ta upp potatisen, det får ju inte vara för varmt i luften och källaren, där vi förvarar den.

    Man läser och hör att potatisen måste byta plats, men vi har haft det här landet i många år och det funkar bra. Det är ju inte lätt att flytta omkring ett potatisland lite hur som helst. Däremot brukan maken alltid gödsla med ett speciell potatisgödsel innan han lägger ner sättpotatisen.

    Nu har Helen gjort sitt vad gäller valpar och med ett facit på 16 valpar på fyra kullar måste man ju säga att hon har varit duktig.

    SvaraRadera
  12. I min värld, det var frost i natt igen, men nu har det mulnat på till kvällen så kanske det blir mindre kallt i natt.

    Jag har gräslök planterat i trädgården lite här och var och den har alltid klarat vintrarna utan problem, jag har aldrig tagit in den.
    Bilden: nej det är ingen stjälk med rot.

    SvaraRadera
  13. Inger/Ingersord, tyvärr, det är ingen stomp, men skönt väder har det varit i dag.

    SvaraRadera
  14. Nina/Stjärnkraft, tackar. Lite omväxling till farmorstiteln blir det ju.
    Jag hoppas att jag har klippt min del av gräsmattan, den innanför staketet, för sista gången i dag. Gräsklipparen håller på att rasa samman och jag med.

    Någon stomme till en docka är det inte fråga om på bilden.

    SvaraRadera
  15. hugan, jag har ställt bort pelargonerna för gott nu. I alla fall tills det blir sommar igen.

    Den där mojängen ser faktiskt ut som om den skulle passa till Pontare, men tyvärr.

    SvaraRadera
  16. Ingabritt/After work, jo nu får Helen vila på lagrarna efter fyra kullar och sexton valpar, inte dåligt för en sån liten hund, men hon är i god form.

    Jaktskallra, nja, inte heller det var rätt.

    SvaraRadera
  17. Kerstin/Ölandsvindar, du är inte den första som kallar mig Falköga på bloggen, faktiskt. Den som spar han har sina bakelser kvar.

    SvaraRadera
  18. Marianne, du är inte så långt ifrån det rätta svaret, så du får bli vinnare!

    Svaret skriver jag till under bilden så att alla kan läsa det.

    SvaraRadera