En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

onsdag 12 oktober 2011

Allt går inte att köpa

Går man på Skansen en halv dag blir man ganska hungrig. Så även Syrran och jag. Dessutom behövde vi uppsöka toaletten. Så vi hamnade på Solliden där det vi önskade fanns. Vacker utsikt fick vi dessutom vid det fönsterbord vi satt vid.

När jag sökte efter toan sprang  jag på den här snyggingen, som jag har fått för mig är en fiskgjuse. Nu var han varken levande eller uppstoppad som tur var, utan satt uppklistrad på en vägg i form av en affisch. Just så här önskar jag att jag en dag ska kunna fotografera. Men fram till den dagen då jag har det kunnandet och utrustningen så nöjer jag mig med att fotografera affischen, för jag tror jag blev rent förälskad i pippin. Jag har sökt på nätet men inte lyckats hitta vem som tagit den underbara bilden, för jag glömde helt bort att se efter på platsen.

Var det någon som undrade om jag shoppat något? Jodå, lite blev det allt. Jag har länge letat efter en blå kofta och hittade den till slut på H&M och när jag ändå var i farten tog jag med blusen som satt alldeles bredvid. Tre linnen slank ochså ner i shoppingpåsarna. Allt till mycket humana priser förstås.

Av en händelse gick vi in på en second hand-butik mittemot Storkyrkan, jag tror det var i Frälsningsarmens regi, och där hittade jag något som jag alltid spanar efter; glasminiatyrer. Båda två signerade och i fint skick. 250 kr för den vänstra och 150 för den högra är helt ok priser. Nu börjar det vara ganska tätt uppe på spiskåpans hylla av dessa små skönheter. 7 cm i höjd gör att det ryms till och med i vår lilla stuga.
                 



















14 kommentarer:

  1. Nej, ditt öga för det som är vackert både på bild och i övrigt går inte att köpa för pengar :-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Fåglar är ju verkligen inte mina favoriter IRL ;), men tänk, vilken lycka att kunna ta en sådan ortoligt fin bild.... Träning ger färdighet, eller hur? Ut och plåta vettja...

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Håller med dig om fågeln. Innan jag scrollat ner och sett att det var en bild var jag helt säker på att den var uppstoppad. Vilket mästerverk
    Att gå i secondhand affärer är lika kanske ändå mer givande än loppisar. Älskar att hålla i saker som har en historia bakom sig. Min fantasi skenar gärna iväg. När jag håller nyproducerat i handen kan jag aldrig frammana den känslan. Då blir det mest ögonfröjd
    Ha en fin dag
    Kram

    SvaraRadera
  4. En underbar bild, tänk att kunna fotografera så! Å, vad jag önskar mig en riktigt bra kamera. Till att börja med menar jag, det är ju liksom ett måste om man ska kunna komma ens i närheten.

    SvaraRadera
  5. Sv. Nä, inte avmaskningen, det är ett par veckor sen nu jag avmaskade dom. Enligt vår veterinär så kan dom drabbas av en bakterie bara så där och då får ju alla den tyvärr. Här har det stått som en fontän ur rumpan på dom och en del har varit riktigt slaka. Men lite druvsocker i vattnet som jag gett med en liten spruta har gjort underverk, så det är ett tips om du får valpar igen och dom drabbas. Men visst är det otäckt när dom är så där slaka, usch.

    SvaraRadera
  6. Hej

    De där glasminiatyrerna var rejält fina. Det är kul när man hittar något så ute ibland.

    SvaraRadera
  7. Pennelina, det där tar jag som en komplimang. Men vad som är vackert i mina ögon kanske inte är det i någon annans, och vice versa.

    SvaraRadera
  8. Gökboet, javisst ja, din fågelfobi hade jag glömt. Bra ändå att du kunde med att titta så pass att du ser vilket fint foto det är. Och jag tränar och tränar... Ibland tror jag att kameraremmen ska växa fast i min högra axel för den sitter nästan alltid där när jag går någonstans.

    SvaraRadera
  9. Lisbeth, jag är nog inte så mycket för varken loppisar eller second-hand, egentligen. Vid min ålder har jag det mesta jag behöver och vill ha. Ja, mer än så. Då bortser jag från böcker som jag nog aldrig kan få för många av. Men vid det här tillfället råkade jag se genom skyltfönstret att det fanns något som såg ut som glasminiatyrer och gick in för att se efter.

    SvaraRadera
  10. Liiiiite shoppande som minne av en tripp är väl oftast kul. Du har ju rätt i att vid vår ålder har vi det vi behöver och resten är ju undvaror. Jag försöker bli av med prylar men det är jag ensam om i detta hushåll. Pust, suck, stånk och stön.

    SvaraRadera
  11. Malin, med en kompaktkamera kan man lära sig att se. Om du förstår hur jag menar. Med en systemkamera kan man börja lära sig att fotografera.
    Det är nog möjligt att hitta en skaplig systemkamera på blocket eller liknande. Det får ju alltid att hålla utkik i alla fall.

    SvaraRadera
  12. Skånegrabben, jag blev då jätteglad över vad jag "hittade".

    SvaraRadera
  13. Ingabritt, jag vet att du inte är ensam om den situationen, det har jag förstått genom bloggandet. Det finns många "braattha"-saker i det här huset också. Senast jag fyllde år gav jag mina barn varsin pryl i stället för att få något. Det känndes helt rätt.
    Men just glasminiatyrer till spiselhylla och små hästar till boaseringslisten är något jag unnar mig.

    SvaraRadera
  14. Helledusiken, vilka söta glasföremål! Jag skulle säkert haft svårt att motstå dem själv, så pass tokig som jag är i munblåst glas. Och ändå har jag försökt implementera regeln "one in, two out" - men med mycket varierande framgång. Senaste fyndet gjorde jag så sent som igår ... En prima blomvattenkanna på 2,7 liter för 50 cent på Emmaus. Alla mina pelargoner och citrusplantor har fått flytta in från Glaspalatset till husets bottenvåning, där jag ska försöka hålla lååg temperatur denna vinter. Där har dock inte funnits någon vattenkanna att tillgå, så det var ett riktigt - och praktiskt - fynd :o) Jag har m.a.o. förlåtit mig själv ;o)

    SvaraRadera