En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 2 oktober 2011

Björn i faggorna

Trots att björkarna släppt sina blad finns det färgprakt kvar från andra träd och buskar. I lördags sken solen och det tackade vi för eftersom dottern skulle flytta. Att bära ut sängar och andra möbler i ösregn och sedan köra det på släp under pressenning är inget man direkt längtar efter.

Nu var det sol och torra vägar, maken körde en fullastad bil med släp och allt gick bra. Mågämnets saker hämtades senare på dagen och hans pappa fick köra ytterligare ett lass. Klockan tio på kvällen var de unga tu tillbaka här och intog en sen middag i form av älgköttsoppa innan de intog sängläge i vårt vardagsrum.  I dag körde jag dom till den nya lägenheten med ytterligare en billast, och i och med det har dom nu flyttat.

Jag hann med en härlig höstpromenad med Cilla i går eftermiddag. En bybo körde förbi när vi gick där på skogsbilvägen söder om Sörträsket och straxt efter att Cilla och jag vänt för att gå hem kom bybon åter ikapp oss. Han vevade ner rutan och frågade om jag inte var rädd för björnen. Han hade varit några hundra meter bort och tittat på björnspår som troligen var från natten innan. Jag har hört från min man att det synts björnspår lite här och var i byns närhet, så tydligen har vi haft en nalle som lufsat omkring här i trakterna. Men han rör sig nog fort så han kan vara långt härifrån nu.

I morgon har vi en ny vecka. För min del innebär det fotokurs i morgon kväll. Jag försöker träna på det vi gick igenom förra gången, men det är inte helt lätt att lyckas, i alla fall inte för mig.

På tisdag är det vattengympa och vid sextiden på kvällen sätter jag mig på tåget för att åka ner till min syster i Stockholm för några semesterdagar. På programmet står ett Dramaten- och ett Stadsteaterbesök. Det kommer att sitta bra.

13 kommentarer:

  1. En Björn? Ut fort som tusan och ta för jösse namn kameran med laddat batteri i högsta hugg! Hoppas du får uppleva detta unika möte! Det är inte många förunnat... LYCKA TILL!
    En hel del ganska färsk Björskit har jag sett uppe i Tisjön/Lima/Dalarna, men närmare än så kom jag inte tyvärr :(

    SvaraRadera
  2. Björn skulle ju vara trevligt att möta - men inte till fots. Det finns ju väldigt gott om dom i skogarna. Lite för många när dom tar sig in i samhällena för att få tag på mat... En hade stått vid en busshållplats nära vårt kvarter för ett par veckor sedan. Väntade på bussen västerut kanske....

    Skoj med Storstadsbesök! Ser fram emot rapport - med bilder!!!

    SvaraRadera
  3. Björn, inte är då dom att leka med idag. Naturen och djurens sätt att vara har ju förändrats sista åren. I Ållerviken ca: 2 mil från staden har äldsta sonen med familj renovering i full gång av sommarstugan. Dom planerar att flytta dit året om. I området är det sedan 2 månader tillbaks en björn som lufsar runt. Det går att följa den för den har en sändare på sig. Just att dom blir kvar så länge och i närheten av människor är lite skrämmande. Vill att den ska finnas men visst tycker jag att den borde ha ett bättre liv någon annanstans
    Ha en fin solig dag

    SvaraRadera
  4. Gökboet, den chansen/risken är nog minimal. Hittills har man bara sett fotspår efter den på olika platser runt byn.
    Om jag ska möta björn vill jag nog helst sitta i en bil, till fots känns det nog lite väl skakis. Blir nog inga bra bilder vid ett sånt möte.

    SvaraRadera
  5. Beppan, håller helt med dig, det skulle vara en stor upplevelse att få se en björn på nära håll, men då vill jag sitta i en bil. Sonen lyckades med det för några år sen då han bilade hem från Lycksele. Den gick också i närheten av en busshållplats. Är det papperskorgar där kanske, med godsaker i som lockar.
    Naturligtvis har jag åtminstone en kamera med mig till Stockholm. Då kör jag nog med automatiska program - för säkerhets skull.

    SvaraRadera
  6. Lisbeth, björnar ska hålla sig i skogen, helt klart. Det är nog ungbjörnar som rör sig på lite konstiga ställen den här årstiden. Dom har nog inte funnit sin plats här i livet ännu.

    Med tanke på hur många björnar det finns och hur sällan dom syns så kan man nog känna sig ganska säker. Tänk på alla utländska bärplockare till exempel, aldrig har man hört att dom sett till någon björn, trots att dom är i skogen mest hela tiden dom är här.

    SvaraRadera
  7. Ha en underbar vistelse i Stockholm! Du förtjänar lite avkoppling efter den hektiska tid som varit.

    SvaraRadera
  8. Hjälp! säger jag. Har hört att det setts björn uppe i backen här...vi som går där ganska mycket! Hoppas du har rätt att det inte är någon fara :-)
    Ha nu en skön minisemester!!!

    SvaraRadera
  9. Här,i kanten av vargreviret, har jag granntanter som är rädda för att gå ut i skogen. Om det vore björnars som fanns här skulle jag inte skratta åt dem. Varken Rödluvan eller Mors lilla Olle är nog trovärdiga.
    Ha det trevligt i storstan!

    SvaraRadera
  10. Birgitta, tack, jag tror att jag och syrran kommer att utnyttja tiden till max. På ett positivt sätt.

    SvaraRadera
  11. hugan, känner du dig ängslig kan du ju alltid tralla ev melodi eller vissla. Dessutom har du ju vovven med dig. Inte för att hon kan försvara dig, men du skulle säkert märka på henne om det fanns björn i närheten, för hon kommer säga att matte nu vänder vi och går hem.

    SvaraRadera
  12. epsilon, nej barnvisorna är nog ine så rättvisande, man klappar nog knappast vare sig björn eller varg. Däremot kan man ju sjunga om dom och skrämma bort dom på det viset.

    SvaraRadera
  13. Trevligt att läsa din blogg och få lära sig mer om vår värld. Visste bara att Andorra låg någonstans mellan Spanien och Frankrike. Hoppas det går bra för sonen med tävlandet. Du kanske är i Stockholm just nu - man orkar bara med små doser av Stockholm city. Var i måndags inne i stan och kikade runt, åt lunch och shoppade. Jag bor bara ca 35 min resa från storstaden. Mitt Sollentuna har allt och är så vackert med gott om grönområden, skog och Edsvikens vatten.
    Hoppas du får det trevligt på din resa!
    kram

    SvaraRadera