En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 5 november 2011

Allhelgonahelgen


I år behövde vi inte plumsa fram i snö för att komma oss fram till gravarna. Inte heller var vi tvungna ta med hammare för att slå ner lyktstängerna i froststel mark. Vädret var grått med lite lätt duggregn vilket gjorde att det var halvmörkt redan klockan två då vi träffade släkten på kyrkogården i Fällfors. Svägerskan och hennes dotter B hade pyntat och gjort fint med fönsterlav, ljung. skogsolvonbär och lönnlöv vid svärföräldrarnas grav, och även vid svågerns. Allt fler bekanta namn finns på gravstenarna.




10 kommentarer:

  1. Så vackert det är ordnat på graven! Det var en fin kombination, det där med vit mossa och klarröda bär. Och en underbart stämningsfull bild av kyrkogården! Även om jag inte är det minsta religiös kan jag tycka att det är något alldeles speciellt med en gravgård under allhelgonahelgen. Alla levande ljus sprider ett vänligt, varmt sken och november känns aningen mindre tung att ta sig igenom.

    SvaraRadera
  2. Det blir så otroligt stämningsfullt och vackert när gravarna är smyckade och alla ljus tända. Särskilt när det inte är någon snö och skymningen faller.

    SvaraRadera
  3. Ledsam, men mycket stämningsfull och vacker helg ♥

    SvaraRadera
  4. Nina/Stjärnkraft, på något vis är det en ljus stämning på kyrkogårdarna denna mörka helg. På små kyrkogårdar blir det att man möter en hel del bekanta, så det bildas små klungor av glada människor.

    SvaraRadera
  5. hugan, visst kan det vara sorgligt om man har någon anhörig som nyligen begravts.

    SvaraRadera
  6. Birgitta, det är något visst med de många små ljusen som blinkar där i mörkret. Något hoppfull och tacksamt för det som varit.

    SvaraRadera
  7. Gökboet, det är mycket vackert med ljusen där i mörkret.

    SvaraRadera
  8. Så vackert det är just den här helgen på alla kyrkogårdar. Nu gillar jag dom året om vilken dag som helst. Morfar lärde mig att älska promenaderna runt kyrkogården i Östersund. Det är så fridfullt och rogivande. I år missade jag promenaden. Yrseln satt stopp. Får titta på dina och mina äldre bilder och tänka på alla som inte finns med oss.
    Har ibland funderat över min kärlek till kyrkor och kyrkogårdar. Religiös känner jag mig inte.
    tack för de fina bilderna
    Kram

    SvaraRadera
  9. Lisbeth, särskilt kan jag tycka att de små kyrkogårdarna är trevliga att vandra i. Nu blir det ju inte så ofta eftersom jag nästan alltid har hundarna med mig och dom är inte välkomna där.
    Det har inget med religion att göra, det är något annat, en stämning.

    SvaraRadera