En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

torsdag 10 november 2011

Tak över huvudet

Jag undrar om grannen sov med fleeceställ och dubbla duntäcken natten till i dag, utan tak som han var. Kallt ute var det också, så pass att det var frost på asfalten redan då jag var ute med Cilla på kvällen.
Nu tror jag inte på allvar att det var någon fara för honom. Det är nog värre för alla uteliggare, dom som har en kartongbit att ligga på eller i bästa fall hittat en källare eller vind att hålla till i. Hur kan det vara möjligt i en välfärdsstat som vår att någon överhuvudtaget ska behöva leva under sådana villkor?
Så där kan tankarna börja gå när vintern, mörkret och kylan kryper allt närmare. Än så länge har vi haft en ovanligt mild början på vintern, och ingen snö, förutom några flingor som kom för ett par veckor sedan och överlevde några timmar. Kommunkassören jublar, för det var visst inte så mycket kvar av slantarna i hans kassa efter föra vinterns idoga snöröjande. Men dagarna börjar vara ack så korta. Ska man ta en skogpromenad nu måste man vara hemma före halv tre, för då är det mörkt. Och mörkare blir det en dryg månad till. Det är därför vi norrlänningar kan längta efter snön. Den gör vår tillvaro så mycket ljusare.

Så mycket ljus ser det inte ut att finnas framöver ute i världen heller, men då tänker jag mera på de ekonomiska förhållandena. Man kan verkligen undra hur det ska sluta. Eller sluta och sluta, det slutar väl aldrig, det är ett evighetshjul som rullar på, och ibland är man där uppe och ibland längst nere i botten. Även om jag inte ska klaga för egen del, än så länge känner jag mig inte  personligen berörd, så är det som vanligt de redan utsatta som drabbas hårdast.

Nej, vi har det varmt och skönt i vår lilla stuga, vi har mat på bordet om vi blir hungriga och vi ska inte klaga för mycket över hälsan heller, i alla fall inte jag.

Men innan jag sätter igång med dagens middag ska jag kränga på mig diverse varma ytterkläder och, som rosen på tårtan, reflexvästen, för jag tror att Cilla är mycket intresserad av en promenad. Och nu är det mörkt ute, så det gäller att synas om man ska vistas på vägarna.




24 kommentarer:

  1. Att det finns uteliggare beror på att en majoritet av oss vill ha det på det viset. Det handlar om politiska beslut som avspeglar folkviljan.
    Jämför med USA där man slåss med näbbar och klor mot införande av någon slags allmän sjukförsäkring, och det av den enda anledningen att man ogillar tanken på jämlikhet.
    Många av oss tycker nämligen intensivt illa om välfärd och jämlikhet.
    I grunden tror jag det bottnar i någon slags tanke om att "kan jag inte bli något av egen kraft så kan jag åtminstone trycka ner andra så de blir ännu mindre".
    Kjell Olsson

    SvaraRadera
  2. Jaa du, den svenska välfärden är verkligen på väg utför. Empati, solidaritet, människovärde och jämlikhet är snart ord som många inte ens kan stava till. Det är förfärligt tragiskt!

    Som vanligt, så är jag ju imponerad av dina fina bilder och din granne han klarar sig nog, för som du säger så har dom ju faktiskt ändå vädret på sin sida, milt för årstiden. Men ujujuj, vilka korta dagar ni har redan!

    Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  3. Nu börjar man få hopp om att det blir vinter även i år :-D

    Lite snö skulle lysa upp tillvaron, liksom massor av reflexer!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Vi har visst fångat samma måne du och jag idag! Så vackert det var - fullmånen som speglade sig i de sista solstrålarna, som målade himlen i rosatoner....

    Fastän jag inte gillar snön och kylan kan till och med jag tycka att det är dags för lite vitt täcke på marken. Det blir ju så mycket ljusare då! Finns det något värre än regnvåt, mörk asfalt!

    Vi har det så bra ändå, vi som har tak över huvudet, varmt och gott inne i stugvärmen och mat så det räcker och blir över. Det finns alltför många som tyvärr inte har det så.
    Frågan är bara hur vi ska kunna hjälpa dem på bästa sätt?

    SvaraRadera
  5. Jag tror, angående bristen på empati i samhället, att det egentligen bara finns två typer av människor.
    Dels de som upplever den allra största tillfredsställelsen när de ser hemmalaget vinna, dels de som upplever samma sak när de ser bortalaget förlora.
    Idag är det den senare kategorin som utgör normen för hur vi bör vara.
    Kjell Olsson

    SvaraRadera
  6. Gillar det sista kortet jättemycket. Det speglar precis det du skriver om i texten. ja inte uteliggarna förstås. Det drar ihop sig i magtrakten när jag tänker på dom. När jag var i Stockholm härrom veckan tänkte jag just den tanken. Hur kan man överleva utomhus och samtidigt vara hungrig och törstig? Nu på förmiddagen har jag haft en liten tycka synd om mig stund. Jag ska sluta med det. Det är inte synd om mig. Ha en fin kväll och du kolla grannen så taket är på. Trots allt kan det nog bli rätt kallt
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tankvärt inlägg Cici, Här i vår stad finns det väldigt många uteliggare. Det finns även många snälla som förser dem med varm dricka och smörgåsar. Tyvärr är det svårt att komma in på natthärbergena dels för att det finns för få och dels att de kräver att personerna är nyktra. Tyvärr är många inte det.
    Så visst är vi andra lyckligt lottade.
    Jag har varit verksam både i Röda Korset och församlingsarbete och har sett en del.
    Så fina bilder tur tar, det syns att du gått på kurs och att du har en fin kamera.
    Kram Monkan

    SvaraRadera
  8. Javisst undrar man världen är på väg. Just av den anledningen att det finns uteliggare i vår närhet och fattiga barn i vårat land gör att jag har svårt att skänka pengar till världens barn och andra jätteinsamlingar. Tycker vi kan ta hand om vårat eget först och främst. Nordeas avgående direktör är den senaste att roffa åt sig... Ambulanser som dras in på landsbygden medans länets största stad bara växer och får mer och mer av det kulturella utbudet..
    Här går det en buss per dag till ske-å medans det går tunnelbana var tionde minut inom sthlms närområden..
    Nä jag vet inte vad som är meningen, hela Sverige ska nog inte leva, alla har inte samma rättigheter trots att vi bor i samma land..
    Usch vilket gnäll det här blev då! ;-)
    Nä ut i solen (och upp i backen som fortfarande finns kvar!) med vovvan! Det skingrar eländestankarna ett tag!

    SvaraRadera
  9. Men du vet väl, hugan, att livet är en tävling som det gäller att vinna till varje pris. De som anser att tävlingsverksamhet bör förläggas till idrottsarenan, och inte till det vanliga sociala umgänget människor emellan, kallas "losers" och förtjänar intet annat än förakt.
    De kan gott sova på gatan.
    Fast på gator där vi slipper se dem, förstås.
    Kjell Olsson

    SvaraRadera
  10. Kjell, det borde jag ha anat, och jag gjorde kanske det, hoppades det, att du skulle höra av dig i detta ämne. Jag är kanske inte lika kategorisk som du, har inte riktigt samma svartsyn vad gäller människans godhet eller oegennytta. Trots allt finns det gott om människor som ställer upp för andra, människor som arbetar ideellt, familjemedlemmar som kämpar med näbbar och klor för att någon anhörig ska komma sig upp ur rännstenen. Det är väl deras goda exempel vi ska ta till oss och försöka följa.

    För jag tror ju inte att det du beskriver är din egen syn på dina medmänniskor.

    Som vanligt vill jag tjata om att jag saknar Mvg och Amanda.

    SvaraRadera
  11. Gökboet, ska man se hur samhället i stort fungerar så har det väl blivit som du säger, men tittar jag på människor i min närhet så vill jag påstå att det är människor med empati och omsorg om sina medmänniskor.

    Grannen har klarat sig bra och hjälper till med att få sitt hus under tak, det är snart klart.

    SvaraRadera
  12. Pennelina, vi har i alla fall fått lite frost som lyser upp en aning, men ingen snö i sikte ännu.

    SvaraRadera
  13. Beppan, jag såg att du hade samma vackra måne hos dig, och den lyser upp på sitt sätt.

    Livet är komplicerat och i de bästa av världar skulle ingen människa hamna i missbruk eller fattigdom. Så är det ju inte, och många enskilda gör nog vad dom kan, men samhället i stort brister nog på många punkter.

    SvaraRadera
  14. Lisbeth, det sista kortet har jag tagit från söderfönstret på övervåningen. Inte så pjåkig utsikt om jag får säga det själv.

    Det finns nog förhållandevis få uteliggare i mindre städer och orter mot vad det finns i de stora, men dom finns till och med i vår lilla stad. Det är nog större chans att få hjälp med bostad på en ort där de flesta känner varandra än i en storstad där allt är så anonymt. För så är det ju, att man har lättare att känna för en bekannt än för en främling.

    Hoppas att du haft en dag utan alltför mycket karusellsnurrande.

    SvaraRadera
  15. Monkan, det är bra att det finns frivilligorganisationer som Röda Korset och liknande, men egentligen borde det vara samhället som hjälper dessa människor, och helst ser till att dom aldrig blir ute liggare. Det är inte lätt att veta vad som är ägget eller hönan, droger som orsakar hemlöshet eller hemlöshet som orsakar droger.

    Jag beundrar människor som du som ställer upp med det dom kan. Själv skyller jag på att jag bor så långt från stan.

    SvaraRadera
  16. hugan, du vet väl att du är prioriterad som får ta del av den vackra naturen och den friska luften. För det måste man vara beredd på att offra en hel del av bekvämlighet och trygghet, visst?
    Nu är det ju tur att det finns pengar i tätorterna så att dom kan ha en fontän, dyr som attan att driva, i älven, och så ska ju dom som jobbar i Brinken få en fin gård för flera miljoner att titta på. För att inte tala om hockeyarenor och liknande.

    Skogspromenaden i dag gjorde mig glad i sinnet, hoppas att din kändes lika bra.

    SvaraRadera
  17. Mja, Cici, jag vet inte om jag har någon speciell svartsyn. Jag försöker bara komma underfund med hur vi människor funkar som art, och varför.
    Är vår ständiga strävan efter ökad konsumtion på andras bekostnad nedärvd i våra gener, eller är det ett resultat av den indoktrinering vi ständigt utsätts för.
    Fundera lite på det här:
    Låt oss anta att vi idag konsumerar dubbelt så mycket som vår planet klarar av. Att det egentligen skulle behövas två jordklot för att vår konsumtion skulle vara hållbar i längden.
    Vi kan då lätt räkna ut att vi måste sänka vår arbetstid (den tid vi skapar varor och tjänster), och därmed vår inkomst (köpkraft), till hälften.
    Eftersom medelinkomsten i Sverige ligger på 280000:- om året skulle det betyda en sänkning till 140000:- per år.
    Är det någon som tror att vi kommer att göra det?

    SvaraRadera
  18. Kjell, det är ju alltid svårare att ta sig från mycket till litet. När vår generation var barn hade vi, de flesta av oss, få leksker, böcker, kläder och framför allt ingen tv eller dator. Till och med barnprogram på radion inskränkte sig till Barnens Brevlåda på torsdagar. Å andra sidan lyssnade nästan varenda barnunge på det. Det fanns bara en radiokanal som alla lyssnade på. Tänk vad likformiga vi borde ha blivit, och kanske blev.

    Hur kom jag in på det nu då? Jo, kanske att dagens barn lär sig att göra egna val just därför att det finns så mycket att välja på. Kanske dom då väljer en livsstil som inte tär på jordens resurser lika mycket. Kanske.

    Vem hade för femtio år sen kunnat ana att det skulle finnas alla de tekniska prylar som finns i dag? Vad vet vi om vad som finns om femtio år? Då kanske vi kan återvinna mycket mer än vad som görs i dag, då kanske inte bilar drivs med bensin som dom gör idag, då kanske...

    Ja, det blir många kanske. Eftersom jag inte vet hur vi ska rädda den här planeten, men för mina barn och barnbarns skull absolut tror på en framtid för dom och även senare generationer, måste jag inte bara hoppas, utan tro att det ordnar sig.

    Hur och vad gör du? Det löns ju inte att bara sitta på sin kammare och vänta på domedagen, har du några goda råd att dela ut?

    Om du skulle komma underfund med hur vi människor funkar och varför vi gör det, borde du komma fram till att det finns ett oändligt antal svar på de frågorna.

    Naturligtvis blir vi påverkade av vår omgivning det vore väl konstigt annars, men det finns säkert i våra gener att ha det så bekvämt som möjligt. Det är väl det som har drivit utvecklingen framåt, på gott och på ont. Vem sjutton skulle vilja leva på stenåldersvis?

    Det här blev ett allmänt vimsigt kommentarsvar men det är vad jag kan åstadkomma just nu.

    SvaraRadera
  19. Hade ochså tänkt fota månen en dag när jag såg hur fin den var men lika snabt som taken kom hade jag glömt bort den.

    SvaraRadera
  20. stickmamman, så där är det ibland, men det kommer nya chanser, som tur är.

    SvaraRadera
  21. Fina foton som vanligt. Jag har också kikat på tidigare inlägg med foton. Vilken debatt du fick igång. För min del lever jag litet utanför vanliga normer vad gäller ekonomi och relationer. Jag har tidigare varit engagerad politiskt. Numera umgås , i Stockholm Sollentuna, umgås jag mest med ensamstående pensionärer, vilka inte har det så fett. Äldsta vännerna i Västerås lever ju mycket bättre än vad jag gör trots att jag arbetat hela livet. De gör 3-4 utlandsresor om året, så också min bror med fru som bor i Täby, Stockholm. Skillnaderna mellan levnadsvillkoren för olika samhällsgrupper har blivit större. Men jag unnar dem allt gott och brukar säga att jag själv inte behöver mer än tak över huvudet, en skön säng och mat och mina barn i närheten. Gemenskapen mellan människor är större här i Stockholm. Här, till skillnad från Köping och Västerås, visar man hänsyn och är hjälpsam människor emellan. Vi stannar alltid och växlar några ord. Kanske beror det på att man inte levt ett alltför tryggt liv och isolerat sig från sina medmänniskor. Här har jag två ensamma damer som jag ringer upp och kollar att de mår bra. Inom kyrkan har vi också en hjälpförening som ger bidrag till behövande människor. Sedan är det klart att jag också oroar mig för vart världen i övrigt är på väg - Grekland och nu Italien.Vi kommer att bli påverkade i Sverige. Nordeacheferna är inte riktigt kloka, som roffar åt sig. Caremacheferna har avsagt sig bonus efter att de har kritiserats för dålig vård på flera äldreboenden.
    Nu blev det för långt igen, men jag har stängt av TV:n. Jag gillar inte lekprogram med vuxna som skriker och nu kommer en svensk film. Jag tar fram bok eller stickning.
    Ha en mysig och skön helg!
    PS Har du sett snöflingorna på min blogg! Jag längtar efter snön och julen.
    kram

    SvaraRadera
  22. En del av vad som INTE finns om femtio år vet vi i varje fall.
    Om bara 20 år kan hälften av alla korallrev vara döda.
    Om 30 år finns det inte längre så mycket fisk kvar i världshaven att kommersiellt fiske är möjligt. På många håll är det redan idag utfiskat.
    Om 40 år finns regnskog bara kvar i små isolerade reservat.
    Om 50 år har hälften av alla arter på jorden försvunnit.
    Osv, osv...
    Och allt detta för att vi tillåter vem som helst att roffa åt sig obegränsat, och fullkomligt anarkistiskt, av de resurser som borde vara allas egendom.
    Men tekniska innovationer som mobiltelefoner är bra, och datorer och internet och TV och...
    Allt som inte tär ohållbart mycket på tillgångarna, eller skitar ner miljön, är bra.
    Vi är idag 7 miljarder människor. Om vi såg jorden som en stor tårta och delade dess långsiktigt hållbara tillgångar i 7 miljarder bitar, och var och en av oss försåg sig med en bit, skulle det inte vara nåt problem. Då skulle resurserna räcka hur länge som helst.
    Men som det är nu, att vissa tillåts ta många bitar, så blir ofrånkomligen många helt utan eller tvingas ta av det som inte borde röras alls.
    Världens rikaste man är mexikan. Han lär vara god för så där tusen miljarder.
    För att man ska få en uppfattning om hur mycket det är kan man beskriva det med sekunder.
    60 sekunder är alltså en minut.
    3600 sekunder är en timme.
    En miljon sekunder är 11 dygn.
    En miljard sekunder är 33 år.
    Och den här gubben har alltså roffat åt sig tusen miljarder.
    Snacka om brott mot mänskligheten.
    Klart som fan att många måste sova på gatan och äta ur soptunnorna.

    SvaraRadera
  23. kajsastina, du är verkligen en bra representant för den goda människan! Jag undrar ibland om de som inte har det så fett kanske trots allt lever ett bättre liv än de välbeställda. Det varierar säkert väldigt, men jag tänker att man kanske uppskattar den mänskliga gemenskapen bättre än resor och prylar. Jag trivdes aldrig då vi bodde inne i Skellefteå, det skulle vara så märkvädigt och fint allting, någon slags statustävling som varken passar mig eller min man. Här i vår lilla by känner jag mig desto mer hemma.

    Sen tycker jag som du, att alla dessa skrikiga lekprogram på tv som vänder sig till vuxna, är helt ointressanta och bara stressande. Jag tittar aldrig på dom.
    Nu har jag kommit hem från barnvakteriet i stan och varnen har varit så snälla och allt har gått så bra. En fin helg.

    SvaraRadera
  24. Kjell, du får sista ordet i den här diskussionen.

    SvaraRadera