En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 1 januari 2012

Nytt år, raketer, hundar och sånt.


Så har det nya året startat, 2012, det kommer att dröja ett tag innan man känner sig bekväm med de nya siffrorna och när det äntligen känns riktigt hemtamt, ja då är det dags att byta till ett nytt årtal.

Gårdagskvällen tillbringade jag och K som vanligt här i stugan tillsammans med hundarna. Jag vill inte skriva att jag hatar något, det är ett sånt starkt och ofta missbrukat ord, men när jag ser hur illa djuren far av smällare och raketer så kan jag i stundens hetta känna att jag hatar fyrverkerier.

Det blev ett himla liv på hundarna när det plötsligt, straxt efter tolvslaget, hördes smällande och tjut här utanför. Nu var det inte ens i granngården och det höll inte på särskilt länge heller, men för vår del var det några fyrverkerier för mycket. Sen gäller det att försöka att inte visa för hundarna att man blir upprörd, utan behålla en oberörd attityd. Att lura hundar är inte lätt, dom känner nog rent kemiska signaler hur oberörd man än försöker att se ut.

Jag har inga skrupler med att lämna hundarna ensamna några timmar på julaftonen, dom har ju ingen aning om vad det är, men en nyårsafton vill jag inte lämna dom så mycket som en endaste stund. Man vet aldrig när någon skjutgalen person sätter igång pangandet och om det skulle inträffa vill jag vara på plats. Jag har sett alltför mycket att hysteriska hundar som förgäves försöker undkomma oljudet. Mer än en hund har måst avlivas på grund av detta ofog. 

Jag hörde på nyheterna i går att allt fler svenskar är för ett förbud mot privata fyrverkerier och tänk så många hudägare som skulle kunna umgås på nyår med vänner och bekanta på ett normalt sett om det blev ett sånt förbud. Något att hoppas på för framtiden. Så mycket vackrare det skulle vara med de små fallskärmarna med värmeljus i. Naturligtvis med en viss brandrisk men det är det ju med raketer också och personskadorna torde bli lika med noll.





15 kommentarer:

  1. Som väl är är min nuvarande hund, Urax, helt oberörd av skott, smällare och åskväder. Men vi har aldrig raketer ändå. Minns att våra pojkar var synnerligen besvikna på vårt "smällarförbud" när de var i den åldern och inser att det finns föräldrar som "ger efter" eftertället för att försöka förklara och motivera förbudet.
    Inte lätt inte!
    GOTT NYTT ÅR till dig och de dina!

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara instämma till fullo angående detta privatkrigande på nyårsaftonen (och vissa andra dagar)! Har man en gång haft en raketskräckslagen hund vill man inte uppleva det igen. Min nästsista, goldentiken Selma, var så panikslagen varje nyår att jag, när hon blev äldre, blev tvungen att be veterinär om lugnande medel. Hennes sista nyår, millennieskiftet, var tyvärr den utvägen bara att glömma, eftersom veterinären var rädd för att Selmagumman vid sin höga ålder och lite allmänt skruttig skulle ha blivit lugnad för all tid och evighet. Det nyåret firade vi därför "ute i skogen" hos bekanta utanför stan, men smällarna som hördes från tv:n var tillräckliga för att Selma skulle få stora skälvan ändå :o/

    Sen tycker jag inte att man kan bortse från den negativa miljöeffekten heller. Gud vet, vad det är för kemikalier som åstadkommer alla de färgsprakande kulörerna ...

    Jag tror jag inför nästa nyår ska göra en ny badge till bloggen med texten "Fyrverkeri? NEJ TACK!"

    God fortsättning på er, nordbor!

    SvaraRadera
  3. Gillar inte heller fyrverkerier med tanke på alla djur som far illa av det mest gör det mig upprörd när folk smäller av både före o efter nyår trots förbudet.
    En god fortsättning på det nya året och må ni slippa fler smällare o raketer förrän till nästa nyår!

    SvaraRadera
  4. Hej min kloka och helt fantastiska bloggvän! Jag hoppas innerligt att du och din familj får ett 2012 i hälsans och fridens tecken.
    Och... visst är det vackert med dom svävande Khom Loy-lyktorna! Raketer och smällare=0

    Varm kram!

    SvaraRadera
  5. God och fin fortsättning på det nya året, 2012. Jag är helt anti till det fullkomligt vansinniga i att bränna pengar till förmån för några sekunders artificiella himlafenomen. Himlen är fantastisk som den är. Dessbättre har vi en helt oberörd hund. Han har aldrig reagerat, lyfter inte ett ögonlock och om man inte visste bättre skulle man kunna tro att han var döv.

    SvaraRadera
  6. Gott Nytt År på dej och din familj. Såg din kommentar i min blogg, du är så jättevälkommen.

    SvaraRadera
  7. Jag är inte glad i raketer och smällare... ifjol på nyårskvällen, då vi höll på att ta in hästarna, smällde de av en bomb vid norrmännens stuga. Vi höll på att bli nedtrampade!

    Milo är rädd för både åska och smällar, men det gick faktiskt riktigt bra den här gången, om än inte helt smärtfritt.

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  8. Tack och lov så reagerar inte Tova för smällare och raketer. Men jag vet vad det innebär att ha en hund som är rädd. En av mina föräldrars hund var så rädd att han låg och skakade. Rädslan och misstänksamheten satt kvar i flera dagar, och det var en jakthund dessutom. Vår förra hund kunde vi inte ta med ut vid nyår. Inte för att han var rädd, utan därför att han ville jaga och apportera fyrverkerierna så vi höll oss inne av den anledningen. Jag håller med dig, värmeballongerna är jättefina och alldeles tysta och är ett bra alternativ till raketer. God fortsättning på 2012 förresten!

    SvaraRadera
  9. Tack och lov har det minskat betydligt med smällandet. Många har som vi övergått till att skicka upp en eller ett par Lucky Balloons istället. Vi köpte ett lager när vi var i Thailand förra året. Så vackert att se dem stiga till väders. Och så får man önska sig något dessutom. Att hundarna ska få slippa lida t ex......

    SvaraRadera
  10. Håller med om att inte gilla raketer. Så många djur som blir rädda och jag tänker även på djuren i skogarna. Som tur är så är ingen av mina tre hundar rädd för smällare. Kanske för att vi bor på landet och det smäller lite då och då när någon jägare är i farten.

    Vi släppte upp såna där thailyktor istället och har gjort det i flera år nu. Hundarna är med oss vid 12-taget utomhus och tycker det är kul.

    God fortsättning på nya året.

    SvaraRadera
  11. Hej Cici
    Du har alltid så fina bilder.
    God fortsättning på det nya året.
    Nisse

    SvaraRadera
  12. Av responsen på detta inlägg kan jag nog dra en liten försiktig slutsats och det är att det nog stämmer som jag läste och hörde, att allt fler svenskar är emot fyrverkerier, i alla fall privata sådana.

    Alla mina hundar, förutom de två första, är klassade som skottfasta på MUH-testet, och jag minns att Cilla var helt oberörd av fyrverkerier som valp (hon är född i oktober). Lik förbaskat blir då alltmer berörda ju äldre dom blir.

    Mest berörd blev nog min första borderterrier, Tiffy, en tuff dam som inte bangade för mycket, MUH-testad med utmärkt resultat, tävlade i både lydnad och bruks. Så sjuk som hon blev av nyårssmällarna är svårt för en hundägare att se.

    Nu är det förhoppningsvis lugnt på raketfronten igen, i alla fall om man bor en bit utanför de större samhällena, och så får vi hoppas att folk är klokare nästa år.

    SvaraRadera
  13. Jo du ett förbud är vad man skulle önska. Det verkar ju som om det inte går att få människor att förstå vad dessa smäller ställer till. Hörde ett samtal på Tv där man pratade om Thailändska traditioner. Mycket vackra skådespel som vi enligt min mening kan överföra hit. En smäll fyller för mig ingen funktion. Det är ljusspelet som är det vackra. Här skottas det inte. Det spöregnar och de ynka snö veckorna är ett minne blott
    Kram

    SvaraRadera
  14. Smällare har jag ingen förståelse för men fyrverkerier är ju så vackra, fast de smäller ju också. Såg för första gången thailändska lyktor på nyårsnatten. Så vackert mot den klara stjärnhimlen.

    SvaraRadera
  15. Nej smällare och raketer tycker vi inte om här heller, trots icke skotträdd hund. Vi hade också sånna där rislyktor på nyår. Men vindstilla väderlek är nog att föredra. Efter att 4 av 6 uppskickade lyktor virvlade iväg i höjd med fjällbjörkstopparna gav vi upp. Faktum är att vi hade sånt fullt sjå att hålla i dem och få de att brinna att vi totalt missade tolvslaget!
    God fortsättning på det nya året!

    SvaraRadera