En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 15 januari 2012

Vägrenar

K och jag tog sats i går och stoppade in oss själva tillsammans med hundarna och några övernattningsprylar i bilen och styrde kosan mot Lycksele för att hälsa på äldste sonen och hans familj. Vädret var vackert som omväxling, men kallt, och trafiken gles. Däremot är det en hel del strörenar på vägen och jag sitter och spanar för jag ser dom mycket tidigare än K.

Att inte alla har hunnit bromsa eller väja undan förstår man då man ser det stora blodblafforna på vägen. Samlingar av korpar som oförskräckt sitter på plogvallen och äter från det som blev kvar av den stackars renen, skvallrar också om att det inte alltid slutar lyckligt i dessa möten mellan djur och människa. 
Det gäller att ta det försiktigt då man passerar renarna, för rätt som det är får dom för sig att det nog var bättre på den andra sidan i alla fall, och liksom små barn har dom inte förmåga att förstå att dom är mjuka och bilarna hårda.
Att dom ibland ser ut som en väldrillad skolklass och går på led utmed rätt sida av vägen är ingen garanti och egentligen är det konstigt att det inte händer fler olyckor än det gör. Jag tänker på alla malmbilar som dundrar förbi på denna vägsträcka.

Om man inte redan vet vart man ska ta vägen kan det vara lite knepigt att komma rätt med alla skyltarna som är översnöade. Vad det står på hastighetsskyltarna får man gissa sig till.
En fördel med dessa vansinnigt fula skogshyggen är att man plötsligt kan få vackra utsikter. När man färdas inne i skogen uppfattar man knappast att vägen går uppåt och neråt i backarna, Här kommer vi från Svanström och närmar oss Sandfors som ligger nere i en ganska dramatisk dalgång, bara ett par mil hemifrån. 

 Övre Kågedalen har kanske en del av er hört talas om, i alla fall om ni läst boken av pseudonymen Nikanor Teratologen. För övrigt den äckligaste bok jag någonsin läst, en sån bok som man överhuvudtaget ångrar att man någonsin öppnat. Usch ja, varför kom jag att tänka på den nu då! Glöm att jag nämnde den, och vad ni gör, läs den inte!

Vi hade en trevlig helg med lyckselefamiljen, många legobitar har jag plockat med och jag har fått ligga tillsammans med Leo i hans säng och mysa under ett grönt jätteblad. Det ni!


25 kommentarer:

  1. Tur att man vet vart man ska när man färdas i vinterland. Undrar om någon kanske far fram med kvasten när skyltarna är totalt översnöade? Har inte sett någon sådan ännu. Kanske ett nytt uppslag för att hålla nere arbetslösheten. Åtminstone vintertid....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otack är världens lön - i alla fall kan det kännas så när man skriver ett långt kommentarssvar som bara försvinner.

      Jag vet att det händer ibland att vägverket har folk ute som borstar av skyltarna vintertid, men för det mesta så får nog vädrets makter sköta det hela. I dag är det plusgrader så nu är nog skyltarna rena och fina igen.

      För några år sen skulle dottern och hennes dåvarande pojkvän på julaftonen ta sig från Sorseletrakten och hem till oss. I en vägkorsning, där dom inte var riktigt säkra på vart dom skulle, var skyltarna översnöade och det var nog omöjligt att ta sig fram till dom för att borsta av dom, så dom gissade vilken väg dom skulle ta. När dom kom fram till Ammarnäs insåg dom att dom tagit fel avfart!

      Radera
  2. Med ett så trevligt resmål får man väl stå ut med att kryssa mellan vägrenarna. Men, nej, inte bara trevliga är dom i sin oberäknelighet. I mina unga år var jag bosatt i Gällivare och åtskilliga bilturer gjordes till kusten och oupphörligen dök dessa trafikhinder/faror upp.
    Liiiite nyfiken på boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan inte skuldbelägga renarna, möjligen renskötarna, men som bilist får man nog ta på sig hela ansvaret. Ibland finns det inte utrymme för vare sig inbromsning eller väjning och då är olyckan ett faktum.

      Vad gäller boken så är det på fullaste allvar jag menar att man inte ska läsa den. Det enda den tillför är äckelkänslor och nedsmutsning av det mesta. Obegripligt hur man kan lägga ner en massa tid på att skriva en sån bok.

      Radera
  3. Så vackra men ack så dumma som jag brukar tänka. För visst måste dom vill vara lite dåliga på att tänka klart eller tror dom helt enkelt att dom äger världen. När äldsta sonen var liten reste vi ofta med min mamma o pappa till en by hitanför Tärnaby för att fiska med en familj vi känner. Familjen var av samisk härkomst så tillgången till bra vatten att pimpla på var outstanding. Jag glömmer aldrig en tidigt morgon när jag satt med vällingflaskan i en fåtölj framför fönstret. Det enda som hördes var det mysiga kluckandet från sonen när han åt sin välling i mitt knä. Helt plötsligt hörs ett dånande ljud. Det blir högre och högre och till slut ser jag en renflock som kommer in dundrande över isen. Jösses vilken syn. renen som tagit täten lades sig ner och med den alla de andra. När de andra vaknade fick jag förklarat om ledar renen. När någon frågar mig om vad jag ska pyssla med i framtiden brukar jag säga att jag vill bli ledar ren
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det ska vara du som kommer på en sån genial idé, ledarren!
      Att se en jättestor renflock är en imponerande syn. Här är dom i regel utspridda på flera mindre flockar, några hundratal i varje kanske. Men när dom ska förflyttas till våren kan man ibland få vara med om att se tusentals djur som rinner som i en flod nerför bergssidorna eller över vägen. Fascinerande!

      Radera
  4. Å de där vägvyerna är välbekanta! En gång i veckan ska det avverkas...har haft en otrolig tur än så länge med de där eländes djuren!!! Jag blir så arg när jag ser dom! Nåt måste fattas de söta men mycket dumma djuren...
    Skönt att det gick bra iaf!

    Den där boken ja, kom ihåg vilket liv det var runt den, kom dock inte ihåg vem som låg bakom och hur det egentligen stod till med allt..?
    Klart man blir nyfiken när du skriver så där! Men nej jag lovar att inte läsa den, men du kan väl blogga lite om innehållet bara...? :)

    Undrar just vad det var för ett stort grönt blad du myste ihop det med Leo under?! Låter som en djungeldröm :-D

    Å du, tack för fin kommentar hos mej ang. mammma! Ibland behöver man höra och bli påmind om det självklara...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ganska gott om renar här runt vår by och man får räkna med lite längre körtider då man t ex ska till stan för ibland måste man plöja sig fram genom fem, sex flockar som står mitt på vägen och ogärna flyttar på sig.

      Detta hämtar jag från Wikipedia om boken "Äldreomsorgen i övre Kågedalen":
      Berättelsen skall föreställa den elvaårige Helge Holmlunds redogörelse för sin uppväxt i Kågedalen i norra Västerbotten. Han ingår i en incestuös kärleksrelation med sin morfar och de fördriver tiden med mord, våldtäkter, filosofiska samtal och fylla. Boken innehåller mängder av extrema historier kring detta. Språket är dialektal nordvästerbottniska, Skelleftebondska, och ordförklaringar återfinns längst bak i boken.

      Mer än så tror jag inte jag behöver skriva för att du ska inse att det inte är en historia som tillför världen någonting som helst.

      Det stora gröna bladet var av ett tunt nylonliknande tyg, mjukt och behagligt, som spändes till sin bladform av böjliga plaststänger. Det var säkert 1½ meter långt. Sen sattes stjälken fast i ett fäste på väggen bakom sängens huvudgavel och vips hade man som en sänghimmel i form av ett stort blad!

      Radera
  5. Det ser härligt ut, snön och renarna. Du är en fantastisk fotograf, alltid lika fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fotograf och fotograf. När vi är ute och kör brukar jag sitta med min lilla kompaktkamera i knät, beredd att knäppa ett kort om något speciellt skulle hända. Även när jag är ute ensam och kör har jag ofta kameran liggande på passagerarsätet, lätttillgänglig utifall att. Sen får bilderna bli som dom blir, men man kan ju alltid fixa till dom lite i photoshop, skära ner dom och kanske ljusa upp dom lite.

      Minus 20 i lördags kväll, plus 1 i dag på morgonen. Det är tvära kast på vintertemperaturen ibland.

      Radera
  6. *suck av lättnad* Puh, här hos dig verkar kommentarsfunktionen fungera som den ska. Det gör den inte t.ex. hos Ölandsvindar/Kerstin, till mitt stora förtret. Visst är det bra att det tekniska teamet som ansvarar för Blogger förbättrar saker och ting, men oftast tycker jag det verkar som de sjösätter nyheter utan att de är fullt ut funktionskontrollerade i förväg :o/

    På Åland har vi inga renar (även om vi har ett företag som heter Ålands Renhållning, haha!), men det räcker gott och väl med älg och framför allt rådjur, som finns i mängder påminnande om Australiens kaniner. Rådjursolyckor hör nästan till vardagsmat i den åländska trafikmiljön. Numera är de så domesticerade att de inte ens drar sig det minsta för att loda runt inne i stan, till alla trädgårdsentusiasters stora förtret.

    (Den där äckliga boken borde du faktiskt inte ha tagit upp. Nu blev man ju riktigt nyfiken!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte roligt att köra på något djur men de stora är de som kan orsaka mest skada vid en kollision.

      Jag säger det igen, läs inte boken!

      Tipsade Kerstin på hennes fågelfotoblogg (där kommentarsfunktionen funkar bra) att hon kunde ställa om till popupfönster, men jag vet inte om hon har läst det än.

      Radera
  7. låter härligt!

    Flotta renar... lite som fåren på E6 över Dovre i Norge :-D

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag har stött på fåren på resor genom Norge. Bäst som man kommer där runt en krök på en smal väg så ligger det en flock får mitt på vägen.

      Radera
  8. Fina bilder på både natur och renar. Blir riktigt avundsjuk på snön och de fina vyerna. Jag är nog en norrlänning egentligen, för jag gillar den naturen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Raija, man behöver inte vara född här för att vara norrlänning. Jag är född i Stockholm och flyttade hit då jag var 38 år. Skulle aldrig få för mig att flytta tillbaka till storstan.

      Radera
  9. Det är inget kul med renar på vägen om än dom är ganska fina vill man inte ha dom där.Jag håller mig mest på E4an.Boken blev man ju bara nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det bästa vore om renarna kunde hålla sig i skogen, men det är ju vi människor som påstås ha förståndet och vi måste nog anpassa oss efter djuren och naturen.
      Glöm boken!

      Radera
  10. Äntligen lite renar. Har inte sett på länge.
    Men besvärlig för trafiken, kan tänka mej.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu ett tag framöver kommer vi att ha mycket renar på vägarna här omkring, och då får man räkna med att dom kommer ut på vägarna emellanåt. Och dom har inte alltid bråttom med att flytta på sig.

      Radera
  11. Jag kräks nästan av avundsjuka!

    Näe, nu jäklar står jag inte ut att se allt det vackra uppe hos dig på bild längre. Går det bra om jag packar påå stört och drar iväg upp med första bästa transportmedel och stannar fram till våren/sommaren ungefär ;D
    Jaaaaa, så kan ju du passa på att gå igenom mina Blogger-inställningar också, så jag får det precis som du, även på bloggen.... Visst, det är säkert jag som är korkad, men tala inte om det för nå'n ;)

    Varm kram på dig Cici och tack för att du finns till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fina de är men inte så kul att ha dem på vägen. Just det där att de inte har nån brådska med att ta sig av vägen kan ju verkligen ställa till det för dem. Och vad mycket snö, jag är förstås avundsjuk.

      Radera
    2. Gökboet, här har det trasslat ihop sig, när jag försöker svara dig hamnar jag under epsilons kommentar. Jag får ta båda i samma ruta. Du är såå välkommen! Kanske att jag skickar ner min gubbe till västkusten då, han lägtar bort från snöskottningen. Ring då du närmar dig Jörn om du åker tåg, för det är där du ska kliva av i så fall.
      Har du hört efter med dina ungdomar om inte dom kan hjälpa dig, jag brukar be om telefonsupport ibland av mina.


      epsilon, hur ska man begära att dom ska förstå att vi människor alltid har så bråttom att vi måste susa förbi i 100km/timmen? Men dom är vackra den här årstiden, inte fullt så snygga framåt sommaren då pälsen är maläten och avskavd.

      Radera
  12. Nä huvva, lovar att inte läsa boken! Det finns nog med äckel och elände som det är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt så, det vimlar av trevliga böcker man kan läsa. Livet är för kort för att slänga bort det på ren skräp.

      Radera