En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 13 mars 2012

Stormvindar

Den här synen mötte mig i dag vid halvfemtiden då jag och hundarna kom ut ur skogen efter 1½ timmes sparktur i skoterspåren. Solen har visat sig mycket den senaste tiden och slår mig med häpnad varje eftermiddag genom att förlänga dagen alltmer. Jag tror det är tjusningen med att bo här uppe i norr; varje vår blir vi lika förundrade över hur dagarna blir allt längre och varje höst överraskas vi över hur fort mörkret kommer. Knappt hinner vi vänja oss vid mörker dygnet runt, så börjar det bli ljusare och det är det ingen som klagar över. Att de ljusa sommarnätterna tar slut så fort är det desto fler som beklagar.
Annars har vinden varit något av en pina de senaste dygnen. Riktiga stormvindar har dragit fram och det förvånar mig att så gott som alla träd står kvar där dom ska. Grannen hade dock lite otur med en talltopp som gick av och hamnade på förrådstaket. Ingen människa var i närheten och förhoppningsvis blev det inga större skador på taket.
Det här taket klarade sig sämre i stormbyarna så det vill nog till en reparation inom en snar framtid.

Storstädning har det varit bland träden och allt som vindarna sopat rent från kronor och stammar ligger nu på snön. Det ser väldigt skräpigt ut och att skrapa skidorna mot det här underlaget är nog inte att rekommendera. Tar man sig fram per spark eller med skoter är det mindre skadligt.

Resan till Byske och vattengympan i dag skedde på isblanka vägar så det blev till att ta det lugnt och köra mjukt. Svägerskan klarade det galant och efter en balansakt från bilen fram till badhuset så kunde vi andas ut och konstatera att vi klarat armar och ben denna gång också.

Om jag höjer blicken från tangentbordet nu och tittar ut på den mörka stjärnhimlen ser jag Venus och Jupiter som står ovanligt nära varandra några nätter framöver. Det gör dom var 13:e månad läser jag i nyheterna men just den här gången syns dom väldigt bra över det norra halvklotet.
"Egentligen är Jupiter och Venus väldigt olika, inte minst i storlek. Jupiter är elva gånger så stor. Men i det vi ser från jorden så är Venus den lite mäktigare och mer ljusstarkt lysande på stjärnhimlen - helt enkelt tack vare att den ligger närmare både oss och solen."

Texten är lånad på nätet men kortet har jag tagit från ett fönster på övervåningen. Tyvärr är mitt objektiv inte mycket att ha i såna här sammanhang, men kanske blir det bättre när jag om några dagar får hem mitt nya objektiv Canon 55-250 mm.



Bor man som jag ute på landsbygden är stjärnhimlen väldigt närvarande den här mörka årstiden. Varje kväll när jag går sista svängen med hundarna och vädret är klart blickar jag upp mot de blinkande ljusen och tycker att jag kan känna att jag är en pytteliten varelse på ett pyttelitet klot som sakta snurrar runt ute i den svarta rymden. Det är vid sådana stunder jag kan känna att alla små vardagsbekymmer är helt betydelselösa. Dessvärre kan jag också känna att jag själv är helt betydelselös i det stora hela.
Men man får väl göra så gott man kan den lilla stund man får vandra på den här planeten. Många gånger blir det man gör och säger tokigt och fel, man sårar andra eller retar upp folk fast det inte alls var meningen, man försummar vänner och släktingar, man slösar bort sitt korta liv framför en tv med värdelösa program eller låter tiden försvinna när man fastnar framför datorn. Man är ju bara en människa.

Helt klart är i alla fall att Gunnars utedass har klarat vintern även denna säsong och står där i skogskanten och lyser som en karamell i den vita snön. Snön som var ren och vit innan stormvindarna drog fram över oss.



12 kommentarer:

  1. T.o.m vi här nere, låååångt ifrån dig, har vi sedan en tid tillbaka fått allt längre dagar och snön är väck sen länge.... Blåser gör det ju nästan jämt här dessvärre!
    Vad intressant att läsa om Jupiter och Venus OCH vilken bra bild! Tänk när du får det nya objektivet, vad du ska plåta då ;)

    Tack för att du delar med dig!
    VARM KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att det blåser på västkusten får jag höra av min syster som bor i Göteborg, och det är väl inte så konstigt när man bor nära havet.

      Jag är jättenyfiken på det nya objektivet, hoppas att det kommer i morgon.

      Tack för att du tittar in och kommenterar här.

      Radera
  2. Underbara bilder och alla snö ni har, får mig nästan att längta efter vintern igen. Fast vi hade så lite snö i år, så det var inte mycket att hurra för.

    Kikade också på Jupiter och Venus igår kväll och funderade på att plocka fram kameran, men som du skriver så är det inte lätt att få en bra bild, när man inte har bättre objektiv.

    Bara flytten från stan ut på landet gjorde susen för att se stjärnorna. Här ute lyser de mer eftersom det inte finns någon gatubelysning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan tycka lite synd om stadsborna som får leva utan den fina stjärnhimlen och norrskenet. Det sistnämnda kanske inte ses så ofta i mellersta och södra delen av landet fastän man bor utanför städerna.

      Radera
  3. Funderade denna dag på att nyttja skidspåren när det äntligen slutat storma, men, jag anar att de ser ut som din bild...! Är också förvånad och lättad att inte något träd lämnat sina rötter! Tur att ingen bor i fågelhuset där.. ;) Väldigt rart utedass, som en karamell som du säger, men det lär väl knappast lukta detsamma ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjälen håller nog sitt grepp om trädrötterna, men en och annan topp som redan var lite ansträngd efter snömassorna, kanske föll för vindarna. Åker man ute på isarna är det väl inte lika skräpigt som inne i skogen. Däremot kan spåren vara väldigt isiga och hårda. Jag håller mig till sparken.

      Tror inte det luktar så dåligt på Gunnars dass för det är långt mellan gångerna det nyttjas.

      Radera
  4. Visst är det så att vår resa kan vi göra på många sätt. Tack för dina ord i min blogg. Det är skönt när andra hjälper till att leda tillbaks till den väg som skulle var självklar. jag är jag och mitt liv måste fyllas. När jag var liten och bodde hos morfar var en av favorit sysselsättningarna att titta på stjärnorna. Det hände att de blinkade åt mig i alla fall så tolkade jag det så. Jag avslutar med att skämtsamt säga att jag är glad att Gunnars dass är kvar Hur skulle det gå annars
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet får upp och det går ner, men med lite hjälp av omgivningen kommer man sig förhoppningsvis framåt de gånger man tror sig ha fastnat där nere i dalgången.

      Jag tror att Gunnars dass är fast förankrat och klarar de stormar som drar fram emellanåt.

      Radera
  5. Huvva. Håll i dig och blås icke bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller mig i sparken och försöker utnyttja vindarna till min fördel.

      Radera
  6. Å, tack för hjälpen med att identifiera de ljusstarka punkterna! Jag begrundade dem länge och väl härom kvällen, när jag i egenskap av barnvakt var ut på en sen promenad i mörkret med jaktcockermannen Gurra. De lyste så otroligt starkt jämfört med resten av pripplorna, så jag stannade t.o.m. upp en stund för att förvissa mig om att de stod stilla och inte var några UFO ;o)

    Den där känslan av att vara en liten skit i ett ändlöst stort universum kommer över mig allt oftare numera. Det är med stor möda jag vissa dagar lyckas övertyga mig om att, jodå, det FINNS en vits med att kämpa på! Men sen dröjer det inte länge förrän den eviga frågan om vad tusan det egentligen är för mening med det hela dyker upp igen :o/

    Så tack i himlen för det återvändande ljuset! Det känns även här på Åland som om det återvänder väldigt fort nu. Ännu bättre blir det när vi byter till sommartid om en dryg vecka :oD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här pratades det mycket om stjärnornas läge så jag trodde att alla viste om det. En vinter för kanske tretton år sen lyste Venus och Jupiter, jag antar att det var dom två i alla fall, så nära varandra att dom blev till ett. Ja dom lyste så starkt att en granne ringde mig och undrade om jag visste vad det var som lyste på Mullbergstoppen, kanske att det brann! Som tur var visste jag besked och kunde lugna honom.

      Meningen med livet? Även om man ibland och kanske ofta undrar om det finns någon sådan, så är man övertygad om dtt det gör det för barn och barnbarn. Eller så blir man religiös, det är ju också en lösning på problemet.

      Radera